Dag 340 (195) - halt ute, bäst att ta det "isi" :)

Vår asfalterade uppfart är som en skridskobana. Men som tur är så har gruset som stora sonen hade ut igår fryst fast och är man bara försiktig och går på gruset så klarar man sig förhoppningsvis från brutna ben. Idag är det plusgrader. Märklig vinter vi har, minusgrader och regn igår och plusgrader idag. Jag vill ha snö!!!

Katten måste ha smitit ut igår kväll. Hon är en riktig primadonna och är i princip aldrig ute på vintern. Visst, hon sitter vid dörren och jamar och vill ut men när jag öppnar dörren så ryggar hon tillbaka och ger mig en blick som säger "Är du helt får vettet matte? Tror du jag vill gå ut i kylan?". Av den anledningen behöver vi inte kolla om hon är inne på kvällen. Men som sagt, hon måste ha (fått tillfällig sinnesförvirrelse och) smitit ut igår kväll. Vi hörde henne jama så ynkligt ute på altanen och när jag öppnade altandörren kilade hon in och klagade sen högljutt i  ca en halvtimme. När jag tog upp henne kurrade hon inte, det gör hon annars alltid. Stackaren. Det kan inte ha varit roligt att sova ute i kylan. Hon förlät mig i alla fall innan jag gick till jobbet.

Idag var en sån där dag när jobbet flöt på i en stadig takt. Inget annat möte än APT så jag fick mycket handläggning gjord. På lunchen gick vi "fusionistor" ut och åt lunch. Vi tänkte gå till E-street där några av oss var förra veckan men när vi gick förbi Teatergrillen blev vi nyfikna för ingen av oss har varit där tidigare. Dagens lunch var wallenbergare eller torskrygg. Jag valde wallenbergare eftersom det är en av mina favoriter. Smaken var det ingen fel på men tyvärr var den lite för kompakt. Wallenbergare ska vara fluffiga och saftiga. Till kaffet hade de hallonpaj med vaniljsås och en kaka. Trevligt ställe och hyfsat god mat men E-street är definitivt bättre om du frågar mig.

Jag slutade lite tidigare för att ta igen gårdagens övertid. Jag kände mig rätt slut i huvudet och hade fått lite ondare i armen och midjan. Skönt att åka hem. Men på väg hem åkte jag ikapp Lilleman som var på väg hem från skolan. Jag fick då idén att vi skulle åka till Stadium och reklamera hans skor. Det är andra gången vi måste göra det eftersom hakarna man fäster skosnörena i gått sönder. Lilleman var med på det. Vi bytte till en annan sort. De är väldigt tillmötesgående på Stadium. Aldrig något problem om man behöver lämna tillbaka eller reklamera något. När vi ändå var ute i Birsta så passade vi på att köpa julklapp från Lilleman till pappa och storebror. Sen åkte vi hem och jag lagade mat - spagetti och köttfärssås. När grabbarna kom till bords sa de båda "Åh mormor-köttfärssås!". De tycker att mormors köttfärssås är den allra godaste. Jag får den inte likadan som hon får den men jag börjar närma mig. Av någon anledning var jag fortfarande "på" efter middagen. Trots att jag inte vilat något. Jag får sådana där energikickar ibland och då är det bara att "enjoy the ride" och få saker och ting gjorda. Jag slog in julklapparna som var kvar. Det var skönt att få det ur vägen. 

Men sen var det proppen ur. Jag tog kopp chai-te och en lussebulle och satt mig i soffan och tittade på en favorit som gick på trean - Grown ups.  Jag är lite frusen och det är skönt med fleecefilten runt axlarna. Jag orkar inte med mitt "vanliga" tempo någon längre tid. Den Ingela jag var före det här eländet är på väg tillbaka och jag märker skillnaderna tydligt. Kanske inte dag för dag, men vecka för vecka. Värken är det ingen skillnad på, men jag är betydligt piggare. Jag måste dock tvinga mig till att vila, det är därför jag är sjukskriven. Annars är det risk att jag får ett bakslag. 

Lars har varit ute med jobbet och stora sonen har just hämtat honom. Nu ska jag umgås med honom ett tag innan den här dagen är slut.