Dag 331 (186) - Först jämmer och elände, men sen bra och julshopping
Vaknade helt eländig efter en hemsk natt med lite sömn, värk, frossa och kallsvettningar. Jag var svettig och ändå frusen. Hela vänster sida värkte. Som när man är på väg att få influensa - hela huden gjorde ont. Jag duschade varmt men det räckte inte. Kylan kommer liksom inifrån. Jag kunde inte ta på mig bh för det gjorde så ont. Det fick bli ett linne och en varm fleece-tröja. Det är nog första gången jag gått till jobbet så...ja i och för sig glömde jag att ta på mig bh:n en gång, men det var ju en ren miss.
Jobbet gick rätt bra ändå, trots värk och frossa. Men när det var dags att gå hem så var det väldigt skönt. Jag tog bilen hem den här dagen. Väl hemma tog jag en väldigt lång och väldigt varm dusch. Sen satte jag på mig min varma morgonrock och lurviga sockar och satte mig i soffan under en fleecefilt. Nu vore det väl tusan också om jag inte ska bli varm!
Jag somnade, med blött hår och allt! Jag hade precis vaknat när Lars messade och sa att han kunde sluta lite tidigare. Då blev det fart på mig. Till min stora glädje så var jag varm och go och värken var borta. (Missförstå mig nu inte, den "vanliga" värken var såklart kvar.) Håret stod åt alla håll så jag fick fixa till det lite snabbt. Och så på med kläderna och iväg. Vi hade nämligen bestämt att köpa julklappar efter jobbet - om jag var i form vill säga, och det var jag ju nu.
Vi åkte ut till Birsta. Det var inte så mycket folk i farten. Vad skönt. Vi är väldigt effektiva, jag och Lars, så shoppandet gick bra. Vi hade en lista som vi prickade av allt eftersom. När vi skulle till att åka från en affär såg vi en stackare som hamnat i ett djupt dike mellan två affärer. Vi svängde in och frågade om han behövde hjälp. Det ville han gärna. Han sa att han hade haft ögonen på affären han skulle till och att allt var så grått att han inte sett att det var ett dike. Det var ju mörkt ute och rätt dåligt upplyst så jag kan förstå att man i en stressad situation gör en sådan felbedömning. Vi drog upp honom och var så innerligt tacksam. Han gav Lars en stor kram. En god gärning får en alltid att må lite extra bra i själen. Mitt i shoppandet tog vi en paus och åt hamburgare och lökringar på nyöppnade Big Boy. Ganska goda. Inte som förr om åren när Big Boy var nyöppnat inne i stan, men helt ok och definitivt bättre än grannen Burger Kings! Vi fortsatte shoppandet tills Birsta City stängde. Nu är vi nästan klar. Några småsaker kvar bara. Efteråt åkte vi till Lars föräldrar där vi fikade och Lars hjälpte svärmor att komma igång med hennes nya Laptop.
Vi åkte ut till Birsta. Det var inte så mycket folk i farten. Vad skönt. Vi är väldigt effektiva, jag och Lars, så shoppandet gick bra. Vi hade en lista som vi prickade av allt eftersom. När vi skulle till att åka från en affär såg vi en stackare som hamnat i ett djupt dike mellan två affärer. Vi svängde in och frågade om han behövde hjälp. Det ville han gärna. Han sa att han hade haft ögonen på affären han skulle till och att allt var så grått att han inte sett att det var ett dike. Det var ju mörkt ute och rätt dåligt upplyst så jag kan förstå att man i en stressad situation gör en sådan felbedömning. Vi drog upp honom och var så innerligt tacksam. Han gav Lars en stor kram. En god gärning får en alltid att må lite extra bra i själen. Mitt i shoppandet tog vi en paus och åt hamburgare och lökringar på nyöppnade Big Boy. Ganska goda. Inte som förr om åren när Big Boy var nyöppnat inne i stan, men helt ok och definitivt bättre än grannen Burger Kings! Vi fortsatte shoppandet tills Birsta City stängde. Nu är vi nästan klar. Några småsaker kvar bara. Efteråt åkte vi till Lars föräldrar där vi fikade och Lars hjälpte svärmor att komma igång med hennes nya Laptop.
Halva dagen var skrot och halva dagen var riktigt ok. Nu är det bara att hoppas att natten blir bättre än föregående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar