Dag 185 (39) - värk och irriterande irländska stenläggare...

Hå och hej vilken bedrövlig natt det varit! Det är klart och tydligt att det inte är en bra idé att slarva med medicineringen. En sån här natt är det länge en jag haft. Jag har inte haft en sån hemsk natt sen före jag dubblade dosen. Det tog evigheter att somna. Vid halvtre värmde jag vetehjärtat. Sen somnade jag ett tag efter det men har vaknat flera gånger under natten. Nu på morgonen har jag ont, ont i armen och handen. Inte ett så trevligt sätt att vakna. Jag ska inte slarva med medicineringen igen. I alla fall göra mitt bästa att inte göra det.

När jag får en sån där hemska värk är det jättejobbigt för den tar verkligen över allt. Jag tänker ibland på tiden innan allt det här eländet drabbade mig. När jag var kvick och smidig i kroppen. Blir det någonsin så igen? Jag visste inte hur bra jag hade det. Folk runt omkring mig vet inte hur bra de har det. Man måste drabbas av värk för att förstå. Jag kämpar mot känslorna av bitterhet över att livet förändrats så drastiskt. Jag tänkte INTE bli en bitter människa oavsett om smärtan försvinner eller ej!
 

Det är lite dystrare väder på morgonen. Vi har haft underbart sommarväder i flera veckor, förutom två dagar med regn, men nu ska det bli ostadigt fram till helgen. Det är väl ok att det regnar någon dag, men inte om det gör det en längre tid. Det är Lars första semesterdag idag så det är tråkigt för honom att det är grått och trist ute just idag.  Ibland har vi tur och det värsta vädret missar kusten, hoppas det blir så nu i veckan. Jag kokade gröt till stora sonen, tog medicinen och gick sen och lade  mig igen, somnade och sov till elva.

Lars vaknade tidigare och var ute på framsidan och grävde. Vi, dvs Lars, ska göra iordning den sista delen på framsidan under semestern. Nu var vädret fint  och soligt igen. Visserligen lite disigt, men solen sken mellan molnen och det var varmt. Vi gjorde lunch och satte oss ute på altanen och åt. Några droppar regn föll på oss men inte mer än att det gick att sitta kvar ute. Senare på eftermiddagen skulle vi åka på Byggmax och köpa marksten. Vi kollade på deras webbsida och de hade över 11.000 stenar. Då så, ingen risk att de säljer slut! Vi hängde på släpvagnen och åkte dit. Döm om vår förvåning när alla stenar var sålda! Vi pratade med en personal och hon sa att det var en och samma köpare som köpt alla stenar. Jag gissade att det var en irländare - det var ju en lågoddsare för irländska stenläggare/asfaltsläggare är i Sundsvall sen några veckor. Jag hade rätt, wooohooo, eller... Jag tycker det är fördj*vligt att de köper upp hela lager på en affär där vanliga konsumenter handlar, inte företag. Ett legitimt bolag lär ju köpa stenarna från en grossist. Jag förstår samtidigt Byggmax för de vill ju sälja och för dem spelar det väl ingen roll att en person köper allt, tvärtom. Men surt för oss. Eftersom irländaren inte betalt stenarna än så stod saldot kvar på nätet. Tips till Byggmax - man kan skriva "reserverade" så blir inte potentiella köpare besvikna på er. Medan vi var på Byggmax började svarta moln hopas på himlen och plötsligt spöregnade det. Vi gjorde några ärenden innan vi åkte hem.

Jag började dagen med värk och avslutar dagen på samma sätt.  Nä usch, det här har inte varit en vidare bra dag. Förutom värken så har jag varit lite ledsen och irriterad. Jag hoppas att det känns bättre imorgon. Men dagen slutade ändå på ett bra sätt. Vi tittade på en dokumentär på Netflix, "Living on one dollar". Den handlar om fyra amerikanska killar som åker till en by i Guatemala där de ska bo i 56 dagar. De ska leva på en dollar per dag, liksom många av innevånarna i byn gör. Det var en väldigt gripande dokumentär. Den rekommenderas! Vi gillar att titta på dokumentärer i min familj och det finns en hel del bra på Netflix.