torsdag 25 januari 2018


Dag 645


Jag hade sjukt svårt att somna igår kväll. Min så vanligtvis sköna säng var inte alls skön. Inte kudden eller täcket heller. Jag vred och vände på mig. Jag var ju trött för tusan! Fast jag hade i och för sig ont...suck, suck, suck. Till slut somnade jag i alla fall och sov hyfsat bra. Men när det var dags att gå upp var jag intill döden trött. Jag fick verkligen stålsätta mig för att komma ur sängen och in i badrummet. Som positiv motvikt har jag glädjen att berätta att jag inte hade värst mycket mer ont än normalläget.

Ute droppade det från taket. Från minus tio till plus tre grader på två dagar. Galet! Tur att vi skottade igår. Snön hade varit väldigt tung idag.

På jobbet var det först personalinformation i matsalen sen sprang jag till en utbildning. Det var en rolig utbildning. Jag kände mig peppad. Ändringen i vårt sätt att skicka meddelanden kommer att bli kanonbra!


Eftermiddagen var en smula seg. Detta trots att vi har mycket att göra. Jag gick ner i en dipp som lyckligtvis gick över efter ett tag. Jag är ofta pigg och rask på förmiddagen och gör upp planer på vad jag ska göra när jag kommer hem. Så kommer eftermiddagen och jag blir dödstrött och undrar om jag ens kommer att orka att laga mat när jag kommer hem. Sen finns det två scenarion - antingen forsätter jag vara trött och slut eller så piggar jag på mig. Idag piggade jag på mig. Jag jobbade till strax före fem och gick till bilen där jag mötte Lars.

I bilen på väg hem gav jag Lars två val - dammsuga eller laga mat. Han valde att dammsuga. Och det gjorde han medans jag och stora sonen lagade mat. Idag blev det kycklingbiffar med stekt potatis, pepparsås och en fräsch sallad.




Vad gjorde vi på kvällen? Inget vettigt alls. Vi tittade faktiskt bara på Netflix. De sista avsnitten av Van Helsing. Spännande slut. Nu blir det en lång väntan på säsong tre. Fast det kunde varit värre, den kunde ju ha lagts ner.




Jag hade inte alls vidare ont när det  var dags att gå och lägga sig. Tänk sådan skillnad det kan vara. Igår rena mardrömmen och idag känns det "normalt".    





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar