Dag 204 (58) - Sala Silvergruva

Lördag - Vi vaknade efter en jobbig natt på Scandic i Västerås. Var ska jag börja? Rummet var väldigt väldigt varmt. Trots att vi hade ett fönster öppet hela natten var det varmt och kvavt. Men det är ju i och för sig inte Scandics fel. Sängen var smal och rankig. När en vände sig gungade hela sängen för den andra. Kuddarna var så tunna att man lika väl skulle kunna vara utan. Jag lade en tröja under så den kom upp lite grand. Madrassen var för hård. Kombinationen  hård madrass och tunn kudde är katastrofal för mig eftersom jag har så ont i vänster sida. Det var helt omöjligt att sova på vänster sida och även på rygg, det blir sånt tryck på bakhuvudet när kudden är så tunn. Så ja, vi sov dåligt. Eller jag, Lars och stora sonen sov dåligt, Lilleman somnade så snart han lade huvudet på kudden och sov tills vi väckte honom. Vi gjorde iordning oss och gick ner och år frukost. Det var en mysig lobby/matsal/lounge med fina färger, bl.a. min favorit orange. Frukosten var väl tilltagen, det är ett måste på ett hotell. Jag åt havregrynsgröt med äppelmos, bacon och äggröra, melon och ananas och drack äppeljuice, te och en kopp kaffe för att avsluta det hela. Vi ska ju ner i gruvan halvett och hinner inte äta lunch innan så jag tänkte att det är bäst att äta rejält.  Scandic Västerås får 2½ stjärnor av 5 av mig. Vore det inte för den stora frukosten så skulle de få mindre, sorry men rummet är INTE ett familjerum. Sen checkade vi ut och ställde kosan mot Sala.

Det är väldigt pittoreskt på gruvområdet. Det är en väldig skillnad på en gruva och ett dagbrott! På området finns en mängd fina röda hus och det är grönt och lummigt. Undrar om det var så fint när gruvan var igång? Vi ställde bilen utanför receptionen och jag hämtade ut biljetterna. Sen tog vi på oss sockar och jympaskor och fleecetröjor eller andra tjocka tröjor och Lars åkte och parkerade bilen (vi gjorde så för att jag inte skulle behöva gå så mycket i onödan innan turen). Vi tog med oss täckjackorna under armen och gick och hämtade hjälmar. Det kändes väldigt märkligt att ta på sig så varma kläder när det var så varmt ute.

Vår guide hette Camilla. Hon berättade först historia om hur gruvdriften började fram till att den slutade och några roliga anekdoter och intressanta fakta. Sen gick vi till hissen. Vi skulle åka hiss ner i Knektschaktet till 155 meters djup. Hissresan tog fyra minuter.

Det var som väntat kallt i gruvan. Jag är så glad att vi tog på oss rejäla kläder och att vi hade vantar. Vissa besökare hade bara en huvtröja på sig och en flicka hade foppatofflor, med sockar, men ändå. Många frös. Underligt ändå när man får så mycket information om att det bara är 2-3 grader varmt och blåser kallt i gruvan. Det var en väldigt intressant tur. Den vi valde tog  90 minuter. Vi besökte bl.a. Kronprincessan Victorias sal som var en av två uppvärmda salar där man håller konserter och bröllop. Gissa om det var skönt att komma in i de uppvärmda salarna! (Golvvärme, jag frågade.) I en salen finns en svit man kan hyra för en natt. Tufft! Man har bara kontakt per en walkie-talkie.

Jag tyckte det var intressantast att höra om hur arbetarna hade det, resten av familjen var mest intresserad av gruvgångarna och hur de kom till.

Det coolaste av allt sparar jag till slutet och det är en underjordisk sjö av grundvatten. Den var helt magiskt vacker. Och vår guide som sjöng en sång som arbetarna brukade sjunga. Vilken akustik! Ståpäls på armarna var en underdrift.

Vilken lycka att komma upp i värmen! Camilla berättade att det var ca 10 grader varmare i grottan på 1800-talet, men tänk ändå på att de hade dåliga kläder och långa arbetsdagar. Stackarna! Jag kan verkligen rekommendera Sala Silvergruva. Det är en intressant tur för hela familjen, men som sagt, ta med VARMA kläder!

Nu var vi hungriga som vargar. Lars hämtade bilen och parkerade den utanför värdshuset Knutsmästargården. Vi tog av oss de varma kläderna och bytte till t-shirt och shorts igen. Vi åt vildsvinsburgare och det var jättegott!

Nöjda och belåtna åkte vi hemåt mot Sundsvall. Det har varit en kort men innehållsrik resa. När vi åkt ett tag började molnen dra ihop sig och plötsligt öppnade sig himlen och det började spöregna. Och när jag säger spöregna så menar jag verkligen spöregna! Vindrutetorkarna tog nästan inte bort regnet. Det fortsatte regna rejält i flera mil, sen avtog det till "vanligt" regn. När vi närmade oss hemtrakterna slutade det regna och solen kom fram igen. Vi stannade till på en affär och köpte lite proviantering. När vi kom hem packade vi snabbt upp allt, jag satte igång en tvätt och så gjorde vi varma mackor. Kvällen spenderade jag och Lars i soffan tittande på film, Lilleman framför sin kära dator spelandes spel med en kompis och stora sonen ungicks med två polare. Hem kära hem!