Dag 191 (45) - blixtar och dunder

Jag glömde att ta medicinen på kvällen. Vi hade så roligt när vi spelade brädspel och musik så det föll ur minnet - jag måste verkligen sätta in påminnelse i mobilen! Värken kom smygande och sen hoppade den på mig med full kraft. Det var omöjligt att sova. Vid två tog jag en citodon. Jag vet inte om den verkligen hjälper eller om det bara är att jag tror den gör det, men jag somnade i alla fall till slut.

 

Jag vaknade halvsex och var törstig. Gick upp och drack ett glas saft (jag vet, vatten vore ett bättre val men nu blev det saft för jag var törstig på det). Under natten har det regnat. Det är molnigt men solen kikar fram. Enligt väderappen ska det regna, och kanske åska, hela dagen men just nu är det uppehåll. Jag öppnar altandörren, sluter ögonen och andas in den krispiga morgonluften. Total harmoni i kropp och själ.

Jag kunde inte somna om så jag låg i sängen  och bläddrade runt i mobilen. Resten av familjen sov. Plötsligt ändrades vädret dramatiskt. Det smällde till så högt att alla vaknade. Blixt och åskknall exakt samtidigt. Så kom regnet, och det var minsann inte ett stilla sommarregn utan spöregn utan dess like. Det åskande och  blixtrade några gånger till men på allt längre avstånd. Regnet gick över fort och solen kom fram igen. Vädrets makter är både skrämmande och coola. Till slut somnade jag om och sov i några timmar. När jag gick upp ur sängen hade jag inte ont i fötterna eller benen, jippi! Hoppas det fortsätter så.

Idag är det min pappas födelsedag - Hipp hipp hurra!!!

 

Det är verkligen omväxlande väder idag - sol, moln och regn om vartannat. Vi hade planerat att åka till Bergafjärden och spela minigolf men när vädret var så nyckfullt så struntade vi i det. Får bli en annan dag. Det blev en innedag. Vi fixade fika och tittade på film i biorummet. Jag säger det ännu en gång - det är verkligen en lycka att ha ett biorum när man tittar på så mycket film som vi gör. Upplevelsen blir så mycket bättre. 

 

Senare på eftermiddagen sken det upp ordentligt. Lars och jag tog en rejäl promenad. Upp till slalombacken och tillbaka. Alltså inte uppför själva slalombacken, bara till foten av backen. Men det är en riktigt jobbig backe upp dit för mig som tappat både kondition och muskler. Vi gick i rask takt och jag blev både svettig och slut. Så härligt att ta ut sig ordentligt. Det är första gången på jättelänge. Det känns som om jag är på väg tillbaka till mitt gamla jag.

 

Jag fick inte ont i fötterna förrän på kvällen. Det är en stor förbättring. Och jag märker även att jag inte är lika slut i kroppen och har inte heller lika ont i lederna. Det är ju bra men det går bara så plågsamt långsamt. Nervsmärtan har varit både bättre och sämre idag. Bättre i arm och hand men sämre i vänster sida av midjan där det värker i ett rätt stort område. Jag har suttit med värmedynan och även om det inte tar bort smärtan så lindrar det för stunden. Nu på kvällen har jag även mer ont i armen, men så brukar det vara, inget nytt på himlen.