Mina vardagar

De gångna dagarna har sammantaget varit ok. På förmiddagarna känns det som om jag är oövervinnerlig, att inget kan stoppa mig. Det känns som den "normala" Ingela är närvarande.

Men så kommer eftermiddagarna och då går luften långsamt ur mig som ett däck med pyspunka. Energinivån sjunker ständigt, men vanligtvis så lyckas jag ändå fungera hyffsat på jobbet.

Jag har faktiskt orkat att laga mat under veckan, men inte förrän efter jag vilat. Det blir sena middagar nu för tiden. Sen är det kvällarna då... På förmiddagarna är jag ofta full av idéer på vad jag ska göra på kvällarna, men när kvällarna väl kommer har jag noll ork att göra annat än det allra nödvändigaste. Det blir mest soffsittande. Tittande på Outlander på HBO, eller läsa en bok. När Lars gör mig sällskap tittar vi på Fear the Walking dead.

Förutom energin så är det ju värken också. På förmiddagarna mår jag för det mesta riktigt bra, fastän det är kallt på kontoret. Efter lunch börjar värken att smyga sig fram och på kvällen har jag rätt så ont. Samma visa i princip varje dag. Jag vet inte om det är tiden på året eller att jag slutat med Cymbalta som är boven i dramat. Kanske de båda påverkar mig. Jag är verkligen skitless på att det ska vara så här, men det är väl bara att hålla ut och hoppas att det blir bättre.