Dag 651

Lars tog en promenad till jobbet. Jag hade erbjudit honom skjuts men han ville absolut gå. Ok för mig för då kunde jag ligga kvar i sängen en stund till. Varför då? kanske någon undrar. Ska jag inte jobba idag? Jodå, men jag skulle ta Lilleman till tandläkaren klockan nio. Ingen idé att åka på jobbet innan, jag skulle bara typ ha hunnit starta datorn innan det var dags att hämta bilen. Lilleman ska få tandställning så det blir en massa besök nu i början. Han kunde såklart gå dit själv, det är inte våldsamt långt bort, men vi vill inte att han förlorar mer tid i skolan än nödvändigt.

Det var skönt med en liten sovmorgon. Och jag fick vatten på kvarn. Jag mår mycket bättre av att gå upp senare än jag vanligtvis gör på vardagar. Jag skulle vilja börja jobba klockan nio, det skulle vara toppen det. Men jag vill inte jobba senare på eftermiddagen så det går inte.  

Jag mådde riktigt bra på morgonen, och ännu bättre efter en varm dusch och en tallrik havregrynsgröt. Ute var det minus tre grader och snö yrde runt i luften. Enligt väderprognosen ska det komma mellan 10-20 centimeter snö idag och mellan 30-40 centimeter imorgon. Samtidigt ska det blåsa kraftigt så snön kommer att driva. Hoppsan Kerstin! Men vi får se om det blir så eller inte.

Efter besöket hos tandläkaren skjutsade jag tillbaka Lilleman till skolan och körde tillbaka bilen till Lars jobb. Sen gick jag till Apoteket och köpte näsdukar och hostmedicin. Jag tror jag blir galen snart. Hostan går ju aldrig över! Jag är inne på femte veckan nu. Ja järnspinkar, jag tror jag får igen för all den tid som jag bara varit en smula förkyld.



När jag gick till jobbet yrde det mer snö i luften, men ingen fara på taket än så länge. Det var en decimerad styrka på plats idag. En är utomlands och en har ramlat och gjort illa benet så hon tar sig ingenstans. Sen stannade ytterligare en tjej hemma idag på grund av nackvärk. Vi har svårt att komma ikapp oss. Ingen ska lastas för det, det är bara ren fakta. Det beror dels på att inte alla är närvarande, dels att det kommer in mer ärenden än normalt och dels på att vi blivit beordrade att göra en annan arbetssyssla del av dag. Vi ska hjälpa en annan avdelning som går på knäna. Det känns bra att kunna hjälpa dem men samtidigt växer våra köer och det finns ingen som kan hjälpa oss. Sånt är livet,  bara att hacka i sig!

Snygg isbildning på enen på altanen

Efter lunch började det snöa kraftigare. Och det började blåsa. En plusgrad ute så det var blött och jäk*igt. Tjoho vad det är kul med vinter! (Jag gillar vinter och snö, men i lagom dos.) Jag hade möjlighet att sluta lite tidigare och slog följe med en arbetskompis som bor i samma område som jag gör. Trevligt med sällskap på bussen.  Jag vilade i soffan tills Lars kom hem. Då fixade vi middag. Den var i princip klar, vitkål- och köttfärsgrytan som jag - eller snarare Crock-Poten - lagade i söndags. Bara att värma upp och koka ris till.  Synd att vitkål luktar så illa när den blir varm för det är ju både gott och nyttigt, och dessutom billigt.

Det fortsatte att snöa ute, men inte så farligt än men de säger att det blir värre i natt så vi får se hur det är imorgon bitti. Värken var på hanterbar nivå på kvällen.

Dag 649 - 650

Snö i massor, konstigt folk, ämbetsmannamöte och sen var det en vanlig tisdag!

MÅNDAG - Snö, snö och mera snö. Jösses, vart ska det här sluta? Bra ändå att det varit varmt några dagar så snötäcket har sjunkit ihop. Nu får vi plats med lite mer. Men helt allvarligt, nu är det nog med snö.

Jag hade värk på mininivå på morgonen. Det är alltid trevligt att börja dagen så. Arbetsdagen småkutade och sprang förbi. Jag gick till Mitt Gastronomi och köpte en lunchlåda. Hungrig som tusan efter att ha varit på en utbildning som varade in på lunchtiden. När jag delade på den enorma biffen upptäckte jag att biffen var rå. Den hade bara en tunn stekhinna. Vilken besvikelse. Jag åt blomkålsmoset. Som hård soppa typ. Det mättade för stunden i alla fall.


När jag slutade för dagen gick jag tillbaka och visade den unga tjejen i kassan biffen. Hon tittade lite frågande på mig. Jag sa att inte för att jag misstrodde deras matlagning och hygien men man ville ju inte gärna äta en rå biff. Hon svarade då att det var 100 % nötkött i biffen. Då var det min tur att titta frågande på henne. Jag upprepade att jag inte ville äta rå biff och då fick jag en ny matlåda. Inte ett ord till förlåtelse eller förståelse för min besvikelse. Har inte unga människor någon servicekänsla nu för tiden? (hör på mig, jag låter som urgammal!). Rå köttfärs är ju bland det värsta bacillfällorna. Och då pratar jag inte om nymald råbiff eller de nu så populära högrevsburgarna utan köttfärs som malts i förväg för att sen bli biffar.


Jag tuffade på genom snövädret till busstationen och gick in för att fylla på busskortet. När jag stod i kön hörde jag någon mumla något snett bakom mig. Sen höjde personen i fråga rösten och sa "- får jag låna din mobil?". Då vände jag mig om och där stod en tjej som såg ut att ha festat en aning (läs mycket) för mycket. Jag svarade artigt att nej tyvärr och vände mig om igen. Då gapade hon mot min rygg "- VAD ÄR DET FÖR FEL? VARFÖR FÅR JAG INTE LÅNA EN MOBIL???" Jag fick känslan av att en drake stod och andades eld bakom mig. Det var faktiskt riktigt otäckt. Hon gick ut och fortsatte gapa "- HAR NÅN EN MOBIL JAG KAN LÅNA???" VARFÖR VILL INGEN LÅNA UT EN MOBIL TILL MIG???". Ja jösses.


Jag träffade en ordenssyster på busshållplatsen. Vi hade en trevlig pratstund innan våra respektive bussar kom in. Så skönt att ha ett normalt samtal. Jag klev ombord på bussen tillsammans med två miljarder människor. Jag kom ombord tidigt men hade inte hjärta att abonnera en sittplats då det var rätt många äldre människor som skulle åka med samma buss. När vi kom till stora korsningen där vi skulle svänga av mot min del av staden så blev vi stående en evinnerlig tid. Det visade sig att en långtradare fastnat i backen och bilarna hade svårt att komma förbi. Pellejönsarna som väntade på att få åka nerför backen bara slängde sig ut i korsningen när det blev grönt, fastän de såg att det var kö. Resultatet blev såklart att de blev stående mitt i korsningen och hindrade andra som fick grönt. Är hela världen befolkad av tokar? *suck* Efter en lång väntan kunde vi äntligen sticka ut nosen och kom såsmåningom iväg. Jag varnade både Lars och stora sonen att undvika korsningen.


På kvällen var jag på ämbetsmannamöte på logen. Vis av skadan var jag rejält klädd. Det brukar var kallt där. Jag tänker inte få mer ont om jag kan hindra det. En syster bjöd på gott fika. Mötet varade i cirka två timmar. Trevligt möte, men kanske en smula ostrukturerat. Nu är det ju första mötet och vi var många nya så det var egentligen inte så konstigt. Det blev en hel del intressanta diskussioner. Det blir nog bra det här. Sen fick jag skjuts hem av en av systrarna.


Lite lagom ont under dagen. Aningen mer på kvällen, men så är det ju rätt ofta. Låg i sängen och funderade om jag skulle värma vetehjärtat och kom fram till att det var en bra idé. Bara att studsa upp och värma det. Men bra val, verkligen. Varför riskera nattsömnen i onödan liksom? Hostan har varit väldigt besvärlig under dagen men som tur är hostar jag inte på natten. Jag tror nog att jag måste besöka vårdcentralen. Hostan verkar bara bli värre allt eftersom dagarna går.


När jag gick och lade mig lät jag rullgardinen vara uppdragen en stund. Jag låg i sängen och tittade ut genom fönstret. Säga vad man vill om snön, men nog är det bra vackert ute!?

..................................................................................................................................................


TISDAG - Trött som tusan på morgonen...igen! Vad less jag är på att vara morgontrött. Så här hemskt var det inte förr. Då klarade jag mig på 6½-7 timmar. Jag har behövt mer sömn sen jag blev sjuk och det verkar inte gå tillbaka till hur det var förr även om jag blir bättre och bättre. I och för sig så får jag ju inte mina ack så viktiga tupplurar nu när jag jobbar heltid. Ja ja, den som lever får se.

Dagen rullade på fort. Jag fick värre värk på eftermiddagen så värmekragen fick jobba ordentligt. Skööööönt! Alltså inte värken utan värmen från kragen :) Plötsligt var det sena eftermiddagen och alla pös iväg åt olika håll. Jag satt ensamma kvar. Jag hade tungt att bära, bland annat några kilo äpplen från Lidl, så jag hade beslutat mig för att vänta på Lars. Fast det är alltid en smula kymigt att sitta kvar helt ensam (nu ljuger jag för jag hör några som pratar så det måste var några stackars själar kvar runt hörnet, men de ser jag inte från min plats).

När vi kom hem lagade vi mat. Ett av recepten från City Gross. Det blev panerad rödspetta med ris och avokadoröra. Mycket gott. Till och med Lars tyckte det var gott. Han kan annars vara lite kinkig när det gäller fisk. Som vanligt hade jag tidigare på dagen smidet planer för vad jag skulle göra när jag kom hem, men som vanligt var jag för trött och slut för att göra något vettigt efter att ha städat undan från middagen. Det blev soffan resten av kvällen. Vi har börjat att titta på en ny serie på HBO, Britannia. Den handlar om romarnas invasion av England. Den är inte historiskt korrekt utan historia är blandat med fantasy. Helt ok för mig. Första avsnittet var lite segt men det tar sig.

 

Dag 646 - 648

Oj vad dagarna flyger iväg!

FREDAG - Vaknade till ett slaskigt och varmt Sundsvall. Snön smälter ihop och det har blivit brun/grått och trist efter vägarna. Blä så trist. Fast det är klart, det är bra att snön komprimeras för det kommer säkert mer. Jag mådde riktigt bra i värken, förutom i sidan där det stack och brändes. Men redan på morgonen märkte jag av hosta. Va? Jag var ju nästan fri från den här sat*ns förkylningen!

Arbetsdagen gick bra. Det är fortfarande mycket att göra så vi behöver inte sitta och rulla tummarna.  På eftermiddagen var fikabufféen utbytt till en afternoon tea buffe. För en fikabiljett fick man ett bakverk/macka och en småkaka. Jag valde en bagel och en kokoskaka. Åh så gott det var!

Jag var trött när jag kom hem men tyckte att det var lika bra att komma igång med maten på en gång. Annars hade man väl kraschat i soffan. Vi lagade Sloppy Joes. Receptet vi fått i matkassen från City Gross föll oss inte i smaken. Det liknade faktiskt inte alls mitt recept. Vi hade inte alla ingredienser hemma för att laga mitt så det blev en mix av mitt och City Gross recept. Det blev lyckat, hela familjen gillade det. Gillar sådan mat - lite jobb men god smak!

På kvällen var det först på På Spåret på tv sen tittade vi på xXx . Det är första filmen om Xander Cage. Vi har inte sett den tidigare av någon anledning. Den utspelar sig i Prag och nu när vi varit där var det extra kul att se den. Vi såg några välkända platser och byggnader men nog var de lite snåla med utomhusscener. Sen var det bara att drulla i säng.

..................................................................................................................................................

LÖRDAG - lång sovmorgon. Jag behövde det verkligen. Tack!  Sen en lång och lat frukost. Tack igen!

Lars åkte till stan med Lilleman som behövde klippas. Jag läste en stund men sen blev värken så irriterande att jag fick nog och började städa. När Lars kom hem tog vi en fika och sen städade hela familjen. Sen skrotade vi mest omkring här hemma.


Det blev mörkare och kvällen kom. Vi lagade ett recept med fläskkarré från City Gross matkasse. Det fick ljumma betyg. Inte alls oätligt men inte vidare spännande heller. Jag är faktiskt lite besviken på recepten. Och att morötterna mjuknade efter två dagar och solovitlöken saknades gjorde inte det hela bättre precis. Vi får se hur nästa veckas recept är.


Värmde vetehjärtat innan jag lade mig. Den där attans värken i sidan  och armen gör mig galen!


.......................................................................................................................................................




SÖNDAG - Det snöade på morgonen. Ja men det är ju klart att det ska snöa, vi behöver ju verkligen mer snö. Bring it on bara!


Jag mådde förvånansvärt bra med tanke på värken i sidan igår kväll. Skönt. Lars hade dock ont i ryggen så han tog en promenad till affären för att köpa mjölk. Jag gick upp och förberedde brunch. När Lars kom tillbaka satte vi fart ordentligt och lagade en engelsk frukost med vita bönor i tomatsås, korv, bacon, tomat, ägg, rostad franska med marmelad, te och juice. Väldans gott! Det här står man sig länge på.

Det fortsatte snöa. Lars och grabbarna gick ut och skottade medan jag tog hand om tvätten. Sen kom brorsan med familj på besök. Unge herr T var i sitt esse. Buset formligen lyste i hans ögon. Full fart hela tiden.


Det blev kväll. Och det fortsatte att snöa. Vi åkte till herrskapet M för att äta middag, det blev spagetti och köttfärssås. Ibland är det enklaste det allra godaste.


Fortsatt hosta hela helgen. Det är en annan hosta än den jag hade tidigare. Jag brukar inte alls vara särskilt hypokondrig men nu blev jag lite oroad för jag väser lite när jag andas. Jag vill absolut inte ha lunginflammation. Jag ska hålla noga koll!

Dag 645

Jag hade sjukt svårt att somna igår kväll. Min så vanligtvis sköna säng var inte alls skön. Inte kudden eller täcket heller. Jag vred och vände på mig. Jag var ju trött för tusan! Fast jag hade i och för sig ont...suck, suck, suck. Till slut somnade jag i alla fall och sov hyfsat bra. Men när det var dags att gå upp var jag intill döden trött. Jag fick verkligen stålsätta mig för att komma ur sängen och in i badrummet. Som positiv motvikt har jag glädjen att berätta att jag inte hade värst mycket mer ont än normalläget.

Ute droppade det från taket. Från minus tio till plus tre grader på två dagar. Galet! Tur att vi skottade igår. Snön hade varit väldigt tung idag.

På jobbet var det först personalinformation i matsalen sen sprang jag till en utbildning. Det var en rolig utbildning. Jag kände mig peppad. Ändringen i vårt sätt att skicka meddelanden kommer att bli kanonbra!

Eftermiddagen var en smula seg. Detta trots att vi har mycket att göra. Jag gick ner i en dipp som lyckligtvis gick över efter ett tag. Jag är ofta pigg och rask på förmiddagen och gör upp planer på vad jag ska göra när jag kommer hem. Så kommer eftermiddagen och jag blir dödstrött och undrar om jag ens kommer att orka att laga mat när jag kommer hem. Sen finns det två scenarion - antingen forsätter jag vara trött och slut eller så piggar jag på mig. Idag piggade jag på mig. Jag jobbade till strax före fem och gick till bilen där jag mötte Lars.

I bilen på väg hem gav jag Lars två val - dammsuga eller laga mat. Han valde att dammsuga. Och det gjorde han medans jag och stora sonen lagade mat. Idag blev det kycklingbiffar med stekt potatis, pepparsås och en fräsch sallad.

Vad gjorde vi på kvällen? Inget vettigt alls. Vi tittade faktiskt bara på Netflix. De sista avsnitten av Van Helsing. Spännande slut. Nu blir det en lång väntan på säsong tre. Fast det kunde varit värre, den kunde ju ha lagts ner.

Jag hade inte alls vidare ont när det  var dags att gå och lägga sig. Tänk sådan skillnad det kan vara. Igår rena mardrömmen och idag känns det "normalt".    

Dag 644 - kom ihåg hur det har varit

Den som tror att jag sovit gott i natt räcker upp handen...ingen? Nä, det är helt korrekt. Jag vet ju att det är ett recept för katastrof att gå och lägga sig när jag fryser. Jag vet det. Så varför gör jag det ideligen? Fullkomligt idiotiskt. Jag fick inte upp värmen i kroppen så när klockan var strax före tolv gick jag upp och värmde mitt vetehjärta. Kanske jag borde ha tagit på den långärmade t-shirten också men det gjorde jag inte. Jag känner ett intensivt motstånd mot att göra det. När jag stod där i köket och tittade ut genom fönstret så fladdrade tankarna tillbaka i tiden. Till då när jag gick upp i princip varje natt. När jag vankade av och an i huset. När jag satt i soffan och tittade på tv på låg ljudnivå bara för att få tiden att gå. När jag hade värk, värk, värk så att jag nästan grät av smärta och sömnbrist. Jag har kommit så långt. Jag får inte glömma det och fastna i missmod för att jag har några enstaka dåliga nätter eller dagar. Det hade kunnat vara så väldigt mycket sämre.  

Min vinst igår - handledsvärmare. Jag har haft sådana tidigare. Fick ett par av svärmor för flera herrans år sedan. Jag hittar inte igen dem. Tror att jag lånade ut dem till en arbetskamrat och sen fick jag aldrig igen dem. Dessutom har teamen splittrats så många gånger så vem vet var de är nu.

Det har snöat rejält i natt. Någonstans mellan en till två decimeter. Vart i hela friden ska vi "hä" all snö? Det snöade ymnigt hos oss men när vi kom ner några gator så slutade det snöa. Bara minus en grad idag. Det är skönt. På förmiddagen skingrades molnen och solen visade sig. Nog är jag lite less på snön men det är väldigt vitt och vackert i solskenet. Man blir glad i själen.


Jag travade iväg till bussen strax före lunch. Det var dags för mammografi. Jag brukar alltid vara ute i god tid och även den här gången kom jag för tidigt. Men jag fick komma in direkt, vilket flax! Det är väl inte det trevligaste man kan vara med om, men ack så viktigt. Sen tog jag bussen ner till stan igen. Det var fullkomligt  ljuvligt att känna värmen från solen bränna genom bussfönstret. Jag bara slöt ögonen och njöt. Det gjorde jag när jag väntade på grön gubbe vid övergångsstället vid Kasinot också. Varför jäkta och springa över när det är röd gubbe, bara för att det inte kommer några bilar. Nä att stå i solen och vänta de futtiga minuterna det tar att bli grönt är härligt och avkopplande.

Men alltså allvarligt! Så surrigt det var efter lunch. Inte de jag sitter närmast utan andra. Ljud färdas långt i ett öppet kontorslandskap. Inte ens hörlurarna räddade mig från att nära på ställa mig upp och gapskrika "- NU HÅLLER NI TYST" (försköning, jag skulle egentligen vilja skrika "KÄFTEN!!!")

Mot slutet av dagen blev det tystare. Sååå skönt! Vi hade  så mycket ärenden och krångel att vi till slut satt och spelade på läppen....bildligt talat.  Jag tog en promenad till bilen och behövde bara vänta några minuter så kom Lars också. När vi kom hem möttes vi av en oskottad uppfart och en fin vall. Stora sonen hade inte skottat för han hade så ont i armarna på grund av att han varit och klättrat på en klättervägg. Annars hade han gjort det. Vi löste det genom att stora sonen lagade mat och resten av familjen skottade. Det tog sin modiga tid för det hade kommit mycket snö, över två decimeter, och vi har en bred uppfart. När vi satte oss för att äta började det snöa. Man kunde ju inte annat än att skratta åt det. Ödets ironi liksom. Som tur är...eller vad man nu ska kalla det...så övergick snöandet ganska snabbt till regn.

Efter maten satt jag och Lars i vardagsrummet och pratade. Han skulle iväg på ett ärende efter ett tag men jag satt kvar. Sen halvlåg jag. Sen låg jag ner. Sen....ja vad tror in? Jag somnade så klart. Lars kom hem och jag var nog någonstans mellan sömn och vakenhet för jag svarade på frågor men har inget minne av det själv.

Jag vaknade jag på ett tag senare och vi kokade te och gjorde i ordning varsin smörgås. Vi hade precis satt oss i soffan när vi fick ett konferenssamtal från vännen K. Samtalet var mellan henne, mig och svägerskan. Samt männen på sidan om. Efter lite bök och stök så lyckades vi alla boka flyg till och från Italien. Skönt att ha det gjort.

Efter att allt var klart kunde vi äntligen fika. Då var det i princip dags att gå och lägga sig. Inte förrän då kom jag på att jag inte tagit kvällsmedicinerna. Inte så konstigt att det var mer stickande och brinnande i huden än normalt. Jag tog dem direkt och gjorde sen i ordning mig för natten. Hör och häpna men jag tog på den långärmade t-shirten direkt. Lika bra det. När det är så pass mycket besvär redan så blir det inte bättre i första taget. Jag värmde vetehjärtat också.

Dag 643 - hörlurar, sminkparty och Paulinerträff

Vilken skillnad det kan vara. Jag sov gott i natt och vaknade med minimal värk. Det är så här jag önskar att det alltid var. Minus tio grader idag. Inte så farligt egentligen, men det räcker med en 3-4 grader om du frågar mig. När solen gick upp visade sig en ljusblå vacker himmel. Härligt!


Jag är så vansinnigt glad att jag har mina hörlurar som stänger ute ljud, eller i alla fall dämpar ljudet rejält. Ibland är det väldigt surrigt i kontorslandskapet - på med hörlurarna. Ibland har jag en dålig dag - på med hörlurarna. Ibland är det någon med en irriterande röst som pratar länge - på med hörlurarna.

Under dagen blev himlen alltmer täckt av moln och till slut började det snöa - igen!

Efter jobbet hastade jag iväg till en Paulinersyster som hade frågat mig om jag ville komma och träffa en Mary Kay konsult på hennes jobb. Konsulten skulle även besöka logen senare på kvällen.  Det var samma tjej som jag tidigare handlat av. Jag fick ett glas bubbel medans vi gjorde hela proceduren med rengöring, bas och makeup. Kul att få prova andra färger på ögonskuggan än jag vanligtvis har (när jag nu använder ögonskugga). Vi var båda betydligt mer "makeade" än vi normalt är. Kändes roligt och en smula obekvämt på samma gång.

Sen begav vi oss till logen. Det var isande kallt där. Tydligen hade bröderna missat att elda tidigare på dagen. Lokalerna är längst upp på vindsvåningen i ett gammalt hus. Antar att det är svårt att få upp värmen ordentligt om man inte eldar i öppenspisen i förrummet. Nu sprakade det emellertid en brasa i spisen. Jag stod där ända tills det var dags att börja mötet. Konsulten pratade om Mary Kay och ville sen visa upp oss två "mannekänger". Lite nervöst var det allt, men jag tog fram den spexiga sidan av mig själv och showade lite. Så blev det mat, en viltskavsgryta med potatismos. Enormt stora portioner. Jag klarade inte av att äta upp allt men gott var det. Efter maten var det dags för lotteri. Intäkterna är ögonmärkta för barnen på kvinnojouren. Jag vann. Det gör jag faktiskt väldigt ofta när det är lotteri, både på Paulinerna och Rebeckorna. Jag valde handledsvärmare. Kan vara bra på kontoret. När jag skulle gå hem kom en syster fram och berömde mig för att jag bjudit på mig på mötet. Det var roligt.

Det blev inte så sent som tur var för jag blev rätt trött. När jag kom hem stod det inte länge på innan jag låg i sängen och läste. Jag frös. Kylan i lokalen hade (som vanligt) satt sig i kroppen. Dum - som jag tydligen alltid är i dessa situationer - så duschade jag inte så jag blev varm. Är huvudet dumt får kroppen lida. 

Dag 642 - lite ur gängorna

Jag sov dåligt i natt. Vet inte varför. Sängen var skön. Jag hade inte ont och jag var rejält trött när jag gick och lade mig. Märkligt. Det gjorde givetvis att jag var trött när det var dags att gå upp. Kände mig lite grinig. Hade dessutom pirrande och stickande känsla i armen och rygghalvan. Blä...

Knegade på. Inget särskilt hände under dagen. En dussindag. Följde med två arbetskamrater till Lidl på lunchen. Det var jätteskönt att få en promenad och en smula frisk luft. Det var minus åtta grader men eftersom det inte blåste så kändes det inte kallt alls. På eftermiddagen fick jag allt ondare och det började dra upp mot halsen och örat. Stickandet i armen gjorde att det värkte varje gång tröjan nuddade huden... vilket är typ hela tiden. Jag satt med värmekragen på för att mildra värken, men när den är på sånt stort område är det svårt. Bastu ikväll kanske?

Nä jag känner mig helt enkelt lite ur gängorna idag.

Jag hade tur och kunde åka hem med stora sonen. Jag bytte om och lade mig på soffan och halvsov tills Lars kom hem. Vi satt och pratade om dagen som varit och då knackade det på dörren. Aha, matvarorna från Citygross tänkte jag och bad Lars öppna eftersom det brukar vara en rätt tung låda. Jag hörde honom utbrista "- Men hej S!" Då blev jag nyfiken och gick ner i hallen. Och se, det var min kompis M:s dotter som kom med matvarorna. När barnen var små följde de med på olika tillställningar men nu när de är stora gör de sällan det. Det var roligt att träffa henne. Jag packade upp matvarorna och valde ett recept med torsk. Maten fick blandade omdömen. Jag gillade allt. Stora sonen gillade den rostade blomkålen. Lilleman tyckte att torsken var ok. Och Lars han tyckte nog bara potatisen var god. Eftersom det inte var mitt eget recept blev jag inte ledsen. Annars är det väldigt trist om familjen inte gillar det man lagar.

Efter maten och disken var det idel slappande. Jag hade fortfarande lika ont och orkade inte företa mig med annat än att sitta i soffan och tycka lite synd om mig själv. Vi tittade på söndagens avsnitt av Farmen och sen Van Helsing. Det räckte för den här kvällen. Jag gick och lade mig tjugo över nio. Jag somnade inte utan låg och läste ungefär en timme. Stora sonen värmde mitt vetehjärta till mig. Jag lade det mellan punkten i midjeområdet och armen. Sen släckte jag och hoppades att jag skulle få både en bättre natt och bättre morgondag. 

Dag 640-641

Sova, städa, god mat och fika, reashopping...ja det var helgen det!

LÖRDAG - Åh så härligt att få sova ut! Bra sömn dessutom. Totalt täppt i näsan men annars rätt ok vad gäller förkylningen. Jag vaknade dock en gång under natten och hostade upp slem (ja det är äckligt, sorry). Normalnivå på vanliga värken.

Vi tittade på ett avsnitt av "Van Helsing" medans vi åt frukost. Spännande, spännande. Sen var det städning för hela slanten....nä lite tvättande också. Vi har inte alls orkat med att sköta hemmet som vi vill på grund av förkylningen men idag kavlade vi upp ärmarna och tog tag i det. Först klädde vi av granen, hela familjen var med. Det tog sin modiga tid eftersom vi har två miljarder kulor i den och alla kulor ska in i sin kartong. Vi drack glögg under tiden. Väldans mysigt.

Jag blev sjöblöt under tiden vi städade. Kanske inte bästa idén  att ha på den varma onepiecen. Det var bara att slänga den i tvätten och slänga mig själv in i duschen. Extra skönt att duscha en sådan gång. Efteråt var jag oväntat pigg så jag ställde mig och strök kläder. Strykningen har också fått stryka på foten (haha, pun intended) på grund av förkylningen så det var ett helt berg. Vi tittade på "Van Helsing" under tiden.

Sen var det dags för mat. Jag och Lars lagade den tillsammans. Det är väldigt mysigt det. Vi lagade tagliatelle med en röra av bacon, paprika, pesto och körsbärstomater till. Hur gott som helst, kanske extra gott eftersom vi varit igång hela dagen.  

Grabbarna var inte sugna på film så jag och Lars tittade på.....Van Helsing. Ingen överraskning där inte. Men det är ju så himla spännande. Jag skulle kunna sträckse hela säsong två men Lars är lite förnuftigare än mig så han stoppar det efter ett avsnitt eller två. Efteråt tittade vi på en film på sexan, Last Knights.

Lars lade sig ner på golvet för att stretcha och somnade. Det är inte heller någon överraskning, det brukar han göra. Vi är  faktiskt bra på att ta små tupplurer bägge två. Jag fortsatte att titta på tv. Efter filmen började det en ny på samma kanal så jag började titta på den också. Den hette "Arena". Vi har sett den förut men det fanns inget annat intressant så jag fortsatte titta. Borde ha gått och lagt mig men jag var märkligt pigg så jag blev sittande tills filmen slutade, kvart över ett. Lars hade vaknat och blev sittande han också. Han hade ju sovit ett tag så han var inte heller trött.

Ja så glamorös var min lördag - städning, tvätt och tv-tittande. Äh, jag led inte av det. Inte ett dugg faktiskt. Det har varit en bra dag. Solen har tittat fram och även om jag inte varit ute så är det skönt att se solen. Det spirar en vårkänsla i kroppen. Tyvärr är det inte vår ute, det har varit rätt kallt hela dagen. Solen når inte riktigt fram till oss än, berget är i vägen stor del av dagen.  Men den finns där, längtan efter våren.

Jag glömde nästan...min mobil överlevde ju visserligen kylan och överkörningarna men kameran är trasig, ficklampan fungerar inte och batteriet drar ur snabbt. Bra att det är dags att byta mobil.

...................................................................................................................................................

SÖNDAG - Jag drömde en fruktansvärt hemsk dröm i natt. Jag drömde att jag  var i Ånge och skulle gå "fram" till centrum. Jag genade som vanligt över kullen vid  "gamla banken". På stigen hittade jag plötsligt pappa i snön. Han var livlös. En annan person kom fram och sa åt mig att ringa ambulansen. Jag hade ingen mobil med mig och kämpade mig fram genom snön för att hitta någon med telefon. Jag frågade alla jag mötte men ingen hade någon mobil. Sen vaknade jag, alldeles kallsvettig och med bultande hjärta. Fy farao vilken vidrig dröm! Som tur är kunde jag somna efter en stund.

Jag vaknade och var pigg redan vid halv nio. Det är ovanligt för mig. Jag brukar sova längre än Lars. Och märkligt att jag var så pigg med tanke på att jag lade mig sent igår och fick sömnen störd av den hemska drömmen. Jag gick upp och fixade frukost. Sen satte jag mig i soffan och började läsa en pocketbok som jag planerat att läsa under julledigheten men aldrig fick lust att göra det. Jag är hemskt dålig på att läsa nuförtiden. Jag som formligen slukat böcker förr om åren. Jag saknar det. Jag saknar att sjunka in i en bok, när allt runtomkring liksom bleknar bort.

På eftermiddagen åkte vi hem till svägerskan och svågern för att fika med dem och herrskapet M. Vi pratade om en kommande resa. Herrskapet M firar 25-årig bröllopsdag i maj. De vill åka  bort någonstans och ser gärna att vi följer med. Vi bollade idéer och landade till slut på ursprungsidén, Italien. Fru M skulle sondera terrängen och leta hotell och resor. Jag och Lars åkte vidare till Birsta för att göra några ärenden. Vi hamnade på MQ där vi båda hittade intressanta plagg. Vi provade och provade. Lars köpte både byxor och tröjor. Han är mer i behov av att byta ut plagg i garderoben än jag är, men jag köpte i alla fall tre tröjor. Det känns alltid så bra att handla på rea.

Jag och grabbarna lagade middag när vi kom hem. Det blev frikadeller i tomatsås. Vi åt pasta till. Normalt sett äter vi inte pasta två dagar i rad, men nu blev det som det blev. Frikadellerna var hur som helst jättegoda. Grunden var Lotta Lundgrens recept ur kokboken Om jag var din fru, men vi hade inte i pesto i frikadellerna eftersom vi åt det igår. Bytte ut peston mot persillade. Mums, verkligen!

Dag 639  - äntligen fredag!

Jag sov lite oroligt. Tungt, men jag vaknade till några gånger av att jag ömsom svettades ömsom frös, för att avsluta natten med att kallsvettas. Det är ett recept för värk. Och ja, så blev det. Jan hade ont typ överallt när jag vaknade. Efter en varm dusch blev det lite bättre men nog har jag haft bättre morgnar än det här, det är då säkert.

Jag blir snart helt skogstokig på såren i näsan. Det har bildats skorpor som täpper igen näsborrarna. Nä nu överdriver jag, men det känns så. Jag kan inte gärna knåpa bort dem - fast jag vill - för då blöder det och bildas nya skorpor. Gaaaaahhh! Annars är jag på bättringsvägen, men det går plågsamt långsamt. Snacka om tuff förkylning. Jag pratade med en syster igår och hon hade också varit rejält och långdraget förkyld.

Vad gäller annan värk så gick inte allt över för att jag duschade. Nä jag hade mer värk i midjeområdet än normalt, och mer svidande hud på armen än vanligt. Det blir gärna så när jag haft en natt när kroppstermostaten åker berg- och dalbana.

Ute var det minus tio grader. Det är helt galet hur graderna går upp och ner. Plusgrader ena dagen och minusgrader den andra. Efter lunchen började det snöa så smått. Vad bra för vi behöver verkligen mer snö....INTE!

Det är extra skönt med fredag när man haft en tuff vecka. Men trots att jag varit så energilös måste jag säga att det gått bra att jobba, bättre än jag trodde det skulle göra. Fast man vill ju inte bara jobba. Man vill orka göra något på fritiden också. Det har varit mycket med logen nu när det är byte av ämbetsmän. Det kom lite olämpligt...eller så kanske man ska säga att förkylningen kom olämpligt. Ja ja sånt är livet, bara att hålla ut.


Jag flexade ut lite tidigare och tog bussen hem. Bussen var packad. Troligtvis var det en buss som inte kommit eller var sen, brukar vara så med min linje, men jag hade tur att få en sittplats. När jag kom hem bytte jag om och lade mig i soffan och tog en tupplur tills Lars kom hem. Då satt vi och pratade ett tag innan det var dags att laga mat. Idag lagade grabbarna och Lars mat. Det gjorde Flygande Jakob. Jag får alltid dåligt samvete när jag inte lagar mat. Varför? Det är väl helt ok att dela på bördan. Jag jobbar ju heltid jag med. Äh det är väl något nedärvt, inget att bry sig om egentligen.


På kvällen stack stora sonen ut men resten av familjen tittade på Cast Away. Lilleman har inte sett den och ville gärna göra det. Den är bra och väl värd att se om. Jag har väl sett den en 5-6 gånger skulle jag tro.  Filmen slutade vid elva och då var jag helt slut så jag gick och lade mig. Tjoho vad det är party på fredagar....inte!

Dag 638 - en lite knepig dag

Vissa morgnar vill jag inte vakna och gå upp när klockradion gal...eller vissa och vissa,  typ alla vardagsmorgnar. Min kroppsklocka har tydligen en annan rytm. Men ok då, jag får väl säga att vissa morgnar är det extra tungt att gå upp. Idag var det en sådan morgon. Jag är klart och tydligt inte helt frisk än. - Energi, vart är du energi? Jag hade värk på samma nivå som igår, alltså en aning mer än normalt.

När jag kom in på jobbet upptäckte jag att min mobil var borta. Jag var helt säker på att jag lagt den i ytterfacket på handväskan. Jag startade datorn - vilket tog en evighet eller två - och ringde sen hem. Lilleman letade runt men hittade inte mobilen. Då ringde en arbetskompis till mobilen. Den var tydligen av? Konstigt. Jag sprang ut och kollade men såg ingen mobil utanför huset. Jag ringde till Lars. Han hade inte sett någon mobil men sa att han skulle gå ut till bilen och kolla. Jag väntade en stund och ringde upp honom igen. Näpp, ingen mobil i bilen. Jaha. Jag klädde på mig och gick ut för att hämta bilen och åka hem. Någonstans finns ju mobilen, det kan inte ha gått upp i rök. Jag gick ut på vägen där Lars släppte av mig och till min glädje låg mobilen där, i snömodden, iskall och överkörd, men hel. Det var inte konstigt att jag inte såg den när jag var ut tidigare för den låg nästan begravd i snö. Bara en liten bit av det orangea skalet stack upp och det såg man inte förrän man var väldigt nära. Mobilen var urladdad. Såklart. En iFån klarar inte av att ligga i snön i en kvart, då dör den. Jag fick låna en laddkabel och till allas förvåning så startade mobilen. Men kameran är död. Fast fet gör inte så mycket för vi ska snart få en ny mobil.

Sen var det jobb, möte och mer jobb. Idag ska jag och chefen träffa en person som är lite....missnöjd, kan man väl säga ...med Bolagsverket. Han fick ett ärende avskrivet eftersom han inte kom in med korrekta handlingar. Det är han inte glad över. Det är ju förståeligt men kommer man inte in med svar så är det så det blir. Vi har inte gjort fel utan granskat ärendet efter de lagregler som finns och meddelat bristerna. Men det finns en historia före ärendet som gör att det finns skäl till hans - till synes oproportionella - missnöje. Nu blir det jag och chefen som får reda ut det hela. Jag kan ju erkänna att jag är en smula nervös. Jag är fortfarande så tunnhudad och skör. Börjar han skälla så är jag rädd att jag börjar gråta. Den som lever får se.....

.... det gick som hejsan det där. Kunden hade med sig en medaktör. De var trevliga herrar båda två. Efter en berättelse om bakgrunden till soppan så tog vi tag i handlingarna. Hela mötet tog oss en timme men när de gick var de nöjda och glada. Så skönt!! Det blev en hel del efterarbete också så eftermiddagen gick i en rasande fart.


Sen fick vi meddelande om att en arbetakamrat varit med i en bilolycka och avlidit. Sambon är svårt skadad. Jag känner egentligen inte hen, men vi har varit med i några gemensamma projekt så vi har varit med på ett och annat möte tillsammans. Så tragiskt. Så onödig. Så fruktansvärt fort det kan gå.

Jag jobbade tills Lars slutade. Det kändes så stressande att streta iväg till bussen. Jag skulle ändå inte komma hem mycket tidigare än om jag väntat på Lars. Jag var helt ensam kvar. Ingen var kvar på de andra teamen heller. Min jacka hängde så ensam ute i kapprummet. När vi kom hem körde vi igång med maten direkt. Lars tog hand om bacon och stora sonen och jag fixade pannkakssmet. Lilleman gjorde läxa så han var ursäktad. Jag hann inte äta middag eftersom en ungspannkaka tar 50 minuter i ugnen och jag skulle vara på logen klockan sex. Omöjlig ekvation att få ihop när vi kom hem kvart över fem. Men jag tyckte mig komma ihåg att jag läst att vi skulle få fika så jag tog ingen macka innan stora sonen skjutsade ner mig (jag ville inte ta bilen själv idag heller för det var om möjligt ännu sämre parkeringsmöjligheter idag).

Det var vi nya ämbetsmän och våra ersättare och några till som var på logen. Vi gick igenom våra arbetsuppgifter och våra företrädare lämnade över sina böcker och pärmar. Jag behöver nog en "dramaten" om jag ska släpa på allt det här! Sen var det slut. Inget fika så långt ögat kunde nå. Men så sa vår nya övermästare att hon skulle ha med fika till vår träff den 29 januari och då kom jag ihåg att det var i kallelsen till det mötet jag läst om fika. Det är mycket nu! Andas Ingela, andas!

När jag kom hem åt jag upp resterna från Lillemans lördagspizza eftersom jag ville spara det som var kvar av pannkakan till lunch imorgon. Sen blev det faktiskt en kopp te och tvåhårdbrödsmackor också. Slappa i soffan resten av kvällen. Jag somnade till någon gång mot slutet av programmet jag tittade på, då gav jag upp och gick och lade mig. Imorgon är det fredag, åh så skönt!

Dag 637 - snö, snö och ännu mer snö!

I morse var det ovanligt mörkt ute, men det var ju inte konstigt med tanke på vädret. Det snöade inte så mycket men drev rejält. Himlen var alldeles vit. Jag skottade upp gången ut från bron men kunde knappt slänga upp snön på sidorna för högarna är högre än mig själv. Kommer det mer snö måste vi göra något åt dem. Skotta snöhögarna låter ju helt crazy men vad ska  man göra? 



 

Kanske en aning mer värk på morgonen, men jag försökte nonchalera det så gott jag kunde. "-Tänk inte på värken, tänk inte på värken...!" tänkte jag. Men sen tänkte jag att om jag tänker på att inte tänka på värken så tänker jag ju på den....hmm...får försöka lägga tankarna på helt andra saker. Det är bra att hålla sig upptagen.


Det var en tuff dag. Jag kände mig trött och "urladdad". Jag har inte fått tillbaka energin sen förkylningen drabbade mig. Åh hu vad trist och tråkigt det är att känna sig så här. Jag slutade jobba vid tre, flexade ut och tog bussen hem. Jag tänkte bara vila mig en liten stund med somnade och sov till fem. Oj oj oj, då var det bara att slänga sig i duschen och göra sig i ordning. Jag var typ precis klar när Lars kom hem. Jag hade planerat att ta bilen själv men nu när det kommit så mycket snö var jag osäker på hur och var man skulle kunna parkera. Lars skjutsade ner mig istället.


Det var massor med systrar närvarande. Ämbetsmannainstallering händer bara vartannat år så det gäller att passa på att vara med när det så sker. Det var ett gäng systrar från vår moderloge Vängåvan närvarande också. Det var mer pirrigt än jag trott det skulle vara. Högtidligt och pirrigt. Jag installerades på min post och satte mig på min nya plats. Nu är det ingen återvändo, nu är jag Finanssekreterare för de kommande två åren. Efter mötet och installeringen fick vi snittar och bubbel, sen var det middag. Jag var vid det laget helt slut. Jag hade lock för öronen och var tung i huvudet. Sen blev jag hes också för det var sån hög ljudnivå att man nästan måste skrika för att göra sig hörd. Jag smet iväg innan kaffet serverades.

Så här mysigt var det när jag kom hem från logen.

Men jösses så skönt att komma hem och byta om till onepiece och lurviga sockar. Sen kröp jag upp i soffhörnet och slötittade på tv med Lars och stora sonen. De fikade men jag hade ju nyss ätit middag så jag hoppade över det.






Dag 636 - stormigt värre

Jag hade lite svårt att somna. Jag somnar oftast bara någon minut efter jag lagt mig till ro men nu tog det kanske 10-15 minuter. Sen sov jag hela natten. Trots att det blåste som tusan. Värken var på mininivå (hmmm... varit så rätt länge nu!) när jag vaknade. Armen svider och rygghalvan värker. Som vanligt alltså.

Ute var det nollgradigt och blåsigt. Vår framsida var täckt av skrot från tall. Konstigt. Är det från tallarna på baksidan så borde det vara skräp på taket också. Nä det är nog från grannen på andra sidan vägen. Det småregnade. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Är lite ambivalent. Vi behöver inte mer snö men nog är snö bättre än regn på vintern? Vi får se hur det blir under dagen. Himlen var grå/vit och det blev aldrig riktigt ljust.

Trött, tröttare, Ingela....så böjs trött idag. Jag fattar inte varför jag är så trött. Jag sov ju både i soffan och sen i sängen, bra sömn dessutom. Efter lunchen hade jag enormt svårt att hålla ögonen öppna och gäspade så käken nästan gick ur led. Jag var inte ensam om att vara trött. Varför? Vädret?

Det gick liksom om sig...jag blev pigg på sena eftermiddagen. Väldigt märkligt. Ute var det fortsatt eländigt väder. Flaggorna på flaggstängerna vid gamla fryshuset stod rätt ut och flaggstängerna böjde sig för vinden. Uj uj, man blev absolut inte sugen att gå ut. Regnet övergick i snö. Inte mycket som tur är för det ska komma mer. Prognosen säger att det ska snöa i kväll, i natt och hela dagen imorgon.  Jag väntade på jobbet tills Lars slutade. Jag vill för det första inte utsätta mig för blåsten i onödan och för det andra kan man inte vara säker på att bussen går i det här eländesvädret.  

När vi kom hem lagade vi mat, en köttfärs- och bacongryta med sting i. Efter att ha slängt i mig den gav jag mig iväg till syster E, nuvarande Finanssekreterare i logen. Vädret inbjöd fortfarande inte till promenad så det fick bli bilen. Som tur är kunde jag parkera framför hennes hus. Jag fick registrera inbetalningar och skriva upp i nya boken för 2018. Jag tycker alltid att det är bästa sättet att lära sig, att göra själva arbetet alltså. E hade emellertid redan tagit ut kontobeskeden från banken och förberett dem med verifikatnummer så det får jag göra nästa gång. Det var massor av inbetalningar så det var bra att hon gjort det annars hade det tagit väldigt lång tid. Efter en kopp te och lite surr åkte jag hem.


Jag avslutade kvällen med att titta på The Huntsman: Winter's War. Jag gillar den. Den har lite Sagan om ringen känsla, och Chris Hemsworth är ju trevlig att vila ögonen på.

Ute fortsatte det att snöa och blåsa. Spännande att se vad vi vaknar till. Vi gick och lade oss före elva. Skönt att även Lars har insett att vi måste sova lite tidigare för att vara utsövda på morgonen.  Förkylningen har tagit på hans energi också även om han inte var lika hårt drabbad som jag var. Min värk var på fortsatt låg nivå. Vågar jag hoppas?



Dag 635 - sover som en stock!

Jag har sovit fantastiskt gott i natt. Lite svårt att somna men sen sov jag hela långa natten igenom. Jag vaknade av klockradion. Det behövde jag verkligen, en god natts sömn. Jag hade dessutom lite värk och inte alls samma mängd snor som tidigare. Skönt!

Ute var det bara minus tre grader. Vilken skillnad från förra veckan. Jag har inte kollat på väderleksrapporterna men tydligen ska det komma stormvindar och en massa snö under veckan. Vi har definitivt nog med snö så nysnön får gärna hålla sig borta från Sundsvall. Men vi får väl se hur det blir.


Jag hade ingen matlåda så jag tog en promenad ut på stan tillsammans med två arbetskompisar. Skönt med luft. Det var helt ok väder ute, förutom en smula kallt om nästippen, men så är det alltid på vintern så jag gillar läget helt enkelt. Jag pep in på Apoteket och köpte Gabapentin som är på upphällningen hemma, sen köpte jag en matlåda på Mitt Gastronomi. Eftersom jag inte äter så mycket så räcker matlådorna oftast till två luncher. Ekonomiskt så det förslår. Jag tar en frukt eller två på eftermiddagen om jag blir sugen.


På eftermiddagen var jag på ett möte sen var det handläggning igen. Vi kämpar på med ärende efter ärende och ser att kötiden sjunker. Härligt att se.


Värken var på normalnivå under dagen. Det blev lite kallt mot slutet av dagen men jag värme mig med värmekragen. Jag lade den på benen och efter en stund slutade jag att frysa även om jag fortfarande var kall om vristerna och underarmarna. Förkylningen sjunker undan mer och mer. Idag har jag inte hostat så mycket och snorfabriken går in i lågkonjunktur.

Något helt annat - när man sitter i ett kontorslandskap måste man lära sig att leva med en viss ljudnivå. Så är det för oss alla, men det finns vissa ljud som triggar mig. Det är säkert så för alla andra också. Kanske inte samma ljud, men något som liksom skaver i en. För mig är det hårda klackar. Vissa klackar smäller så hårt. Är de ihåliga? Är de av hård plast? Är det skobäraren som sätter ner fötterna hårt? För det är ju inte alla skor med högre klack som låter mycket. Finge jag bestämma så skulle alla få så lov att tassa omkring i mjuka tofflor :)

Jag var sist kvar på jobbet. Jag väntade på att Lars skulle sluta så vi kunde åka på Willys och handla. Det är lite kymigt att vara helt ensam. Jag är glad att jag inte sitter med ryggen mot dörren. Men hur som helst, jag tog en rask promenad till bilen strax innan Lars slutade. Det var riktigt skönt väder ute. Vi åkte som planerat till Willys och handlade sen åkte vi hem. Jag hade planerat att vi skulle äta svärmors ärtsoppa men kom på andra tankar när jag såg lax- och potatissoppan som blivit över sen förra veckan. Den måste vi äta först. Med grädde, redning, broccoli och en rejäl dutt med persillade blev det en gryta istället för soppa. Faktiskt godare den här gången.
På kvällen satt vi oss och tittade på idrottsgalan. Jag var trött och lade mig ner i soffan. Sen somnade jag. Såklart. Jag vaknade till då och då och kikade med ett halvt öga på tv:n innan jag somnade om igen. Jag vaknade till liv ordentligt när klockan var tjugo över nio. Då gjorde vi kvällsfika. Jag gick och lade mig halv elva. Undrar just om jag kan somna?