Dag 440 (295) - äntligen tid hos frisören!

Jag sov bra i natt men jag drömde konstiga drömmar. Tänk hur det var för några månader sen, då jag inte drömde någonting. Nu är det tillbaka till "normalt" igen med crazy drömmar. Fast jag vet inte riktigt om jag tycker det är bra eller inte. När jag vaknade frös jag, men jag hade inte värre värk än vanligt. Soligt idag med men på radion hotar med dåligt väder på eftermiddagen. 

Jag hade en klipptid direkt på morgonen. Äntligen! Jag är rätt så dålig på att boka i tid och min frisörska är populär. Det gör att jag ofta får vänta lite för länge. Men det positiva är att det verkligen märks skillnad. Jag har berättat tidigare att jag förlorade minst halva mängden hår för några månader sedan. Det är ingen överdrift. Nu har det nya håret vuxit ut ca 10 centimeter. Frisörskan höll upp en näve hår mot ljuset och då syntes det tydligt att det nya håret är mycket tjockare än det gamla. Det såg lustigt ut. Nu klippte hon mig rejält kort i nacken och lite längre vid sidorna, fortfarande page, jag överger inte den frisyren. Det blev jättebra. Håret har varit trött, slitet och glanslöst. Efter klippningen såg det mycket fräschare och glansigare ut. När jag kom tillbaka till jobbet trodde arbetskamraterna att jag färgat håret till och med. 

Efter lunch hade jag ett bokat möte med två tjejer för att fortsätta jobba med den externa informationen. Jag var lite stressad och småsprang mot mötesrummet. Till min förvåning var det tomt. Hade jag kommit först fast det bara var tre minuter kvar innan mötet skulle börja? Jag satt kvar i tio minuter sen gav jag upp och gick ner till min plats igen. När jag kollade upp mina möteskamrater visade det sig att båda var hemma idag. Hoppsan! Man kan ju inte begära att man ska komma ihåg alla inbokade möten om man är hemma. Det är inte alla som har kalendern synkad till mobilen. Jag kan ju tycka att det vore en bra idé att Outlook fixar en tjänst som meddelar en om den som bokat mötet är frånvarande. Men det kanske är för mycket att begära. Då måste ju vårt telefonisystem synka med Outlook. 

Till eftermiddagsfikat hade chefen fixat morotskaka så vi kunde ta en sista fika med våra praktikanter. Det är deras sista dag idag. En rolig grej förresten - praktikanten M visade sig bo i samma område som våra kompisar familjen M. Hon visste väl vilka de var. Världen är bra liten. 

När jag slutade gick jag till ICA för att handla några småsaker. Jag kom ut med en tung kasse. Hur gick det till? Vid busshållplatsen messade jag stora sonen och undrade om han var hemma. Det var han inte. Så då tänkte jag att jag skulle ringa Lilleman. Bussen kom precis in och kön började sakta röra sig framåt. Jag tänkte "hem" och slog snabbt numret. Till min förvåning svarade mamma. Ha ha, jag hade ringt hem, hem till Ånge. Fast det var så länge sedan jag flyttade hemifrån så är hem alltid hem. När jag var ombord på bussen ringde jag istället Lilleman. Han lovade att komma och möta mig och bära kassen. När jag steg av bussen stod han mycket riktigt där och väntade på mig.  

Väl hemma och ombytt slog den bekanta tröttheten till och jag lade mig ner på soffan med katten och somnade. När Lars kom hem vaknade jag. Jag hade kanske sovit 20 minuter - en halvtimme. Det räcker för att orka med kvällen. Fast man är bra mosig när man vaknar efter en tupplur. Helst vill man ju somna om. Jag stålsatte mig och satte mig upp. Hade ont i nacken. Det började på eftermiddagen och hade inte gått bort trots att jag tagit värktablett. Jag satt med värmekragen ett bra tag. Det lindrade värken.  Sen gjorde vi Flygande Jakob till middag och Lars och jag drack ett glas vin eller två. 

Kvällen tillbringades i biorummet. Jag, Lars och Lilleman titta "300". Den har vi faktiskt inte sett förut. Den ni, det var en riktigt testosteronfylld fide pålm. Var den bra? Njaaaäää....Historien i sig är intressant eftersom den är baserad på en verklig händelse. Sen är Gerard Butler bra som Leonides, kungen av Sparta. Och allt våld och blod till trots så är den visuellt vacker.  Men som helhet får den bara medelbetyg av mig.