Dag 629 - 630
Fina naglar, bombhot och dåligt med energi

TISDAG - Nä det var inte ett dugg enkelt att komma sig upp ur sängen på morgonen. Jag hade visserligen sovit bättre men var ändå trött och sliten. Ett tag funderade jag på att stanna kvar i sängen och gå till vårdcentralen längre fram på dagen, men så skakade jag av mig latmasken och steg upp.  

Jobbet gick hyfsat bra. Det kändes skönt att vara tillbaka "i sadeln" igen. Det gör det oftast efter en längre ledighet. Men samtidigt hade jag det jobbigt med hostan, och energin var inte mycket att hänga i julgranen.

På eftermiddagen gick jag och fixade naglarna, en diskret guldig färg den här gången. Jag hade redan på morgonen sagt till mina arbetskamrater att jag skulle gå hem efteråt. Det var jag väldigt glad över nu för energinivån närmade sig noll. När jag genade genom Vängåvan såg jag att det stod poliser på storgatan. Tänkte att det var något slagsmål eller så, men när jag kom närmre såg jag att en bit av Storgatan var avstängd. Jag frågade en man vad som stod på och han sa att det var ett bombhot mot en bank. Oj oj oj! I lilla Sundsvall?! Jag gick vidare och smet in på ICA för att köpa middagsmat. När jag gick mot kassan kom flera personal och körde ut alla kunder, så jag fick bara lämna min vagn och gå ut. Snopet. Men är lokalen vägg i vägg bombhotad så får man ju ha förståelse. Jag travade iväg till busshållplatsen. Nio minuter tills nästa avgång. Tusan också, det var kallt och otrevligt att stå och vänta men bussen kom i alla fall på utsatt tid, det får man vara glad för. När vi åkte förbi ICA såg jag att de släppte in kunder igen. Jaha. Snacka om att ha varit på fel plats på fel tillfälle. (Som tur är visade det sig senare vara ett falsk hot.)

 (Bilder från Sundsvalls tidning)

När jag kom hem var jag väldigt frusen och trött. Jag bytte till min mjuka och varma Onepiece och lade mig på soffan. Jag mådde så där...inte helt bra, men inte heller helt dåligt. Jag somnade till ett tag, det var skönt. Resten av eftermiddagen och kvällen blev lugn. Jag orkade inte så mycket annat än att vila.
...................................................................................................................................................


ONSDAG - första natten på länge som jag inte hostat. Men jag var trött ändå på morgonen. Lars också. Vi låg och väntade ut varandra och precis när Lars var på väg upp ur sängen hörde vi att Lilleman gick in i badrummet. *Puh* då fick vi vila en stund till. Men sen blev det en väldig fart för att hinna komma iväg till skola och jobb i tid.


Svinkallt ute. Eller kanske inte svinkallt, men det kallaste det varit den här vintern i alla fall, minus 16 grader. Jag byltade på mig rejält för att om möjligt slippa få värk av kylan.


Jag hostade av och till. Fjantig rethosta som inte ville ge sig. Väldigt jobbigt. Men det gick ändå riktigt bra att jobba. Hjärnan fungerade trots att det kändes som om hela huvudet var fullt av snor. Jag fick undan en försvarlig mängd ärenden ur kön. Hade jag hellre varit hemma? Svar ja! För det var ju ändå så att energinivån var på låg hela dagen.


Jag hade tänkt flexa hem tidigare, men det var så kallt ute att jag inte ville gå ut och ta bussen. Stora sonens bil hade frusit så han kunde inte hämta mig. Jag fick helt enkelt vänta på att Lars skulle sluta för dagen. Jag trodde att jag skulle krokna framåt eftermiddagen men jag klarade det faktiskt galant.

Efter maten var det "rast vila på stället", det vill säga soffläge resten av kvällen. Jag orkar verkligen ingenting på kvällen, ingenting, och det är skitjobbigt. Energin är på noll. Torrhostan vill inte ge sig och näsan är full i småsår så när jag snyter mig är det som Stockholm blodbad i näsduken. Men min "vanliga" värk är som tur är i bakgrunden.