Dag 447 (302) - min födelsedag!

Den 31 mars 1967 blev G och J föräldrar till en liten flicka, nämligen jag. Idag fyller jag alltså 50 år. Det är otroligt vad fort livet går. Det känns som  att det var igår jag flyttade hemifrån, från lilla hemtrevliga Ånge till stora staden Sundsvall. Igår var jag 20 och nu är jag plötsligt 50. Igår var jag ett barn och nu är jag vuxen. Jag kan inte förstå att jag är "medelålders". När hände det? Jösses! Att fylla 50 känns mycket större än att fylla 30 eller 40. Varför är det så? Inte så att jag har någon vidare åldersnoja, men 50 låter så gammalt och min inre bild av mig själv är inte gammal även om kroppen inte riktigt är med på samma båt. Konstigt...

Det fortsatte såklart att snöa under natten. Jag vet att det blir minst ett sådant här bakslag varje vår men jag blir ändå lite irriterad varje gång det händer. Jag vill ha vår och värme, och det NU! Men ok, snön kommer att smälta, den gör det faktiskt redan. Vägarna är bara igen, nästan i alla fall, bara lite slask här och där. 

Jag sov väldigt oroligt. Hade svårt att somna och vaknade sen vid tvåtiden och kunde inte somna om utan låg och vred och vände mig. Men vad nu då? Det var länge sedan jag sov såpass dåligt. Jag har dessutom haft ont under natten där Lars masserat mig. Men inte för att jag fick massage, nej den gjorde att det inte var lika illa som det var innan. Annars vet jag inte hur det hade varit, ännu värre sömn antar jag. Man vill ju sova gott och vakna utsövd. Som en prinsessa. Vakna redo för dagen och hoppa ur sängen med en sång, och en liten fågel som kvittrar med. Rosiga kinder och vacker i håret.....men nä, livet är inte en disneyfilm. Fast det blir nog bra ändå. Måste dock säga att jag hade huvudvärk när jag vaknade, den där dova värken jag känner igen från före operationen. Hmmm... nä det är nog bara för att jag sovit dåligt. Efter en dusch och en Alvedon kändes allt bättre.

Efter frukost hämtade jag upp min svägerska A. Hon var också ledig idag. Vilken tur för mig för då fick jag sällskap på shoppingturen. Först åkte vi till Dollarstore och köpte tallrikar, bestick, kaffemuggar, glas och dricka. Sen åkte vi till svärföräldrarna och fikade. Gott med kaffe med dopp! Efter det åkte vi till Axfood och köpte maten till morgondagens kalas. Och så avslutade vi med att åka på systemet och köpa vin. Sådär ja. Då är jag nästan redo. Vi ska sätta upp borden ikväll så det är klart. Imorgon behöver vi bara hämta brödet på Stenstans bageri och göra sallad. Typ... kanske lite mer att göra, men jag har full koll!

Resten av dagen har jag slappat. "Just because i can". Och för att det är min födelsedag. Jag tog av mig BH:n så fort jag kom innanför dörren, typ. Det är något jag märkt att många kvinnor gör. Av med BH:n och på med mysbyxor. Det är livet det! 

Mot eftermiddagen satte jag mig i soffan och började fundera lite. Jag hade fortfarande ett dovt tryck i huvudet. Som om jag hade en tung hjälm på. Märklig känsla. Lade vetekudden på axlarna för att dämpa värken vid skulderbladet. Sus i öronen, eller örat ska jag väl säja för det är i vänster öra jag hör pulsen. Trött i nacken. Men jag mår bra. Jag känner mig bra trots krämporna. Jag känner mig inte sjuk. Är jag sjuk? Jag vet inte hur jag ska kategorisera mig. I vilket "fack" hör jag hemma? Många tankar nu.

Lars messade att jag skulle vara klar till klockan 18 så då var det bara att sluta slappa och ta på BH:n igen. Han kom hem med fina blommor till mig. Mina favoritfärger. Han vet vad jag gillar. Sen ska vi ut och äta, men vart? Det får vi se...

... Lars, grabbarna och jag åkte ner på stan och parkerade bilen. När vi går uppför Storgatan passerar familjen M i en bil. Aha, de ska äta med oss. Utanför restaurang Tuppen stod Lars syster med familj. Okej, de ska också äta med oss. Kul! Vi stod utanför restaurangen och väntade in familjen M sen gick vi in och satte oss vid det bokade bordet. Jag har inte ätit på Tuppen förut så det var spännande. Trevlig restaurang med rustik inredning. Jag åt lammburgare. Det var väl inte spektakulärt gott, och lite väl dyrt, men det är lokalodlat i alla fall och vi hade väldigt trevligt. Efter middagen var vi rätt trötta och var och en åkte hem till sitt. Nåja, vi är ju inte ungdomar längre *he he* och vi jobbar alla hårt så det var väl inte så konstigt. När vi kom hem åkte stora sonen iväg på fest och Lilleman försvann in på sitt rum för han hade lovat att spela datorspel med en kompis. Jag och Lars bytte till myskläder och tittade på en film i biorummet. Så skönt. Mörkret som sveper in en i en mjuk varm filt, man försvinner in i filmen. Härligt, och ett bra sätt att avsluta min födelsedag.   

Dag 446 (301) - sista dagen som 49-åring, mördarspindel och vinter igen?

Vaknade trött efter en orolig natt. Jag verkar vara trött för jämnan nu för tiden. Ont i vänster sida, men det är inte nervvärk utan muskulärt. Vad är det som gör att jag har så ont runt skulderbladet och ibland ut i armen? Det blir bättre med massage men försvinner inte helt och kommer tillbaka med förnyad kraft. Jag tycker faktiskt att jag har nog ändå. 

Ute var det soligt men kallt. Usch, det skulle ju bli vår ju!  Ja ja det är ju bara mars, jag får väl ha tålamod (men det är så svååårt). Blommorna får stå kvar i garaget tills det blir varmare ute. Grannfrun åkte med oss till jobbet. Hon berättade att ett annat grannpar ska sälja huset på grund av att de ska skiljas. Det är det tredje paret jag fått reda på ska skiljas, på kort tid. Vad har tagit åt folk? Par man trodde skulle vara ihop för evigt skiljer sig. Hu! Inget roligt *håller hårt i Lars*.

Idag gick jag och mina "fusionistor" till Vezzo och åt lunch. Jag valde en pasta med bland annat pesto, ricotta och parmaskinka. Jättegott. Arbetskamraterna överraskade mig och L med blommor. Jag fyller år imorgon och L fyllde år för ett tag sen. Vad trevligt. Jag blev väldigt överraskad och glad.

Jag valde att sluta en timme tidigare idag. Jag var fortfarande trött och orkeslös. Hade alltför ont för att orka mer. Stora sonen kunde hämta mig som tur är. När jag kom hem bytte jag till pyjamas och lade mig ovanpå sängen och drog på mig en varm filt. Sen somnade jag och sov några timmar. Det behövde jag tydligen. Jag var jättemosig när jag vaknade och låg kvar tills jag vaknat ordentligt. 

Efter maten städade vi. Inför kalas tänker jag alltid att jag ska ta det lite lätt, det behövs ju städas efteråt. Men det slutar alltid likadant, jag städar för kung och fosterland. Jag kan liksom inte hejda mig. När jag dammsög tvättstugan - för kanske någon av gästerna vill tvätta (ironi) - så kröp det fram en gigantisk spindel som legat och lurat under avfuktaren. Och jag ljuger inte det minsta när jag säger att den var gigantisk. En kolsvart ful en. Jag dammsög upp honom (eller henne, honspindlar är ju oftast större än hanarna) utan pardon. Men sen hade jag ju problem med hur jag skulle göra sen. Jag dammsög klart och ropade på Lars. Han fick snabbt bära ut dammsugaren på gården och bränna upp den....eller nä, det var bara i min fantasi, han tog ut påsen och slängde den i soptunnan. Jag gick omkring och blängde på dammsugaren där den stod i hallen. Tänkte att spindeln kunde ha spjärnat emot och satt i röret och väntade på ett tillfälle när ingen såg honom (henne)  så han (hon) kunde springa ner i källaren, eller kanske under sängen så han (hon) kunde mörda oss i sömnen.....nä jag har inte alls spindelfobi *korsar fingrarna*

På kvällen började det snöa. Först lite lätt sen allt ymnigare. Inom kort var det alldeles vitt på marken. Men vad tusan! Jag vägrar vinter. Vintern har haft sin chans, släpp fram våren!

Idag är sista dagen som 49-åring. Jag kan inte fatta att jag fyller 50 imorgon. Om min pappa hade levat hade han skakat på huvudet och frågat hur det kan komma sig att han har en dotter som är 50 när han själv är 27. Kära pappa. Imorgon är jag ledig. Ska handla mat och sen ta det lugnt. På kvällen ska jag fira med Lars och grabbarna. Sen på lördag blir det öppet hus. Jag hoppas att värken håller sig på avstånd så jag kan få en bra födelsedag. 

Dag 445 (300) - varför är det inte kul att laga mat längre?

Det har varit minusgrader under natten och är det fortfarande på morgonen, minus tre grader. Mina blommor på trappen var frysta. Typiskt att jag glömde att ta in dem just igår kväll. Jag satte in dem i garaget och hoppas att de tinar lite sakta och fortfarande lever i eftermiddag. Det är ett härligt milt ljusgult sken in genom vardagsrumsfönstret. Även om det inte är vidare varmt just nu så är ljuset här, och det är inte det heller. Jag hade rätt ont i midjeområdet och i armen när jag vaknade så jag tog en Alvedon när jag tog min vanliga medicin. 

Idag har jag jobbat med att kartlägga information om mitt område i vårt interna "handläggar -stöd". Det är föråldrat och all information ska migreras till vårt intranät. Och jag som trodde att jag skulle få handlägga ärenden. Men nä, det blir en annan dag. Jag sitter ju i alla fall på min vanliga plats. Då känner jag mig mer som en i gänget. 

Jag hade tänkt att gå och hämta mina ringar på väg till bussen men orkade inte. Jag hade rätt ont och ville bara komma hem. När jag kom hem tog en till Alvedon och tog på värmekragen. Jag satt med den ett tag, sen lade jag ut den på soffan och lade mig på den och somnade. Jag vaknade strax före Lars kom hem. I morse tog jag upp kyckling för att den skulle tina. Nu när det var dags för middag kände jag att jag inte var ett dugg inspirerad, liksom det varit ett tag nu (med undantag för helgerna). Det är jättetråkigt att jag känner så. Man måste ha hjärtat med i matlagningen annars blir resultatet därefter. Jag vet inte varför det känns så tråkigt helt plötsligt. Det är sorgligt för jag brukar älska att laga mat och känna sån frid när jag gör det. Nu är jag bara trött och håglös. Jag fick i alla fall till en hyfsad gryta med baconlindad kycklinginnerfilé, katrinplommon och äpple.  

På kvällen var det fullt upp. Jag fick en sån där energitopp som jag får ibland. Jag diskade, tvättade två maskiner tvätt, hängde tvätten, strök den torra tvätten (och tittade på Sveriges Mästerkock under tiden), bytte lakan i sängen och bakade jordnötskakor. Plötsligt var klockan halv elva och det var dags att runda av. Vart tog kvällen vägen? 

Värken var bättre på kvällen. Kanske en femma. Extra skönt att gå och lägga sig efter att ha varit igång och när sängen är nybäddad. 

Dag 444 (299) - Pride and Prejudice 

Det blev lite för sent igår kväll, känns det igen? Trött som en gnu, men jag kom upp ur sängen i hyfsad tid. Lite lagom med värk såhär på morgonen. Vi får se hur det blir under dagen. Solen sken på morgonen och det såg riktigt härligt ut ute, men när vi satte oss i bilen för att åka till jobbet var det inte alls så skönt. Det var tre grader varmt men kändes kallare. 

Jobbet gick bra men framåt lunchtid hade jag börjat fått ont i nacken. Jag åt lunch och sen tog jag och två arbetskamrater en promenad till Lidl. Genom fönstren såg det så varmt och mysigt ut ute, med solen som sken så fint, men det vara faktiskt rätt kallt. När det var vindstilla var det ok, men vinden var kall. När vi kom fram till Lidl visade det sig att de hade stängt för ombyggnad. Jaha. Klart det är bra med en promenad, men det var lite för blåsigt för att det skulle vara skönt. Tur att jag hade en rejäl jacka i alla fall. När det var dags att gå hem hade jag rejält ont i nacken. Lite oroande. Det blåste isiga vindar när jag gick mot bussen. Fy tusan, vart tog våren vägen? 

När jag kom hem tog jag en härligt varm kopp te och några av mammas kakor. Man måste ju provsmaka. Och jo, de var fortfarande lika goda. Jag satte på värmekragen på högsta effekt. Skönt både för värken och för att få kylan ur kroppen. Sen tittade jag på en film på Viaplay  - Pride and Prejudice and Zombies. Jag älskar Jane Austens böcker och har sett många filmer och tv-serier baserade på böckerna. Stolthet och fördom är min favorit. Att göra en zombiefilm av denna klassiker är vågat. Jag gillar egentligen inte zombiefilmer, inte sen jag såg första Resident Evil filmen. Eller jag vet inte....jag tror att jag bara inbillar mig att jag inte gillar dem för jag gillar ju faktiskt 48 timmar senare, 48 veckor senare, Z-war, Varm bodies, I am legend och Walking Dead.... Jag tror jag måste omvärdera min åsikt om zombiefilmer. Men hur som helst, kan det funka med zombier i Jane Austens värld? Ja faktiskt. Jag gillade filmen mycket mer än jag trott att jag skulle. Första delen var bäst. Andra delen, och speciellt slutet, kändes inte lika väl uttänkt. Det var när de gjorde för stora avsteg från originalhistorien som den blev sämre. Betyg? Ja en åtta, kanske till och med en nia, första delen och en femma andra delen, som helhet en stark sjua. Det är en helt vrickad kombination som inte borde funka, men som gör det. Fast det är inte en film för alla, man måste nog ha lite udda smak i filmer och som jag uppskatta både kostymdrama och högtravande konversationer samt katastroffilmer. Huvudrollen spelas av Lily James som även spelar Askungen och Rose i Downton Abbey. De flesta andra rollerna är prick på, men tyvärr inte Mr Darcy. Rollen spelas av "baby-faced" Sam Riley och det funkar inte för mig. Mr Darcy måste spelas av en riktig manlig man, inte av en pojke. Men han spelade bra, ingen skugga faller på hans skådespelarskicklighet. Bäst av alla var "Mr Collins" spelad av Matt Smith. Han gjorde verkligen karaktären till sin egen. Jag rekommenderar filmen!

Dag 443 (298) - Magnetröntgen (fjärde gången)!

Oj en sån orolig natt det blev. Eller kanske inte hela natten, men jag kunde omöjligt somna igår trots att jag var trött och knappt kunde hålla ögonen öppna framför tv:n. Var det tankarna på magnetröntgen som spökade? Ja det tror jag nog. Det var med tunga steg jag klampade iväg till badrummet. Efter att ha vaknat ordentligt och gjort iordning mig så kändes det ändå ok. Jag får ta en powernap när jag kommer hem i eftermiddag. Ute skiner solen, fast bakom molnslöjor. Det är varmt, sju grader redan tidigt på morgonen. På radion varnar de för starka vindar i eftermiddag. Håll i hatten folk!

Idag kom två nya praktikanter till oss. Jag och två till medarbetare tog med dem på lunch på Invito. Jag åt gudomlig fisk med mandeltäcke, potatismos och brynt smör. Jag borde ha tagit ett kort men kom på det mitt i en tugga och då var det ju för sent. Jag kommer inte att ta hand om praktikanterna än på några veckor. Kanske det finns tid för handläggning nu? Vore trevligt. Även om mina andra arbetsuppgifter är roliga så måste jag handlägga ärenden också, vara en del av det vardagliga jobbet och en del av teamet.

Nu är det snart dags att gå iväg till bussen för att åka till Sundsvalls sjukhus där jag ska göra min fjärde magnetröntgen. Själva röntgen är ok om än inte rolig, men jag är väldigt nervös för svaret. Är cystan kvar eller inte? Det känns som om hela min framtid vilar på svaret. Jag håller andan (bildligt talat).....

När jag travade iväg till bussen höll jag på att blåsa bort. Tidvis var det lugnt och tidvis blåste det storm. Nu börjar det. Jag kom fram till sjukhuset i precis lagom tid för att hinna gå till röntgen och anmäla mig. Jag hann bara sitta och vänta i fem minuter innan jag blev uppropad av en söt manlig sköterska. Jag bytte om till en enormt stor sjukhusrock och hoppade upp på britsen. Först då kommer jag att tänka på mina vinterben, det vill säga orakade ben. Inte för att sköterskan brydde sig om en "tants" håriga ben, men flickan i mig upplevde ett ögonblick av ångest. Men sen blev det annat att tänka på. Jag blev varnad att det skulle ta lång tid. Och det gjorde det, nära på en timme. Britsen är stenhård och man måste ligga helt still. Huvudet är fixerat i en ställning. Självklart börjar det klia på näsan eller så bara för att man inte kan klia sig. Jag blundade hela tiden. Hade jag tittat så hade jag fått panik för det är så himla trångt i tunneln. Och sen är det ljudet. Har ni hört en slagborr borra i betong någon gång? Har ni hört pålande från ett husbygge? Ja då vet ni hur två av en massa olika ljud som låter när man genomlider en magnetröntgen, trots hörlurar. Men det gick bra även om jag var rätt mör i ryggen när det var över. 

Jag fick tyvärr inte titta på någon bild såsom jag fick förra gången, så jag får så lov att vänta. Jag kan inte bestämma mig om jag tycker det är bra eller inte. Det är lite som för ungefär ett år sedan när jag väntade på resultatet av den första magnetröntgen. Då var det Lars som skulle fylla jämnt och jag ville inte veta svaret förrän efter hans födelsedag eftersom jag var rädd för svaret. Nu i efterskott kan jag ju konstatera att magkänslan var helt rätt för svaret som läkaren meddelade mig var ju inte vidare upplyftande. Då trodde de att jag hade en tumör i ryggraden och det hade jag inte velat höra innan festen. Jag tror inte att jag hade blivit särskilt mycket gladare av att ha hört vad det faktiskt var (är), en cysta i ryggmärgskanalen. Lite så känns det även nu. "Ignorance is a bliss". Jag hinner fylla år och fira innan jag får veta hur det står till. 

När jag gick ut till busshållplatsen hade det börjat blåsa rejält. Ren storm i byarna. Eftersom vägarna är så torra och man inte hunnit ta bort gruset så var det rena rama sandstormen av och till. Jag lär ju ha sett ut som en halvtok i håret när jag väl klev in i den. Som tur är så är det samma buss som går till Skönsmon så jag kunde sitta kvar ända hem utan att behöva byta buss. När jag kom hem tittade jag och Lilleman på Sveriges mästerkock eftersom vi missade förra veckans avsnitt. När Lars kom hem fixade jag middag. Jag hade köttbullar i frysen som tur var så det blev lättlagat, kokade gräddsås och värmde köttbullarna i den och så koka lite makaroner. Blev bra det. 

Efter maten satte vi oss ner för att betala räkningar, men vi hann bara börja innan det knackade på dörren. Där utanför stod en leende tjej som presenterade sig som företrädare för Viasat. Hon besökte personer som hade fått fiber indraget och som hade en annan tv-leverantör än dem. Vi har just bytt från Canal Digital Fiber till Bredbandsbolaget eftersom Bredbandsbolaget köpt dem. Vi har samma utbud som tidigare, till att börja med i alla fall. Men det kan vara kul att höra vad Viasat har att erbjuda. Tjejen var jättetrevlig och det slutade med att hon stannade i en hel timme. Stackarn' kom från Stockholm och hade klätt sig för Norrlandsväder med skjorta, dubbla tröjor (varav en var av fleece), varm vinterjacka, byxor och långkalsonger samt varma vinterstövlar. Hon höll på att svettas ihjäl. Tro jag det, det var ju 15 grader varmt ute!  Det hela slutade i alla fall i att vi bytte till Viasat. För 20 kronor mer i månaden får vi många fler kanaler och Viasat. Vi får även en 4K box, det gillar Lars. Jag tvekade lite innan vi bestämde oss och sa att det var lite mycket nu med tanke på att jag fyller jämnt på fredag. Boxen kostar 2.500 kronor. Då ringde hon sin chef och frågade om hon kunde ge oss rabatt (på högtalartelefon). Chefen frågade vad jag kunde tänka mig att betala. Jag svarade halva priset och det gick han med på, sen sa han plötsligt att han skulle ge mig ett ännu bättre pris, bara en femtedel av priset. Vi tackade ja och pratade ett tag till. Plötsligt sa hon att hon ville ge oss ännu mer rabatt, utan att vi sagt något om det. Hon skulle vara med på en mässa och skulle ge extrarabatter där. Så startavgiften blev 0 kronor och vi fick två extra månader gratis att prova alla deras kanalutbud. Det var ju inte dåligt. Då kändes det såklart ännu bättre. De har säkert möjlighet att ge bra rabatter för de har ju en säker kund i 2 år, men det spelar ingen roll för mig om de gör så med alla kunder. Vi fick en bra deal och det är allt som spelar någon roll. Innan hon gick sa hon det som gjorde min dag en smula (läs mycket) bättre. Hon undrade hur mycket jag fyller och när jag sa 50 så utbrast hon "NÄÄÄ?" och sa att jag såg mycket yngre ut. Så gulligt. Vi hade redan skrivit på och hon behövde minsann inte smöra så jag tog det till hjärtat som ärligt. 

Dag 442 (297) - hälsa på mamma, stormvindar och vänskapsmiddag

Som jag nämnt tidigare så verkar jag somna så snart jag lagt huvudet på kudden. Inte så att jag klagar, tvärt om, men det är en sån stor skillnad mot hur det var förut. Igår kväll somnade jag verkligen direkt. Lars låg och läste på mobilen. Jag var så trött att jag direkt sa god natt till Lars, fick en godnattpuss och vände mig på sidan. Enligt Lars och somnade jag på stört. I morse vaknade jag av att mobillarmet ringde klockan nio. Jag hade sovit hela natten utan att vakna en endast gång. Eftersom sommartiden började idag var klockan tio så vi steg upp. Värken från igår var borta, tack för det. Bara den "vanliga" värken. 

Vi duschade, gjorde oss i ordning och gav oss iväg mot Ånge. Bara Lars och jag, grabbarna stannade hemma. Vi stannade på Statoil, tankade och köpte kaffe och macka. Solen sken och det var 12 grader varmt, men tyvärr blåste det hårda vindar. Typiskt att det alltid ska blåsa när det är fint väder i övrigt. 

Vi fikade med mamma. Hon har bakat kakor åt mig inför nästa lördags firande och vi smakade dem nu. Goda! Vi pratade och fikade ett bra tag, sen ställde vi undan sparken - för nu får det inte komma mer snö - och åkte och handlade tunga varor så hon slipper släpa dem på cykeln. Jag passade på att handla lite jag med. Sen åkte vi hemåt igen. Det är alltid lite sorgligt att lämna mamma. Även om hon har vänner och bekanta så är hon ensam långa stunder. Det var för tidigt att bli ensam kvar. Synd att vi inte bor närmare varandra. Resan hem gick bra men det var väldigt mycket trafik. Det blåste ännu mer när vi kom hem till Sundsvall, nästan storm. Fy vad trist! Möbler, soptunnor och ljuslyktor hade blåst omkull. Det var fortfarande 12 grader varmt, men kändes mycket kallare i vindarna. 

På kvällen var det dags för månadens vänskapsmiddag. Denna gång var det hos familjen L, alltså Lars syster med familj. Vi satt ute i deras uterum. De hade en terrassvärmare på så det var hyfsat varmt. Men jag lånade en fleecetröja av A och både jag och K ville ha filtar på benen. Kan man sitta i ett uterum eller på en altan så gör man det så fort det är möjligt, så gör vi svenskar. Vi fick en god gryta och sen glass till efterrätt. Vi hade ett par trevliga timmar tillsammans sen åkte vi hem och softade resten av kvällen. 

Värken har hållit sig på låg under dagen. Skönt med sådana dagar. Fler såna tack! Imorgon ska jag på magnetröntgen *hjälp*  Måste försöka att inte tänka på det när jag ska sova. 

Dag 441 (296) - lugn lördag och god middag med familjen 

Jag sov som en stock ända till morgonen. Framåt morgonsidan när jag förmodligen sov lättare drömde jag en dröm jag väldigt gärna ville avsluta. Så där att man försöker styra drömmen mot et slut man vill ha. Men jag vaknade utan att drömmen var färdig. Vad drömde jag? Ingen aning. Den skingrades som rök *poof* Jag hade rejält ont ovanför vänster skulderblad och runt vänster axel. Jag har det lite väl ofta nu. Det är där Lars brukar massera mig. Jag funderar mycket på orsaken till värken. Har jag bidragit till den genom att vara inaktiv? I och med att jag har haft/fortfarande har ont i vänster sida så undviker jag att använda den. Dumt. Jättedumt! Det är säkert mer rörelse som behövs. Men just nu nöjer jag mig med massage. 

Solen skiner och det är åtta grader varmt ute. Helt ok! Snön smälter som smör i solsken. Det står inte på innan allt är borta. Det är bara fläckar kvar nu (igen). Men tyvärr blåser det ganska mycket. Typiskt. Sundsvall är ett riktigt blåshål. Vi äter frukost i vardagsrummet och efteråt masserar mig Lars. Det gör rejält ont på två punkter, men ont ska med ont bedrivas så jag biter ihop. 

Lars och jag åker till Schedins möbler i Kvissleby för att kolla på vardagsrumsbord. Vi har svårt att hitta ett vi riktigt gillar. På vägen dit håller jag på att smälla av, eller rättare sagt få värmeslag. Skitkul med "den här tiden i livet"! Verkligen! Stackars män som inte har förmånen att gå igenom den (obs ironi om det var någon som missade det!). Jag svalnade av efter ett tag men då börjar det sticka och bränna i huden. Helst i armvecket på vänster arm. Som att jag får en elektrisk stöt, gång efter gång.  *Suck* Men det var trevligt att botanisera bland möblerna och vi hittade faktiskt ett bord vi kan tänka oss att köpa. Vi får se. Jag tog kort på det och sen får vi fundera på saken. På väg hem åkte vi in på ICA i Kvissleby. Lilleman hade önskat Teriyakimarinerad lax till middag. Jag köpte fyra fina portionsbitar i charken till kilopriset 169 kronor. De frysta portionsbitarna, vilka är av väsentligt sämre kvalité, kostar mer än så. De billigaste, som var till "passa på" pris, hade ett kilopris på 198 kronor kilot. Varför köper folk dem? 

På eftermiddagen kom vänner på fika. Lars har jobbat med mannen, M, på en tidigare arbetsplats. Han och hans fru H är supertrevliga. Vi satt och fikade och pratade i flera timmar. När det åkt gick hela familjen ut och städade av altanen och fixade lite ditt och datt. Solen sken och det var varmt och skönt. Det blåste inte som tidigare. Jag planterade lite vårblommor i krukor till bron. Ja jag vet att det är lite tidigt, men jag tar in dem över natten. Våren är...om inte metrologiskt här...i alla fall känslomässigt här.  Vi var ute länge. Det var hur skönt som helst. Äntligen lagom värme och ingen blåst. Jag mådde prima. 

Middagen blev som planerat Teriyakimarinerad lax med ris- eller äggnudlar och wokgrönsaker. Det behövs inget mer. Ibland är det enklaste det allra godaste. Laxen riktigt smälte i munnen. Medan jag lagade mat drack jag ett glas vin eller två. Grabbarna hjälpte till med maten. Härlig lördag med familjen. Mysigt. Jag stortrivs. Just i detta ögonblick är livet helt perfekt.

Värken i armen försvann som tur är. Lars massage gjorde susen för "ontet" i axel/skulderblad också. Det gör fortfarande ont, men inte alls som tidigare. 

Dag 440 (295) - äntligen tid hos frisören!

Jag sov bra i natt men jag drömde konstiga drömmar. Tänk hur det var för några månader sen, då jag inte drömde någonting. Nu är det tillbaka till "normalt" igen med crazy drömmar. Fast jag vet inte riktigt om jag tycker det är bra eller inte. När jag vaknade frös jag, men jag hade inte värre värk än vanligt. Soligt idag med men på radion hotar med dåligt väder på eftermiddagen. 

Jag hade en klipptid direkt på morgonen. Äntligen! Jag är rätt så dålig på att boka i tid och min frisörska är populär. Det gör att jag ofta får vänta lite för länge. Men det positiva är att det verkligen märks skillnad. Jag har berättat tidigare att jag förlorade minst halva mängden hår för några månader sedan. Det är ingen överdrift. Nu har det nya håret vuxit ut ca 10 centimeter. Frisörskan höll upp en näve hår mot ljuset och då syntes det tydligt att det nya håret är mycket tjockare än det gamla. Det såg lustigt ut. Nu klippte hon mig rejält kort i nacken och lite längre vid sidorna, fortfarande page, jag överger inte den frisyren. Det blev jättebra. Håret har varit trött, slitet och glanslöst. Efter klippningen såg det mycket fräschare och glansigare ut. När jag kom tillbaka till jobbet trodde arbetskamraterna att jag färgat håret till och med. 

Efter lunch hade jag ett bokat möte med två tjejer för att fortsätta jobba med den externa informationen. Jag var lite stressad och småsprang mot mötesrummet. Till min förvåning var det tomt. Hade jag kommit först fast det bara var tre minuter kvar innan mötet skulle börja? Jag satt kvar i tio minuter sen gav jag upp och gick ner till min plats igen. När jag kollade upp mina möteskamrater visade det sig att båda var hemma idag. Hoppsan! Man kan ju inte begära att man ska komma ihåg alla inbokade möten om man är hemma. Det är inte alla som har kalendern synkad till mobilen. Jag kan ju tycka att det vore en bra idé att Outlook fixar en tjänst som meddelar en om den som bokat mötet är frånvarande. Men det kanske är för mycket att begära. Då måste ju vårt telefonisystem synka med Outlook. 

Till eftermiddagsfikat hade chefen fixat morotskaka så vi kunde ta en sista fika med våra praktikanter. Det är deras sista dag idag. En rolig grej förresten - praktikanten M visade sig bo i samma område som våra kompisar familjen M. Hon visste väl vilka de var. Världen är bra liten. 

När jag slutade gick jag till ICA för att handla några småsaker. Jag kom ut med en tung kasse. Hur gick det till? Vid busshållplatsen messade jag stora sonen och undrade om han var hemma. Det var han inte. Så då tänkte jag att jag skulle ringa Lilleman. Bussen kom precis in och kön började sakta röra sig framåt. Jag tänkte "hem" och slog snabbt numret. Till min förvåning svarade mamma. Ha ha, jag hade ringt hem, hem till Ånge. Fast det var så länge sedan jag flyttade hemifrån så är hem alltid hem. När jag var ombord på bussen ringde jag istället Lilleman. Han lovade att komma och möta mig och bära kassen. När jag steg av bussen stod han mycket riktigt där och väntade på mig.  

Väl hemma och ombytt slog den bekanta tröttheten till och jag lade mig ner på soffan med katten och somnade. När Lars kom hem vaknade jag. Jag hade kanske sovit 20 minuter - en halvtimme. Det räcker för att orka med kvällen. Fast man är bra mosig när man vaknar efter en tupplur. Helst vill man ju somna om. Jag stålsatte mig och satte mig upp. Hade ont i nacken. Det började på eftermiddagen och hade inte gått bort trots att jag tagit värktablett. Jag satt med värmekragen ett bra tag. Det lindrade värken.  Sen gjorde vi Flygande Jakob till middag och Lars och jag drack ett glas vin eller två. 

Kvällen tillbringades i biorummet. Jag, Lars och Lilleman titta "300". Den har vi faktiskt inte sett förut. Den ni, det var en riktigt testosteronfylld fide pålm. Var den bra? Njaaaäää....Historien i sig är intressant eftersom den är baserad på en verklig händelse. Sen är Gerard Butler bra som Leonides, kungen av Sparta. Och allt våld och blod till trots så är den visuellt vacker.  Men som helhet får den bara medelbetyg av mig. 

Dag 439 (294) - en god natts sömn gör susen!

I natt sov jag bättre. Mycket bättre till och med. Värken var på låg när jag vaknade. Det känns skönt att börja dagen så. Solen sken från en klarblå himmel när jag drog upp rullgardinen. Jag älskar verkligen när ljuset återkommer. Visserligen tycker jag om den mörka årstiden men var årstid har sin tid och nu är det ljusets tid. Solen flödar in genom vardagsrumsfönstren som vetter åt öster. Katten ligger på mattan och gonar sig i värmen. Tänk att få vara en katt va? De är riktiga livsnjutare de. Idag önskar jag att jag kunde byta plats med katten. Men nä, verkligheten knackar på och det är bara att göra sig iordning och åka till jobbet. Idag ska Lilleman cykla till skolan. Han var bestämd på den punkten. Det är visserligen bart på vägarna men jättemycket grus så han får så lov att vara försiktig (hönsmamma!).

På morgonen redogjorde jag för delning av aktiekapital för mig praktikant G. När det var dags för lunch gick jag och T till Opus och åt. Hon tog biff och jag torskrygg. Det smakade hyfsat. Som vanligt är de väldigt stressade där och man blir nästan utslängd när man ätit klart. De vill väl avklara så många luncher som möjligt mellan 11-13 antar jag. Fast det är ingen ursäkt. Som kund betalar jag (brutalt) mycket för min lunch och är i min rätt att kunna avsluta lunchen utan att känna mig iväg schasad.

Mer jobb med praktikant G på eftermiddagen och sen trodde jag att jag kunde smita iväg lite tidigare eftersom jag stannat lite längre igår, på grund av mötet där de presenterade de nya teamen. Men nä här den gubben gick inte! När jag kom tillbaka till min plats hade jag fått ett meddelande om att jag var sen till ett möte. Tusan! Det var bara att springa iväg, åtta minuter sen sprang jag in i möteslokalen. Som tur är hade de börjat med tjejen som ansvarar för filialer, så det gjorde inte så mycket att jag kom lite sent. Fast jag gillar det inte, det är mot mina principer att komma sent till ett bokat möte. Då slösar man med någon annans tid, inte schyst. Mötet gick i alla fall fort och sen kunde jag sluta för dagen. 

Solen sken fortfarande men det var bitigt kallt i vinden. Man blir lurad för det ser så fint ut när man tittar ut genom fönstret. Jag var beredd med täckkjol och öronmuffar, än är det inte vårvarma vindar som blåser. När jag kom hem somnade jag. Tydligen är jag tillbaka till tupplurs-stadiet igen. Jag tänker inte fundera så mycket på det. Behöver jag en tupplur nu så har det sina skäl och jag tar dagen som den kommer. Efter maten åkte vi till Birsta och gjorde några ärenden. Mitt strykjärn har fortfarande inte kommit. En expedit på Claes Ohlson kollade och det låg på en bil någonstans, kommer vilken dag som helst sa han. Jaha, tur att jag sparade mitt gamla strykjärn ändå. Sen åkte vi till svärföräldrarna där Lars hjälpte till att installera en ny skrivare. Lite go'fika och sen hem. 

När vi skulle gå och lägga oss var det kallare än vanligt i sovrummet. Sen vi skaffat element har det varit jämn och behaglig sovtemperatur så det kändes lite märkligt. Jag frös när jag lade mig men var så trött att jag inte orkade bry mig. Det hade säkert blivit kallare ute men vår utegivare har ballat ur så jag kunde inte kolla. Måste byta batteri. Kunde ha kollat mobilen i och för sig men den låg på laddning. Ja ja, bara jag får upp värmen innanför täcket så blir det nog bra. Och att jag inte får värre värk av kylan. 

Dag 438 (293) - praktikant, sushi, värk och bastu

Lite tuff natt. Jag vaknade flera gånger och sov oroligt däremellan. Av ingen orsak alls....eller? Inte förrän på kvällen slog det mig att det är den 22:a idag.  Sex månader sen pappa dog. Kanske inte så konstigt alls att jag sov dåligt. 

Solen sken på morgonen och det var någon plusgrad, men det har varit minusgrader under natten för det var is på vindrutan. Det känns som vår i luften även om det inte är metrologisk vår i Sundsvall än. 

Dagen gick fort. Förmiddagen tillbringade jag med praktikant G. När det var dags för lunch gick jag och min arbetskompis T ut på stan en tur. Jag passade på att byta kjolen mot en större storlek när vi ändå gick förbi "Johannas". På väg tillbaka slank vi in på "ESA" och åt sushi. På eftermiddagen satt jag med G igen och sen var det dags för möte. På dagens möte skulle vi få reda på hur de nya teamen blir. Vi har ju en aning, eller typ vet, men det ska bli skönt att få det bekräftat så man slipper spekulationerna. Det blev som vi trodde. Min grupp blir kvar, men de som för företagsinteckningar får flytta, och det får även fyra handläggare som gör tvångslikvidationer. Nu får vi vänta ytterligare en tid innan vi får veta hur det blir med omflyttningar. Vi ska nog sitta kvar ungefär där vi sitter idag, men kanske inte på precis samma platser. 

På väg hem messade jag sonen och frågade om han var hemma, vilket han var. Det var han. Då bad jag honom att möta mig på ICA, så jag skulle slippa bära hem en tung matkasse. Det gjorde han, min snälla son. När vi kom hem tog jag en tupplur. När det var dags för middag fixade stora sonen en smaskig köttfärssås och spagetti. 

Lars var sugen på en bastu och det tyckte jag var en bra idé så vi satte igång bastun. Medan den värmde upp fick jag en bra idé, vi kunde passa på att städa badrummet. Så det gjorde vi. Sen bastade vi i nära på 45 minuter. Lagom mör efter sån lång bastu. Vanligtvis blir man pigg efter att ha bastat i en Infraröd bastu, men nu hade vi först städat ordentligt och sen bastat länge så det tog ett tag innan piggheten kom. Men det gjorde ingen för det var så skönt att ta det lugnt och bara vara. 

Idag har värken pendlat lite. I morse var den någonstans mellan medium och hög. Sen lade den sig för att sen bli lite värre igen mot eftermiddagen.  På kvällen, efter bastun, var det mest vänsterarmen som besvärade mig. Det sved rejält i den. Men det är mycket bättre när värken är koncentrerad till ett litet ställa och inte som det brukar, på hela vänster sida. 

Jag måste nämna terrordådet i London innan jag avslutar. En misstänkt terrorist körde bil över Westminster Bridge mot Parlamentet. Han mejade ner personer. En dog direkt och senare tre till. Föraren knivhögg en polis vid Parlamentet och sköts sen av polisen. Det är inte bekräftat än men ryktena gör gällande att det var en känd extremist. Det var inte så länge sedan jag tog den lite suddiga bilden av Westminster Bridge och Big Ben när vi stod där vid Themsen utanför London Dungeons. Vart är världen på väg? 
  

Dag 437 (292) - kallelse till neurologen, tandläkaren och ny Rebecka-kjol

Jag har sovit gott och värken var någonstans mellan låg och medel. Uthärdligt. 

På morgonen började det som utlovat att snöa. Inte så mycket, men ändå. Det var två plusgrader så snön smälte så fort den nådde marken. Under dagen fortsatte det att ömsom snöa, ömsom regna. Ingen snö lade sig på marken. Skönt. Nu räcker det, välkommen våren. Komsi komsi!

Igår fick jag kallelse till läkarbesök på Neurologen. Inte till den läkare jag haft tidigare, doktor V.K utan till en kvinna. Vad har hänt med V.K? Man vill ju helst träffa samma läkare om möjligt. Det skapar en kontinuitet. Nu får jag börja om från början med en ny läkare. Det suger. Men det är känslan just nu, den kommer att sjunka undan. Jag ska inte se allt i svart för det kan ju vara en kanonbra läkare som jag får lika stort förtroende för som för V.K.

Idag har jag suttit med praktikant G hela dagen. Ja förutom ett besök till tandläkaren då. Det regnade på tvären när jag gick dit. G och jag hade suttit i ett litet rum utan fönster så jag hade ingen aning om att det regnade. Tur att jag hade täckkjol och huva på jackan. Jag hade ett litet hål. Jag är inte förvånad med tanke på medicinerna jag äter. Båda har som biverkan att man blir torr i munnen och därmed har lättare att få hål i tänderna. Det var dock inget stort hål, men jag tycker att det är lika bra att få det åtgärdat direkt så det inte blir större. Jag fick en ny tid för lagning. Min tandläkare håller till i ett hus efter Storgatan. Det är en väldigt vacker trappuppgång med fantastiska fönster. Hela Stenstan är fylld av vackra hus och i dem är det säkerligen lika fina och ändå finare trappuppgångar. Tänk om man finge se dem ändå!

På vägen till bussen pep jag in på "Johannas". De har nya ägare sen någon vecka tillbaka. Jag har tidigare provat en "Rebecka-klänning" där men köpte den aldrig eftersom den var så dyr. Nu är jag glad att jag inte gjorde det eftersom jag gått upp en storlek. Jag frågade om de fortfarande sålde klänningarna och det gjorde de. Vi gick in i ett litet rum där de hade klänningar. De hade även kjolar och kavajer. Då tänkte jag att det vore bättre med en kjol. Men jag hade så mycket kläder på mig att jag sa att jag skulle komma tillbaka en annan dag och prova kjolen. Innehavaren var så schysst och erbjöd mig att ta hem kjolen och prova den. När jag kom hem provade jag kjolen och den var en smula trång. Tusan. Jag måste gå upp en storlek. Det är den här "kudden" jag har på magen och "muffins-midjan" som gör det. Jaha...jag får prova storlek 38 imorgon då. 

Vädret fortsatte att vara ogint. Det var skönt att byta till myskläder och luddiga sockar och ta en kopp Chai-te. Med fleecefilten på såklart. Värken hade blivit en aning värre under dagen men var fortfarande under kontroll på eftermiddagen.  

Min familj är så rolig. Vi diskuterar allehanda ämnen. Idag var det bland annat diskussioner om när Alexander den store levde och vad som är skillnaden mellan grönsak och frukt. 

Jag funderar mycket på den kommande magnetröntgen. Vad kommer den att visa? Och vad vill jag att den visar? Om cystan försvunnit så kan man ju fundera över varför jag fortfarande har värk. Permanenta nervskador eller hjärnan som spelar mig ett spratt? Och om den är kvar så måste man utreda varför och eventuellt operera in en shunt för att dränera den. Pest eller kolera....

Dag 436 (291) - praktikant, utbildning, stress och stressa av med film

Jag har haft en bra natt, men tyvärr lade jag mig lite för sent igår kväll. Det är rätt vanligt att det blir så på söndagar när jag fått sova ut. Släpade mig upp ur sängen och gick som en zombie mot duschen. Lite ont hade jag också så det var extra skönt att duscha och sen smörja in sig ordentligt. 

("lånad" bild)

En minusgrad ute och solen försöker kämpa sin fram där bakom molnen. Idag är det vårdagjämning och då vänder det och vi går mot ljusare tider. Dagarna blir längre än nätterna.  Ja då vore det ju skönt om det blev vår på riktigt då. Den här vintern går till historien som den veligaste någonsin. Hur många gånger har det snöat och sen smält bort? Jag har tappat räkningen. När jag skulle till att sluta för dagen började det snöa på tvären. Mysigt.....not! Enligt väderrapporten ska det komma ordentligt med snö, uppåt en decimeter. Onödigt! Men det slutade i alla fall att snöa innan jag gav av hemåt.

Jag fick hastigt och lustigt ta hand om praktikant M idag. Hon skulle egentligen vara med en annan tjej, men hon var tvungen att handlägga hela dagen på grund av att två var borta på hennes område. Jag hade egentligen tänkt att göra annat idag för imorgon kommer den andra praktikanten, G, som ska vara med mig resten av veckan. Men det var bara att ladda om och tuta och köra. Tur att jag är så pass tillbaka på banan att jag kan växla spår utan större problem. På lunchen blev jag haffad av en kvinna som jobbar på IT. Jag har tidigare varit med på utbildning, eller kanske bättre att säga kompetensöverföring, tillsammans med henne och några till. Egentligen behövde jag inte vara med på dags träff, men de ville ändå gärna att jag kom. Utifall att det kom frågor de inte kunde svara på. Så jag sa ok. När jag kom dit fick jag ta över tangentbordet och knappa in uppgifter. "- Och du kan väl berätta lite vad du gör och vad kunden ska ge in och så!" fick jag höra. Hoppsan! Helt oförberedd. Men jag kan ju området i sömnen så det var bara och kavla upp ärmarna och köra på.  Sen tillbaka till praktikant M i princip resten av dagen. Jag hann svara på några mail och göra en komplettering innan jag slutade för dagen. Vilken dag! Den blev inte alls som jag planerat. 

Åh jag glömde nästan, min chef berättade att jag fått förordnandet som Kompetensspecialist på två år. Jag hade ju egentligen inget tvivel om att jag skulle få det men det är ändå skönt att det är klart. 

Jag hade ont när jag gick hem. Stressig dag, alltför stressig. Inte bra. Mycket stillasittande. Inte bra. Kallt inne. Inte bra. Nä, det hade nog varit ett under om jag mått prima när jag gick hem. 

Vi tittade på en film på kvällen. Jag gillar att göra det när jag har ont. Det tar bort fokus från värken. Vi såg "Doctor Strange" med Benedickt Cumberbatch. Den var riktigt bra. Härliga specialeffekter. Och jag gillar Benedickt. Han är en bra skådis - gör en härligt neurotisk Sherlock Holmes också - och hans namn är underbart poetiskt.

Dag 435 (290) - sköna söndag och ont på låg nivå

När jag vaknade frågade Lars om jag sovit gott, som han gör varje morgon. Jag svarade jovisst det hade jag gjort, men jag drömde så konstigt framåt morgonsidan. Då skrattade Lars och berättade att jag dröm igår kväll också. Jag hade tydligen somnat direkt när jag lade huvudet på kudden. Och sen hade jag prata i sömnen om mat, helt tydligt. Jag kanske planerade maten till min födelsedag, vem vet. 

Solen sken klart från en ljusblå himmel. Inifrån huset kunde man nästan tro att det var sommar. Men det var bara två plusgrader så det är fortfarande långt från sommar. Men så härligt det är med ljuset. Det var skönt att äta frukost i vardagsrummet och bara njuta. 

Jag hade inte mer än vanlig värk på morgonen och förmiddagen. Det är verkligen skönt att få en andningspaus från den där värken som påverkar precis allt i kropp och själ. På eftermiddagen åkte vi till Lars föräldrar. Lars skulle hjälpa svärmor med en skrivare som inte fungerade som den skulle. Först tog vi en fika på deras inglasade veranda. Där var det varmt och skönt. För de andra vill säga. Det är ju lite knepigt när det kommer till mig. Jag vet ju att jag får värk av kyla och vind. Jag fick låna en fleecejacka av svärmor. Tillsammans med en filt på benen blev det varmt och gosigt. Och så gott det är med hembakat!

  

På kvällen masserade Lars mig på området är jag får ont ibland. Det behövdes verkligen. Han masserade även vänster arm. Jag hade ont på flera ställen på armen. Det kom som en överraskning. Vi får se om det gör någon verkan. 

Vilken bra helg det har varit. Inget upphetsande har hänt, men det behöver det inte göra för att man ska vara nöjd och glad. Värken har varit på ok-läge och det räcker långt. 

Dag 434 (289) - sovmorgon, sol och grabbarnas goda hamburgare

Sovmorgon! Det behövs inga mer ord för att beskriva hur skönt det var. Det räcker väl med ordet "sovmorgon". Natten var bra men jag drömde en intensiv dröm mot morgonsidan. Jag kommer inte alls ihåg vad den handlade om förutom att den var jobbig. Jag var väl halvt vaken för jag försökte styra drömmen så den skulle sluta som jag ville. 

Ute var det ömsom sol, ömsom moln, Några plusgrader. Snön smälter och smälter. Det tar nog inte många dagar för den att försvinna helt om det fortsätter så här. 

Jag hade ont på morgonen. Så där jobbigt ilande och krypande i hela sidan. Jag kände mig sur och grinig. Tyvärr. Så vill man ju inte ha det på en lördag. Äh, så vill man inte ha det någon dag i veckan. Kanske jag sov för länge och det är därför jag hade ont. Nu var det frågan hur jag skulle få bort värken. Varm dusch? Promenad? Jag funderade medan vi åt frukost. Vi åt i vardagsrummet. Vårt vardagsrum har stora fönster mot öster så solen sken in och gjorde det så ljust och fint. Det känns verkligen som vår. Det gjorde mig lite gladare även som värken fortfarande rasa genom kroppen. 

Det blev städning. För att bli av med värken alltså. Jag har ju märkt att jag mår bättre om jag rör på mig. De dagar jag sitter still mycket får jag ofta mer värk. På jobbet gäller det att byta arbetsställning och ta pauser och röra på mig. Gör jag så blir det ofta mindre värk. Lars var med på noterna så vi städade först övervåningen och sen källaren. Vad skönt att ha det gjort. Det tog i princip hela dagen. Grabbarna lagade middag, med en liten konsultation från mig gällande mängd på kryddorna. Det blev supergoda hamburgare med tillbehör. Jag kan faktiskt säga att det var det bästa hamburgarna jag ätit sen....nä jag har faktiskt aldrig ätit så goda hamburgare förut.  

Dag 433 (288) - för små ringar, trots allt - och filmtajm

Jag har sovit gott under natten och trots att jag gärna sovit lite längre så mådde jag bra. Vilken skillnad från föregående natten! När jag drog upp rullgardinen möttes jag av solsken från en ljusblå himmel. Härligt. Det såg ut att bli en fin dag. Värken är på "vanligt" läge.

På lunchen gick jag och en arbetskompis ut på stan. Det blåste lite så jag var glad att jag hade mina luddiga öron muffar. Jag har alltid varit vindkänslig och fått ont i huvudet om det blåser kraftigt. Det har förvärrats nu eftersom en kall vind på en annars varm dag kan få mina nervtrådar att toka sig. Idag räckte det dock med att ha jackan ordentligt uppdragen runt halsen och öronmuffar. Konstigt nog räcker det oftast med muffar för att hindra huvudvärken, borde ju rimligtvis behövas en mössa. Kanske vinden går in i öronen och påverkar huvudet? Hur som helst, jag lämnade in ringarna på Carlsens igen. De är en smula för trånga om fingrarna sväller, vilket de gör om jag blir varm. Igår när jag satt under filten med värmedynan blev jag riktigt varm och då började fingret bulta. Jag fick nästan panik när jag kämpade för att få av ringarna. De var väldigt schyssta på Carlsens och tog inget extra betalt för att slå ut dem en storlek till. Vädret fortsatte att vara fint. Solen sken och det var varmt ute. Vore jag inte så vindkänslig så skulle jag ha velat sätta mig ute och njutit ett tag på lunchen

Jag har tidigare sagt att jag är med i en Facebook-grupp för de som har Chiari och relaterade diagnoser (som Syringomyeli till exempel). De som ofta skriver där har betydligt värre symtom än vad jag har. Ibland skäms jag över att gnälla över mitt öde. När det gäller Chiari och Syringomyeli kunde det vara så mycket värre. Mina symtom är en fis i rymden i jämförelse med vissa andra. Men jag jämför mig med den friska Ingela, så som jag var förut, och med mina vänner och arbetskamrater. Jag jämför mig inte med de som har det värre för jag kan inte relatera till deras värk/situation eftersom jag inte upplevt den.  Alla har vi våra ok att bära.

Stora sonen hämtade mig när jag slutade. Lilleman kom hem i samma veva. Trots det vackra vädret beslöt vi oss för att titta på andra delen av Pirates of the Caribean. Bra film, men inte lika bra som ettan. Fast Jonny Depps pirat är ju ögongodis så även om filmen varit kass skulle den ha varit värd att se på grund av honom. Där håller många tjejer med mig, det vet jag. 

Det blev tacos till middag. Typisk svensk fredagsmiddag. Sen försvann stora sonen ut med kompisar och jag, Lars och Lilleman tittade på en film. Vi såg andra Sherlock filmen med Robert Downey Jr och Jude Law. I tvåan är även svenska Noomi Rapace med. Den får betyget "så där". Nu förstår jag varför jag bara sett den en gång före idag, till skillnad mot ettan som jag sett flera gånger. Men som alltid trevligt att se på film i biorummet. Lagom aktivitet efter en rätt hård vecka. 

Lite mer ont på kvällen men jag hoppas att det ändå blir en bra natt.