Dag 421 (276) - en sparktur satte guldkant på min ofrivilliga innedag 

Det gick bra att sova trots att bäddsoffan var rätt hård. Men det var svinkallt när vi vaknade. Termometern visade 15 grader. Elementen var iskalla. Efter lite detektivarbete visade det sig att svägerskan fipplat med termostaten så den var för lågt ställd. Lars tände en brasa i braskaminen och inom kort var det 23 grader. Från ena ytterligheter till den andra, hej hopp! Jag har ont idag. Kanske på grund av kylan under natten, eller av att jag var så stillasittande i går. Det svider, bränner och sticks i vänster sida. Som oftast var det värst i arm och hand. Därför gjorde det inte mycket att jag stannande hemma när resten åkte till slalombacken. Jag vågar inte åka slalom. Jag är rädd för stötar och att ramla så lika bra åt strunta i det helt och hållet. Jag är i vanliga fall en väldigt försiktig slalomåkare, väldigt försiktig, feg skulle kanske vissa till och med säga. Men jag gillar verkligen slalom och hoppas kunna åka igen, men det blir nog inte i år. Nä det blir definitivt inte i år. Jag slappar inne i pyjamasbyxor, fleecetröja och lurviga sockar.

Det snöade lätt och himlen var alldeles vit när vi vaknade. Framåt förmiddagen lättade molntäcket upp och det blev allt ljusare. Solen orkade inte riktigt tränga igenom molntäcket men det blev ett fräckt ljus när solen sken där bakom molnen, som genom en gardin. Det är jättesynd att det inte var soligt för jag hade planerat att sitta ute när de andra åkte slalom. Nu fick det bli stugsittande och bokläsande istället. Inte så illa det heller faktiskt. Lugnt och skönt. Jag tog en tupplur och tittade bitvis  på herrarnas fem-mil också. Solen tittade fram någon gång då och då men tyvärr var det mestadels molnigt. Resten av familjen och Lindbergs hade en härlig dag i slalombacken. Visst är jag lite sur över att inte kunna vara med dem men jag är glad att de hade en bra dag. Livet är som det är och det får jag så lov att acceptera.  Jag gör det bästa jag kan med de kort jag fått mig tilldelat. 

När gänget kom hem tog vi en fika och tittade på "The  Martian"  på Blu-ray. Typ fjärde gången jag såg den. Superbra film. Svägerskan och jag förberedde inför middagen - svägerskans stek, pepparsås, kokta grönsaker och potatisgratäng - sen tog vi  en störtskön sparktur runt området. Åka spark är sjukt kul. Jag åkte mycket spark när jag växte upp. Vi gjorde ofta tåg med flera sparkar och åkte nedför backar. Så synd att det inte går att åka spark i stan. Det är antingen för sandat eller ingen snö på vägen. Åh vad jag njuter av vistelsen  här, trots att jag inte kan vara ute lika mycket som de kan. Det var åtta grader minus men det kändes varmare. Det är en torr kyla här uppe och då är det faktiskt lättare att klä sig så man inte fryser. Jag var ändå överraskad över att det inte kändes kallt. Som vanligt blir jag lätt svettig efter ett tag och då måste jag in fort för det är just ändringen mellan kallt och varmt som är den värsta för mig. Toppenfin sparktur, fast för kort. Jädra skit att jag är så känslig för kylan så att jag inte kan vara ute länge. 

Vi spelade kort på kvällen. Det gör vi sällan hemma. Varför inte, det är ju jättekul? Troligen är det för mycket distraktioner hemma. Som dator, tv och så vidare. Det får bli ändring på det. Stora sonen lärde oss ett nytt spel - hjärter sju. Vi spelade tills alla började gäspa.