Dag 637 - snö, snö och ännu mer snö!
I morse var det ovanligt mörkt ute, men det var ju inte konstigt med tanke på vädret. Det snöade inte så mycket men drev rejält. Himlen var alldeles vit. Jag skottade upp gången ut från bron men kunde knappt slänga upp snön på sidorna för högarna är högre än mig själv. Kommer det mer snö måste vi göra något åt dem. Skotta snöhögarna låter ju helt crazy men vad ska man göra?
Kanske en aning mer värk på morgonen, men jag försökte nonchalera det så gott jag kunde. "-Tänk inte på värken, tänk inte på värken...!" tänkte jag. Men sen tänkte jag att om jag tänker på att inte tänka på värken så tänker jag ju på den....hmm...får försöka lägga tankarna på helt andra saker. Det är bra att hålla sig upptagen.
Det var en tuff dag. Jag kände mig trött och "urladdad". Jag har inte fått tillbaka energin sen förkylningen drabbade mig. Åh hu vad trist och tråkigt det är att känna sig så här. Jag slutade jobba vid tre, flexade ut och tog bussen hem. Jag tänkte bara vila mig en liten stund med somnade och sov till fem. Oj oj oj, då var det bara att slänga sig i duschen och göra sig i ordning. Jag var typ precis klar när Lars kom hem. Jag hade planerat att ta bilen själv men nu när det kommit så mycket snö var jag osäker på hur och var man skulle kunna parkera. Lars skjutsade ner mig istället.
Det var massor med systrar närvarande. Ämbetsmannainstallering händer bara vartannat år så det gäller att passa på att vara med när det så sker. Det var ett gäng systrar från vår moderloge Vängåvan närvarande också. Det var mer pirrigt än jag trott det skulle vara. Högtidligt och pirrigt. Jag installerades på min post och satte mig på min nya plats. Nu är det ingen återvändo, nu är jag Finanssekreterare för de kommande två åren. Efter mötet och installeringen fick vi snittar och bubbel, sen var det middag. Jag var vid det laget helt slut. Jag hade lock för öronen och var tung i huvudet. Sen blev jag hes också för det var sån hög ljudnivå att man nästan måste skrika för att göra sig hörd. Jag smet iväg innan kaffet serverades.
Men jösses så skönt att komma hem och byta om till onepiece och lurviga sockar. Sen kröp jag upp i soffhörnet och slötittade på tv med Lars och stora sonen. De fikade men jag hade ju nyss ätit middag så jag hoppade över det.
Det var en tuff dag. Jag kände mig trött och "urladdad". Jag har inte fått tillbaka energin sen förkylningen drabbade mig. Åh hu vad trist och tråkigt det är att känna sig så här. Jag slutade jobba vid tre, flexade ut och tog bussen hem. Jag tänkte bara vila mig en liten stund med somnade och sov till fem. Oj oj oj, då var det bara att slänga sig i duschen och göra sig i ordning. Jag var typ precis klar när Lars kom hem. Jag hade planerat att ta bilen själv men nu när det kommit så mycket snö var jag osäker på hur och var man skulle kunna parkera. Lars skjutsade ner mig istället.
Det var massor med systrar närvarande. Ämbetsmannainstallering händer bara vartannat år så det gäller att passa på att vara med när det så sker. Det var ett gäng systrar från vår moderloge Vängåvan närvarande också. Det var mer pirrigt än jag trott det skulle vara. Högtidligt och pirrigt. Jag installerades på min post och satte mig på min nya plats. Nu är det ingen återvändo, nu är jag Finanssekreterare för de kommande två åren. Efter mötet och installeringen fick vi snittar och bubbel, sen var det middag. Jag var vid det laget helt slut. Jag hade lock för öronen och var tung i huvudet. Sen blev jag hes också för det var sån hög ljudnivå att man nästan måste skrika för att göra sig hörd. Jag smet iväg innan kaffet serverades.
Så här mysigt var det när jag kom hem från logen.
Men jösses så skönt att komma hem och byta om till onepiece och lurviga sockar. Sen kröp jag upp i soffhörnet och slötittade på tv med Lars och stora sonen. De fikade men jag hade ju nyss ätit middag så jag hoppade över det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar