Dag 179 (33) - en aktiv dag minsann!

Ytterligare en morgon med solsken. Jag må säga att hittills har vi haft en härlig sommar här i Sundsvall. Lars tog cykeln till jobbet idag. Då tänkte jag att nu slår jag till, och åker till jobbet alltså.  Så för omväxlings skull så gick jag upp direkt och duschade och åt frukost. Sen åkte jag iväg till jobbet. När jag åkte förbi byggnaden "hurvades" jag lite. Jag blev förvånad över reaktionen men sen slog det mig varför. Jag mådde ju så fruktansvärt dåligt den sista tiden på jobbet så det var nog det minnet som kroppen instinktivt reagerade på. Men när jag gick in på jobbet kände jag inget av den känslan. Nä det kändes helt ok, som vanligt faktiskt. Det blev ett fasligt kramande och visande av ärr för mina arbetskamrater. Det var jätteroligt att träffa dem alla. Sen pratade jag med min chef. Vi kom överens att jag börjar jobba den 11 augusti. Det blir bara två arbetsdagar den veckan.  Känns bra att börja så. Det är en kritisk vecka. Det är bara en handläggare torsdag-fredag och hon jobbar bara förmiddagar. Jag kommer alltså att bli ensam på eftermiddagen. Men jag tror det blir bra. Det brukar vara rätt lugnt vid den tiden och om det inte alls fungerar så kan vi stänga slingan. Jag registrerade in några kvitton på medicin och läkarbesök och lade in om semester. Vips så var det dags för lunch. Jag föreslog sushi och det nappade två kamrater på. Vi gick (sakta) till Sea Street Sushi på Sjögatan. De har väldigt god sushi. På vägen dit träffade vi på verkets egen drake BoLage som står på Storgatan nu. Sen gick vi till hamnen och satte oss och åt. Där fick vi sällskap av tre kamrater till. Så trevligt det var! Solen glittrade i vattnet, alla fina båtar, härliga arbetskamrater och god mat. Livskvalité!

 

Jag blev uppringd av min väninna K när vi satt i hamnen och åt. "- Har du inte sett mitt sms?" frågade hon. Nä det hade jag inte eftersom mobilen låg i väskan. Det visade sig att hon och en annan väninna, Ma, hade planerat att komma och hälsa på mig. Jag berättade att jag var hemma senast ett. På vägen till bilen, som stod parkerad nere i hamnen, kände jag att mina ben fått nog. Nu ville de hem och vila.

Killen från Nomor ringde och sa att han ville komma imorgon mellan åtta och nio och ta bort getingboet. "- Du är så välkommen!" sa jag. Det ska bli skönt att få bort getingboet så vi kan bada utan rädsla att bli attackerad av getingar som tycker att det är vi som inkräktar på dem.

K och Ma kom strax efter ett. Jag fick en jättesöt vas som ser ut som en glödlampa och en kvist med små rosor av Ma. Vasen är jättepraktisk och fin att ha på t.ex. matbordet eller i badrummet.

K hade med sig svarta ansiktsmasker till oss. Vi tog på dem och satte oss sen på altanen med en kopp kaffe och pratade. Åh vad roliga vi såg ut. Men så mjuka och fina våra ansikten blev efteråt!  Livskvalité igen!

Och där försvann eftermiddagen som i ett nafs! Vid fyra åkte de hem till sitt, K i sin cab och Ma på sin motorcykel. Läckra brudar minsann!

När de åkte hem var det dags att laga mat. Lars kom hem medan jag stekte köttfärs till köttfärssås. Jag ska göra mammas goda köttfärssås. Jag får den inte helt som hennes, men nära nog. Nu sjuder såsen på spisen och jag sitter i soffan och skriver på bloggen (alltså just det här...ha ha). Jag har värmedynan på ryggen och värmehjärtat på nacken. Konstigt att man kan få ont av att umgås? Men ja ja, jag kanske var lite för aktiv idag. Jag har bara så svårt att begränsa mig när jag känner mig bättre. Jag börjar bli rastlös. Det är förmodligen nu det är som viktigast att ta det lite easy och chilla så det inte blir något bakslag.  Efter middagen, och lite pyssel och plock (de andra, inte jag), tog vi en fruktsstund ute i kvällssolen.

 

Hälsostatus - nervsmärtan har varit under kontroll idag. Jag missade nästan att ta eftermiddagsdosen av Gabapentin eftersom tjejerna var här, men kom på det vid tre, alltså en timme för sent. Det gick bra. Muskeltröttheten har varit rätt ok den med. Jag har inte lika ont i hälarna ... känns dock som om jag säjer det varje dag så nu borde det ju vara helt bra. Hmm... ja hur som helst, jag går bättre i alla fall. Jag har inte lika ont i lederna eller i händerna. Det går nog åt rätt håll. Jag blev rejält trött i benen när vi gick för att köpa sushi. Vi gick i lite för rask takt men det är mitt eget fel för vi pratade medan vi gick och jag tog i för mycket utan att vara medveten om det. Sen gick vi till hamnen. Det blev tillsammans lite för långt för mig som bara tål minipromenader ännu. Jag var darrig på benen när jag gick till bilen. Som tur är gick det bra att köra bil ändå. Jag började få känning av huvudvärk på eftermiddagen och tog en tablett. Det sitter på samma ställe som det gjorde den där hemska kvällen i Solna före inläggningen på sjukhuset. Det gick inte över så jag fick ta en till tablett innan jag gick till sängs. Kanske har det varit lite för mycket intryck idag, hur trevliga de än må ha varit. Kanske har jag varit ute i solen för mycket och druckit för lite vatten. Jag hoppas och ber att det går över till imorgon.