Dag 441 (296) - lugn lördag och god middag med familjen 

Jag sov som en stock ända till morgonen. Framåt morgonsidan när jag förmodligen sov lättare drömde jag en dröm jag väldigt gärna ville avsluta. Så där att man försöker styra drömmen mot et slut man vill ha. Men jag vaknade utan att drömmen var färdig. Vad drömde jag? Ingen aning. Den skingrades som rök *poof* Jag hade rejält ont ovanför vänster skulderblad och runt vänster axel. Jag har det lite väl ofta nu. Det är där Lars brukar massera mig. Jag funderar mycket på orsaken till värken. Har jag bidragit till den genom att vara inaktiv? I och med att jag har haft/fortfarande har ont i vänster sida så undviker jag att använda den. Dumt. Jättedumt! Det är säkert mer rörelse som behövs. Men just nu nöjer jag mig med massage. 

Solen skiner och det är åtta grader varmt ute. Helt ok! Snön smälter som smör i solsken. Det står inte på innan allt är borta. Det är bara fläckar kvar nu (igen). Men tyvärr blåser det ganska mycket. Typiskt. Sundsvall är ett riktigt blåshål. Vi äter frukost i vardagsrummet och efteråt masserar mig Lars. Det gör rejält ont på två punkter, men ont ska med ont bedrivas så jag biter ihop. 

Lars och jag åker till Schedins möbler i Kvissleby för att kolla på vardagsrumsbord. Vi har svårt att hitta ett vi riktigt gillar. På vägen dit håller jag på att smälla av, eller rättare sagt få värmeslag. Skitkul med "den här tiden i livet"! Verkligen! Stackars män som inte har förmånen att gå igenom den (obs ironi om det var någon som missade det!). Jag svalnade av efter ett tag men då börjar det sticka och bränna i huden. Helst i armvecket på vänster arm. Som att jag får en elektrisk stöt, gång efter gång.  *Suck* Men det var trevligt att botanisera bland möblerna och vi hittade faktiskt ett bord vi kan tänka oss att köpa. Vi får se. Jag tog kort på det och sen får vi fundera på saken. På väg hem åkte vi in på ICA i Kvissleby. Lilleman hade önskat Teriyakimarinerad lax till middag. Jag köpte fyra fina portionsbitar i charken till kilopriset 169 kronor. De frysta portionsbitarna, vilka är av väsentligt sämre kvalité, kostar mer än så. De billigaste, som var till "passa på" pris, hade ett kilopris på 198 kronor kilot. Varför köper folk dem? 

På eftermiddagen kom vänner på fika. Lars har jobbat med mannen, M, på en tidigare arbetsplats. Han och hans fru H är supertrevliga. Vi satt och fikade och pratade i flera timmar. När det åkt gick hela familjen ut och städade av altanen och fixade lite ditt och datt. Solen sken och det var varmt och skönt. Det blåste inte som tidigare. Jag planterade lite vårblommor i krukor till bron. Ja jag vet att det är lite tidigt, men jag tar in dem över natten. Våren är...om inte metrologiskt här...i alla fall känslomässigt här.  Vi var ute länge. Det var hur skönt som helst. Äntligen lagom värme och ingen blåst. Jag mådde prima. 

Middagen blev som planerat Teriyakimarinerad lax med ris- eller äggnudlar och wokgrönsaker. Det behövs inget mer. Ibland är det enklaste det allra godaste. Laxen riktigt smälte i munnen. Medan jag lagade mat drack jag ett glas vin eller två. Grabbarna hjälpte till med maten. Härlig lördag med familjen. Mysigt. Jag stortrivs. Just i detta ögonblick är livet helt perfekt.

Värken i armen försvann som tur är. Lars massage gjorde susen för "ontet" i axel/skulderblad också. Det gör fortfarande ont, men inte alls som tidigare.