Dag 417 (272) - bara snuvig idag, och det är vädret också

Minus en grad och tung vit dimma. Tråkigt om det blir så här idag när Lilleman ska ha friluftsdag. Men det kanske lättar upp framåt dagen. 

Det var trevligt att komma tillbaka till jobbet.  Jag hade ett gäng mail att ta reda på innan jag kunde ta tag i övriga sysslor. Jag hann göra det jag ville under dagen och kan därför förhoppningsvis handlägga mer ärenden imorgon. Det har varit lite skralt med det under de senaste veckorna eftersom jag varit så upptagen med test, projektarbete, möten och massa efterarbete. Tur att en handläggare erbjudit sig visa en annan handläggare nästa steg i fusionshandläggning. Man brukar säga att det är en win-win situation, men eftersom vi var tre som blev nöjda får vi väl säga win-win-win. På lunchen följde jag med två arbetskompisar ut på stan. Det var skönt med luft. Solen tittade fram mellan molnen och snön fortsatte smälta så det var väldigt slaskigt. Man kan väl säga att vintern fortsätter som den har varit hittills. 

På eftermiddagen började jag få ont på den där punkten ovanför skulderbladet där Lars masserat mig. Det strålar ut i armen och gör den vanliga värken värre. Det blev bara värre och värre. Min bordsgranne masserade och tryckte runt skulderbladet. Hon sa att det var tjockt runt skulderbladet. Man ska kunna komma in under det när man masserar, men det gick inte. Hon är utbildad massös så hon vet vad hon talar om. Om man rör sig för lite kan det liksom "slagga igen". Jag har varit rätt stel den senaste tiden. Dels för att jag varit rädd att få mer ont, dels för att jag stressat på jobbet. Ajabaja! Jag behöver alltså röra ordentligt på axelpartiet. Nu ska här stretchas    ordentligt, och jag ska köra pinnjympa på jobbet. Jag behöver verkligen inte mer ont än nödvändigt. Nödvändigt förresten? Det lät ju dumt. Värk ska absolut inte vara nödvändig. Det jag menar är såklart den värk jag alltid har oavsett vad jag gör. 

Till eftermiddagskaffet skulle vi få tårta på avdelningen. Jag brukar inte fika på eftermiddagarna eftersom jag slutar 14:30 men tårta missar jag inte (fast det gjorde jag i måndags för då var det avslutningstårta för ett projekt, men det kunde jag ju inte rå för). Jag skuttade glatt iväg till matsalen och spanade in tårtorna. Vilken skulle jag välja? En arbetskompis stod bredvid mig och spanade på tårtorna även hon. Plötsligt ryggade hon tillbaka och utbrast "- DIG kan jag inte stå bredvid!". Och så bytte hon plats. Ja jag vet att jag är snorig men det är ju inte så att jag nyser folk rakt i ansiktet precis, eller på tårtan. Jag kände mig jättedum där jag stod mitt bland andra arbetskompisar, som om jag var pestsmittad. Hon menade säkert inget illa men mitt glada humör föll platt till golvet och jag tog min tårtbit och gick ner till mitt skrivbord. Jag tycker att hon överreagerade. Det är bara en vanlig förkylning. Och jag är noga med hygienen. Mer kan jag inte göra, ja förutom att hålla mig undan henne imorgon då. Jaja, jag är kanske överkänslig. Man blir lätt det när värken tar över. Hur som helst så matchade vädret mina känslor på väg till bussen. Det hade mulnat på rejält. Det ömsom regnade, ömsom "blötsnöade" - på tvären. 

När jag kom hem lade jag mig på en boll. Jag flyttade bollen till de platser där det gjorde ont. Jag låg så rätt länge. Ett tag efteråt kände jag hur den värsta värken sjönk undan. Bra beslut av mig. Jag ska fortsätta så nån dag till. Sen vilade jag tills det var dags för middag. Enkel middag idag - ugnsstekt blodpudding och bacon med lingonsylt. Efter middagen tog jag en kort tupplur i soffan. Förkylningen gör mig säkert lite tröttare än vanligt. Men jag hann vakna tills min svägerska A knackade på. Vi tog en fika och planerade maten vi ska ta med till Åkersjön. Det finns inte någon affär där så det gäller att planera ordentligt. Och som vi planerade så lär vi få äta nonstop. Men bättre för mycket än för lite. Resten av kvällen blev lugn. Grabbarna var på sina rum och Lars var på en hockeymatch, så jag satt i min ensamhet och tittade på tv. Det låter kanske lite sorgligt, men det var helt ok. Det är faktiskt skönt att vara ensam ibland.