Dag 437 (292) - kallelse till neurologen, tandläkaren och ny Rebecka-kjol

Jag har sovit gott och värken var någonstans mellan låg och medel. Uthärdligt. 

På morgonen började det som utlovat att snöa. Inte så mycket, men ändå. Det var två plusgrader så snön smälte så fort den nådde marken. Under dagen fortsatte det att ömsom snöa, ömsom regna. Ingen snö lade sig på marken. Skönt. Nu räcker det, välkommen våren. Komsi komsi!

Igår fick jag kallelse till läkarbesök på Neurologen. Inte till den läkare jag haft tidigare, doktor V.K utan till en kvinna. Vad har hänt med V.K? Man vill ju helst träffa samma läkare om möjligt. Det skapar en kontinuitet. Nu får jag börja om från början med en ny läkare. Det suger. Men det är känslan just nu, den kommer att sjunka undan. Jag ska inte se allt i svart för det kan ju vara en kanonbra läkare som jag får lika stort förtroende för som för V.K.

Idag har jag suttit med praktikant G hela dagen. Ja förutom ett besök till tandläkaren då. Det regnade på tvären när jag gick dit. G och jag hade suttit i ett litet rum utan fönster så jag hade ingen aning om att det regnade. Tur att jag hade täckkjol och huva på jackan. Jag hade ett litet hål. Jag är inte förvånad med tanke på medicinerna jag äter. Båda har som biverkan att man blir torr i munnen och därmed har lättare att få hål i tänderna. Det var dock inget stort hål, men jag tycker att det är lika bra att få det åtgärdat direkt så det inte blir större. Jag fick en ny tid för lagning. Min tandläkare håller till i ett hus efter Storgatan. Det är en väldigt vacker trappuppgång med fantastiska fönster. Hela Stenstan är fylld av vackra hus och i dem är det säkerligen lika fina och ändå finare trappuppgångar. Tänk om man finge se dem ändå!

På vägen till bussen pep jag in på "Johannas". De har nya ägare sen någon vecka tillbaka. Jag har tidigare provat en "Rebecka-klänning" där men köpte den aldrig eftersom den var så dyr. Nu är jag glad att jag inte gjorde det eftersom jag gått upp en storlek. Jag frågade om de fortfarande sålde klänningarna och det gjorde de. Vi gick in i ett litet rum där de hade klänningar. De hade även kjolar och kavajer. Då tänkte jag att det vore bättre med en kjol. Men jag hade så mycket kläder på mig att jag sa att jag skulle komma tillbaka en annan dag och prova kjolen. Innehavaren var så schysst och erbjöd mig att ta hem kjolen och prova den. När jag kom hem provade jag kjolen och den var en smula trång. Tusan. Jag måste gå upp en storlek. Det är den här "kudden" jag har på magen och "muffins-midjan" som gör det. Jaha...jag får prova storlek 38 imorgon då. 

Vädret fortsatte att vara ogint. Det var skönt att byta till myskläder och luddiga sockar och ta en kopp Chai-te. Med fleecefilten på såklart. Värken hade blivit en aning värre under dagen men var fortfarande under kontroll på eftermiddagen.  

Min familj är så rolig. Vi diskuterar allehanda ämnen. Idag var det bland annat diskussioner om när Alexander den store levde och vad som är skillnaden mellan grönsak och frukt. 

Jag funderar mycket på den kommande magnetröntgen. Vad kommer den att visa? Och vad vill jag att den visar? Om cystan försvunnit så kan man ju fundera över varför jag fortfarande har värk. Permanenta nervskador eller hjärnan som spelar mig ett spratt? Och om den är kvar så måste man utreda varför och eventuellt operera in en shunt för att dränera den. Pest eller kolera....