Dag 625 - det börjar bli tjatigt nu...

...dessa nätter med dålig sömn, värk och hosta alltså. Skittrist och eländigt är vad det är. Jag har så himla dåligt tålamod att sjukdomar ska gå över och nu bara river och killar det i mig av irritation. Jag vill att det ska gå över. Nu! Men nä, jag är alldeles för förkyld och alldeles för trött för att hoppas att det går över i första taget. Jag inbillade mig igår kväll att det började bli bättre men insåg i morse att det inte alls var så. Tvärtom så känner jag mig lite sämre idag. Det rosslar åter i bröstet och halsen och jag hostar upp slem. Det är så äckligt att jag nästan kräks, men som tur har jag inte gjort det än, bara tjöjs vilket är äckligt det med. Men det är viktigt att få upp eländet så det inte går ner i lungorna så det är bara att stå ut. *suck* 

Grabbarna håller sig inne på sina rum för de vill inte bli smittade. Bra det, hoppas att de klarar sig. De var dock ute och skottade mitt på dagen. Det var över 30 cm snö så det var ett riktigt hästjobb. Jag är så tacksam, vi hade aldrig orkat ta hand om det själva. 

Soffläge mest hela dagen. Fast vi tog faktiskt undan julsakerna. Lite i taget under dagen. Både blev slut fort så det blev många pauser. Vi tog inte bort julgranen för det är ett helt företag. Orkar det inte som vi mår nu. Fast det gör inget för jag gillar julgranens mysiga ljus. Sen har vi kvar mattor, gardiner, kuddar, filtar, handdukar....också. En sak i taget, det är ingen brådska. 

Si och så, upp och ner, hit och dit. Värken kommer och går. Men som jag sagt tidigare, det är svårt att säga vad som är vad.