Jag vaknade av klockradion. Det första jag tänkte var - åh nej vi glömde att stänga av den! Sen slog det mig, -åh nej det är ju måndag! Vissheten om att jag måste gå och jobba slog mig som en knytnäve i magen. Så har det nästan aldrig känts förut. Jag vill vara kvar hemma, i min lilla bubbla. ÅNGEST! Men nä, det var bara att ta sig i kragen och hoppa upp ur sängen. Det var kolsvart ute (ok lite överdrivet, men betydligt mörkare än förra veckan).

Förmiddagen gick bra. Jag fick mycket gjort. Det var kyligt i kontorslandskapet men bättre än förra veckan. På med filt på benen och halsduk runt halsen och så kör vi! Jag följde inte med arbetskompisarna och åt lunch. Jag vägrar sitta i lilla matsalen så länge det är kallt både där och i kontorslanskapet. Jag åt en macka och ett ägg. Inte världens bästa lunch kanske, men tillräckligt för att inte svälta ihjäl. Jag får väl äta frukt senare på dagen.

Ontet då? Jo det var riktigt bra på morgonen. Lite senare fick jag ont i ryggen men det är ju (troligtvis) inte kopplat till min sjukdom. (Sjukdom låter så fel. Diagnos då? Nä det låter nästan värre. Men vad ska jag kalla det då?). Hur som helst så funderar jag ofta på mitt välmående, eller icke-välmående kanske är bättre att skriva, och hur jag ska kunna må så bra som möjligt. Jag läste en artikel om osteopati och då började kugghjulen att röra på sig. Jag gick hos en osteopat för tusen år sedan och blev efter några besök bra i en ond höft. Kanske jag ska prova det igen? Jag springer ju hos massör, naprapat och fysioterapeut och ingen har lyckats få mina besvär att försvinna "på riktigt", bara dämpas.  Så jag gjorde slag i saken och skrev en fråga till en osteopat. Nu får vi se vad hon svarar.