Dag 205 (59) - lugn dag hemma

Påverkade bilåkandet och gruvbesöket mig, rent kroppsligt alltså? Det känns inte så. Jag sov visserligen rätt dåligt i natt, men det gör jag ju lite då och då ändå. Jag har inte mer värk i leder och muskler än tidigare. Den där märkliga värken jag kände är borta nu. Jag har mer ont i vänster sida idag, men det är ju i och för sig från dag till dag det med. Jag har ont i nacken och det kan nog vara bilåkandets fel, men annars kan jag inte säga att resan varit till ondo.

Jag sov länge. Eftersom jag sov dåligt, i alla fall mot morgonsidan, så är det inte så konstigt. Resten av familjen var redan igång men hade väntat med frukost tills jag vaknade. Jag åt sen frukost ute i solen på altanen. Idag är det underbart sensommarväder, varmt och skönt i solen och en mild sval bris. Precis som jag vill ha det. Herr och Fru M ska komma på besök så jag plockar in jordgubbar och hallon och bakar en kaka. Jag fick en påse med Lapsang Souchong av K. Vi drack det när vi var på Afternoon Tea på The Dorchester i London och båda två gillar det skarpt sen dess (titta vad smal och snygg jag var då *snyft*).

Vi satte oss ute i solen och fikade kaffe, te och min nybakade hallon & jordgubbskaka med vaniljkräm. De berättade om deras minitripp till Gotland och vi berättade om vår minitripp till Sala Silvergruva. Runtomkring oss hopade sig mörka moln men det var ett hål med blå himmel och sol över oss. Det såg rätt roligt ut. Men till slut så började det falla några droppar, stora droppar, så vi tog in dynorna och gick in. Det var i grevens tid för det började spöregna.

Det regnade inte så länge. Lars gick ut för att fixa med boden och jag lagade mat. Det blev en skinka & broccolipaj. För första gången sen stora sonen slutat med mjölkprodukter så hade jag "ost" på en paj. Jag hittade nämligen veganost på affären igår.  Den fungerade bra och pajen blev god.

Dag 204 (58) - Sala Silvergruva

Lördag - Vi vaknade efter en jobbig natt på Scandic i Västerås. Var ska jag börja? Rummet var väldigt väldigt varmt. Trots att vi hade ett fönster öppet hela natten var det varmt och kvavt. Men det är ju i och för sig inte Scandics fel. Sängen var smal och rankig. När en vände sig gungade hela sängen för den andra. Kuddarna var så tunna att man lika väl skulle kunna vara utan. Jag lade en tröja under så den kom upp lite grand. Madrassen var för hård. Kombinationen  hård madrass och tunn kudde är katastrofal för mig eftersom jag har så ont i vänster sida. Det var helt omöjligt att sova på vänster sida och även på rygg, det blir sånt tryck på bakhuvudet när kudden är så tunn. Så ja, vi sov dåligt. Eller jag, Lars och stora sonen sov dåligt, Lilleman somnade så snart han lade huvudet på kudden och sov tills vi väckte honom. Vi gjorde iordning oss och gick ner och år frukost. Det var en mysig lobby/matsal/lounge med fina färger, bl.a. min favorit orange. Frukosten var väl tilltagen, det är ett måste på ett hotell. Jag åt havregrynsgröt med äppelmos, bacon och äggröra, melon och ananas och drack äppeljuice, te och en kopp kaffe för att avsluta det hela. Vi ska ju ner i gruvan halvett och hinner inte äta lunch innan så jag tänkte att det är bäst att äta rejält.  Scandic Västerås får 2½ stjärnor av 5 av mig. Vore det inte för den stora frukosten så skulle de få mindre, sorry men rummet är INTE ett familjerum. Sen checkade vi ut och ställde kosan mot Sala.

Det är väldigt pittoreskt på gruvområdet. Det är en väldig skillnad på en gruva och ett dagbrott! På området finns en mängd fina röda hus och det är grönt och lummigt. Undrar om det var så fint när gruvan var igång? Vi ställde bilen utanför receptionen och jag hämtade ut biljetterna. Sen tog vi på oss sockar och jympaskor och fleecetröjor eller andra tjocka tröjor och Lars åkte och parkerade bilen (vi gjorde så för att jag inte skulle behöva gå så mycket i onödan innan turen). Vi tog med oss täckjackorna under armen och gick och hämtade hjälmar. Det kändes väldigt märkligt att ta på sig så varma kläder när det var så varmt ute.

Vår guide hette Camilla. Hon berättade först historia om hur gruvdriften började fram till att den slutade och några roliga anekdoter och intressanta fakta. Sen gick vi till hissen. Vi skulle åka hiss ner i Knektschaktet till 155 meters djup. Hissresan tog fyra minuter.

Det var som väntat kallt i gruvan. Jag är så glad att vi tog på oss rejäla kläder och att vi hade vantar. Vissa besökare hade bara en huvtröja på sig och en flicka hade foppatofflor, med sockar, men ändå. Många frös. Underligt ändå när man får så mycket information om att det bara är 2-3 grader varmt och blåser kallt i gruvan. Det var en väldigt intressant tur. Den vi valde tog  90 minuter. Vi besökte bl.a. Kronprincessan Victorias sal som var en av två uppvärmda salar där man håller konserter och bröllop. Gissa om det var skönt att komma in i de uppvärmda salarna! (Golvvärme, jag frågade.) I en salen finns en svit man kan hyra för en natt. Tufft! Man har bara kontakt per en walkie-talkie.

Jag tyckte det var intressantast att höra om hur arbetarna hade det, resten av familjen var mest intresserad av gruvgångarna och hur de kom till.

Det coolaste av allt sparar jag till slutet och det är en underjordisk sjö av grundvatten. Den var helt magiskt vacker. Och vår guide som sjöng en sång som arbetarna brukade sjunga. Vilken akustik! Ståpäls på armarna var en underdrift.

Vilken lycka att komma upp i värmen! Camilla berättade att det var ca 10 grader varmare i grottan på 1800-talet, men tänk ändå på att de hade dåliga kläder och långa arbetsdagar. Stackarna! Jag kan verkligen rekommendera Sala Silvergruva. Det är en intressant tur för hela familjen, men som sagt, ta med VARMA kläder!

Nu var vi hungriga som vargar. Lars hämtade bilen och parkerade den utanför värdshuset Knutsmästargården. Vi tog av oss de varma kläderna och bytte till t-shirt och shorts igen. Vi åt vildsvinsburgare och det var jättegott!

Nöjda och belåtna åkte vi hemåt mot Sundsvall. Det har varit en kort men innehållsrik resa. När vi åkt ett tag började molnen dra ihop sig och plötsligt öppnade sig himlen och det började spöregna. Och när jag säger spöregna så menar jag verkligen spöregna! Vindrutetorkarna tog nästan inte bort regnet. Det fortsatte regna rejält i flera mil, sen avtog det till "vanligt" regn. När vi närmade oss hemtrakterna slutade det regna och solen kom fram igen. Vi stannade till på en affär och köpte lite proviantering. När vi kom hem packade vi snabbt upp allt, jag satte igång en tvätt och så gjorde vi varma mackor. Kvällen spenderade jag och Lars i soffan tittande på film, Lilleman framför sin kära dator spelandes spel med en kompis och stora sonen ungicks med två polare. Hem kära hem!

Dag 203 (57) - spontan minitripp

Idag var vi impulsiva och bokade ändå en minitripp nedåt Sverige. Nu på eftermiddagen beger vi oss till Västerås och bor på Scandic över natten. Imorgon åker vi till Sala och besöker silvergruvan. Det känns lite märkligt att packa varm jacka om vantar i denna värme, men det är bara två plusgrader i gruvan så det kommer att behövas. Kommer det att gå bra för mig att gå i gruvan? Vet inte, men jag orkar inte bry mig längre. Vi måste kunna göra något denna sommar så det får gå som det går. 

Jag skriver mer när vi kommer hem....bye for now!

..................................................................................................................................................

Ja då är vi hemma då. Vi åkte på fredag eftermiddag och kom hem på lördag kväll. En snabb resa. Nu kanske ni tror att det kändes som om vi satt i bilen hela tiden, men det gjorde det inte. Det känns som om vi varit borta länge och upplevt mycket. Det betyder att det var en lyckad resa, eller hur? Jag gillar ju dessutom att åka bil så den långa restiden gjorde mig inget.

Vi började resan på Statoil (Cirkle K) i Bredsand, kul va? Men vi behövde både tanka bilen och oss själva. Det finns numer mer mat än bilrelaterade varor på Statoil. Tjejen i kassan sa att de tjänar inga pengar på bensinen, det är maten och godiset de drar in pengar på. Nåja, vi åkte iväg och så småningom så blev vi hungriga igen och bestämde oss för att stanna på Dragon Gate. De har väldigt god kinamat där. Sen jönsade vi oss lite innan vi åkte vidare. Solen sken och livet kändes gott!

Vi hade bokat hotellrum på Scandic i Västerås. Med GPS i mobilen gick det fint att hitta dit. Utifrån såg det ut som ett fängelse, eller kanske en ombyggd lagerlokal, men inne i lobbyn var det mysigt och fint, om än lite slitet. Vårt så kallade familjerum var litet. Tjejen i receptionen berättade att rummen användes som enkelrum, dubbelrum och som familjerum. Vi förstod varför när vi kom in på rummet. En smal dubbelsäng  och två sängar man fäller ner från väggen. När extrasängarna var nedfällda var det väldigt ont om rum men ja ja, det är bara för en natt. Vi gick ner i lobbyn och softade ett tag, Det var skönt efter den långa bilresan. Jag hade väldigt ont i fötterna och benen men inte om förut utan en ny sorts smärta. Märligt? Men det blev bättre när jag fick gå omkring lite. Imorgon är det Sala Silvergruva som gäller. Det ser vi fram emot hela familjen.

Dag 202 (56) - trädgårdsarbete och bio

Eländesarmen har varit jobbig med mig i natt och jag har därför sovit oroligt och vaknat flera gånger. När alarmet gick igång sov jag hårt, vaknade tvärt och undrade vart det brann! Skämt åsido, det är riktigt jobbigt att vakna så hastigt. Kroppen protesterade när jag steg upp, eller snarare knän och fötter, men det gick till sig fort. Om jag nu ska ha det så här en längre tid så är det ju bra att det onda går över när jag rör mig.  

Vilken lyx det är att kunna gå ut i trädgården och plocka jordgubbar till havregrynsgröten, men nu är de tyvärr på upphällningen. Då får jag gå över till hallon. Solen skiner och det är svalt och skönt ute, inte för kallt och inte för varmt utan lagom så här tidigt på morgonen. Det sägs att det ska regna idag så jag passar på att njuta av vädret så länge det varar. Det känns dock helt ok med en regndag eftersom vi haft sånt soligt väder en längre tid med bara något enstaka regn.

T kom och tog en kopp kaffe med oss innan hon åkte vidare för att hämta sin son D och träffa sina döttrar och senare åka hemåt mot Borås. Det kommer att bli så väldigt tomt. Det har känts som i gamla tider då hon bodde här. Nu blir det lång tid tills vi träffas igen. Tråkigt, men vi har  i alla fall haft det jättebra tillsammans den här tiden.

Vi jobbade i trädgården. Lars körde grästrimmer och jag krattade. Lilleman hjälpte till med lite av varje. Så skönt att jobba i det här vädret. Det är 23 grader ute men ingen sol. Rätt som det var kom det lite regn, men det var så lite att det bara var svalkande så vi fortsatte att arbeta. Jag får (såklart) ont av att kratta. Jä*la skitarm! Och Jä*la skitleder som värker så fort jag gör mer än det minsta lilla. Men hur som helst, trots värk var det skönt att vara ute och jobba i trädgården. Precis när vi var klar och höll på att plocka undan så kom Mo och hälsade på. Hon skulle låna en bok av mig och hon hade med sig fyra böcker till mig. Jag har ju fått låna en stor trave böcker av syrran också så jag har hösten räddad. Vi tog en fika och satt och pratade.

Det där regnet de hotade med kom då inte till oss. Visst har det varit molnigt, men bara några droppar regn och nu på eftermiddagen så tittar solen fram.

Efter mycket om och men så ska jag uppgradera till Windows 10. När till och med Lilleman gjort det så måste väl även jag ge mig och göra det. Min dator är på mig som  tusan. Nu är det till och med en nedräkning! Suck... när det gäller datorer så gillar jag inte förändringar. Datorer ska bara fungera utan en massa tjafs. Tur för mig att jag har en man som är duktig på datorer! Men om ni inte hör av mig på ett tag så är det datorn som dummar sig, bara så ni vet :)

I'm back! Det var inte så stora ändringar som jag befarat. Och Lars hjälpte mig och visade nyheterna. Nu finns det inte vanliga "Explorer" utan istället "Edge". Den fungerar bra förutom att den har dumma "Bing" som sökmotor och jag vill ha "Google". Lars ska hjälpa mig med det. 

Vid middagen bestämde vi oss för att gå på bio. Vi ville se antingen Tarzan eller nya Ghostbusters. Vi ville helst gå på tidiga bion och då gick bara Tarzan. Vi åkte ner för att köpa biljetter men det fanns bara platser på första raden om vi ville sitta tillsammans och det vill vi ju, men sitta på första raden vill vi inte! Vi köpte biljetter till Ghostbusters som gick klockan nio istället. På vägen hem kom Lars på idén att åka till Flavors i Njurunda och äta glass. Alla var med på det så vi åkte dit. Vi satt ute på verandan och åt glassen. Jag åt bland annat vattenmelonsorbet. Den var så kall och isig att jag var rädd att tänderna skulle spricka. Men gott var det. Sen åkte vi tillbaka till bion och tittade på Ghostbusters. Den var rolig och spännande. Det var extra krydda att de från originalfilmen dök upp i små roller. Det hade regnat under tiden vi var på bion men när vi kom ut hade det slutat. Det var varmt ute men luften var härligt fräsch. 



Dag 201 (55) - sista dagen med vännen T och trädgårdsarbete

På morgonen var det molnigt och svalare än på länge, men enligt min väderapp skulle värmen och solen komma runt lunch. Jag gick upp och tog medicin och ringde till Neurologen. Jag vill prata med läkaren om min medicin, öka eller inte öka. De skulle ringa upp först vid tio i elva så jag  lade mig och somnade om. En sköterska ringde mig och sa att min läkare är ledig och kommer åter på måndag. Hon undrade om jag ville vänta eller prata med en jourläkare. Jag väntar för doktor V.K. vet vem jag är och det känns mycket tryggare att prata med honom än någon som aldrig träffat mig.

 

T kom och hämtade upp mig och så åkte vi ner på stan. Nu sken solen och det var väldigt varmt men som tur är blåste det en skön bris. Men jag var svettig på ryggen ändå. Det är det nya jaget det, svettig på ryggen när det är varmt. Och inte lite fuktig utan rejält så det rinner nerför ryggen. Jag har bara svettats lite förr, mest blivit lätt fuktig på huden, så det här är jättejobbigt för mig. Är det medicinen eller kanske åldern? Nåja vi kollade på skor på Kax. Mina favoritskor är utslitna och jag vill köpa ett par likadana. De fanns inte hemma just nu men sommarexpediten sa att antingen skulle de finnas till hösten eller så kunde de beställa åt mig. Jag ska gå dit när ordinarie personal är där. Sen smet vi in på Fanny där jag köpte en superfin tunika. Det är det första plagget jag tycker att jag är riktigt fin i sen min viktökning ställde till det för mig. Vi köpte glass och satt vid fontänen i Vängåvan och bara njöt (bilden är "lånad" av Anders Thorsell, Sundsvallsbilder).

 

 

 

 

När vi kom hem tog vi en fika i solen. Nu kändes det ännu varmare för det blåste ingenting.  Jag tog helt resolut av min toppen och satt i bh och byxor. Nu får det vara nog med självömkan. Jag ser ut som jag ser ut och kan inte göra något åt det på direkten. Det kommer att ta tid att få bort extrabagaget på magen. När T åkt vidare för att hälsa på en gammal arbetskompis bytte jag från byxor till kjol, men tog inte på någon tröja utan det fick räcka med bh:n. Den är svart och enkel så den kan utan problem tas för en bikinitop. Jag planterade pelargoner som jag köpt med T. Sen fortsatte jag att fixa i trädgården en lång stund. Som jag sagt tidigare, det är underbart att jobba sig svettig och lortig i trädgården. Då trivs jag. Det var värt de två naglar jag bröt.  Nedan är en bild av mina fina majsplantor. Jag har fått dem av svägerskan som hade för många. Det vore roligt om det blir majskolvar på dem. De växer i alla fall rejält.

 

 



 

 

 

Dag 200 (54) - skön slappardag

Tidig morgon, tyst och stilla ute. Det är disigt men solen finns där bakom diset. Det kommer att bli ytterligare en varm dag men just nu är luften krispig och fräsch. Jag sitter i morgonrock i soffan med balkongdörren öppen.  Fåglarna börjar kvittra och en humla surrar i dörröppningen. En bil spräcker tystnaden och en gäspande man går förbi med sin hund. Vår fontän börjar porla och solen bryter igenom diset. Så meditativt att börja dagen så, lugnt och behagligt i soffan med en kopp god morgon välling, lyssnande till hur dagen vaknar.  

 

Jag undrar om det varit en tropisk natt? Det var över 20 grader när vi gick och lade oss och är 20 grader nu vid halvsju. Det har varit en hemsk natt. Dels för att jag hade så fruktansvärt ont i vänster sida och dels för att det var så varmt. Omöjligt att sova. Till slut gick jag upp och tog dubbla starka Alvedon och värmde mitt vetehjärta. Inte för att jag vet om alvedonen verkligen hjälper men till slut blev jag desperat på grund av värken. Det är inte ofta jag tar värktabletter så jag är inte orolig att ta dem för ofta och den här gången kändes det berättigat oavsett om de verkade eller inte. Igår kväll lade jag äntligen in alarm i mobilen så jag inte ska glömma medicinen. Det måste bli någon ordning på det här. Jag kan inte glömma medicinen bara för att jag har det kul med vänner.  Och sen måste jag bli duktigare på att dricka vatten. Jag läser på amerikanska forum om hur viktigt det är, visserligen främst för chiari-huvudvärk (vilket jag inte har), men även för annan värk. Så varför inte? Värken lär ju inte bli värre om jag dricker mer vatten.

Jag somnar som vanligt om. Lars vaknar strax före jag somnar. Han åker iväg och skjutsar herr och fru M till flygplatsen. När jag vaknat sätter vi oss i våra nya fåtöljer och tar en fika, läser lite och bara slappar. Det är väldigt varmt och därför extra skönt att kunna sitta i skuggan och slappa. Sen får jag lite energi och passar på att rensa bort vissna blommor i trädgården tillsammans med Lilleman. Dagen flyter på och värmen är så intensiv att luften dallrar.

På eftermiddagen åker vi och hälsar på min bror med familj. Storasyster T har en ny lekstuga som hon gärna vill visa oss. Vi "knör" in oss i stugan, jag, Lars, Lilleman och T. Hon bjuder på "kaffe" och rödvinbär som hon plockar från en buske. Sen fikar vi på riktigt i skuggan på altanen. Skönt att komma undan från den gassande solen ett tag. T drack päronfestis för första gången och hon upprepade hela tiden "Det här var JÄTTEGOTT!" medan hon spillde på tröjan. Det är inte lätt att dricka festis minsann. Söt som socker är hon. Lillebror T satt i sin gåstol och var som vanligt glad hela tiden. Varje gång man tittar på honom så ler han och säger man något så skrattar han. Innan vi åkte hem visade vi T bilen från farfar som vi haft med oss. T:s farfar är alltså min pappa. Det är så förvirrande eftersom han är morfar till mina barn. Nåja, vi fick bilen när Lilleman var liten och nu är det dags för brorsans barn att överta den. Hon var jätteglad och tyckte det var kul att köra den. Fast det var svårt med pedalerna och hon höll inte händerna på ratten så vi fick hjälpa till lite. Men hon lär sig vad det lider. "- Titta jag kör biiil" sa hon flera gånger.

Vi kom hem lagom till att det ska lagas middag. Jag gjorde laxbiffar med Ajvar Relish, potatis- och blomkålsmos och ärtor. Det smakade mums det. Hemmalagat är bäst, helst när det är lagat med kärlek!

På kvällen kommer ett regnområde in över oss. Det regnar i kanske 20-30 minuter och åskan bullrar några gånger fast det är på avstånd. Det var skönt med regn. Det behövdes för att rensa bort den kvava luften. Det är fortfarande varmt ute men känns mycket fräschare. Väninnan T har spenderat dagen med sin dotter. De har shoppat, shoppat och shoppat hela dagen. Hon kom till oss lagom till "Allsång på Skansen". Vi tittade och lyssnade lite halvt om halvt och pratade under tiden. Sen gjorde vi go'fika och tittade på "Morden i Midsommer". Andra gången i rad som jag gissar vem mördaren är.

Borde jag ringa till läkaren och höra mig för om jag ska öka dosen av Gabapentin ytterligare? Jag har ständig värk i armen och av och till i resten av vänster sida. Det är inte länge tills jag ska börja jobba och som jag mår nu i kroppen känner jag mig tveksam till om det kommer att gå bra. Vara hemma går bra för då kan jag anpassa dagen efter hur jag mår och vila när jag behöver. Det går ju inte på jobbet. Tufft läge...
 

Dag 199 (53) - mysig dag, men ont...

Första semesterdagen idag. Jag, T och K åkte ut till Alnö. Först åt vi god lunch på Hamnstugan. Jag valde en Lunchmacka vilket jag alltid gör eftersom man får ett helt smörgåsbord på en macka. Efteråt promenerade vi till ön Spikarna. Det är en idyll med små röda stugor och båthus. De som har stugor där bör verkligen skatta sig lyckliga.

Det blev lite mycket gående så jag hade rätt ont när vi kom tillbaka till bilen. På väg hem åkte vi in till en inredningsbutik/café och tog en fika. När jag kom hem var jag helt slut och hade jätteont. Jag hade såklart missat medicinen. Jag tog den och lade mig och sov en timme. På kvällen kom T och herr och fru M och invigde vår nya terrass. Vi flyttade dit stolar och ett större bord så alla fick plats. Vi beställde pizza från Biteline och drack vin. Skratten ekade mellan husen. Strax före elva  gav vi dock upp för herr och fru M ska åka till Gotland imorgon och behövde packa. Sen kan det ju vara schyst mot grannarna utifall att någon av dem ska upp och jobba!

 



Ont ont! Skönt med värmedyna på nacken men jag har även rejält ont i armen. Blir till att värma vetekudden när jag ska sova.

 



Dag 198 (52) - sista sjukskrivningsdagen

Vet ni vad som skulle vara intressant? Att veta hur jag skulle ha mått om jag inte hade den här kortisonorsakade smärtan i muskler och leder (om det nu är kortisonet vilket tre läkare sagt men jag ändå inte riktigt litar på). Det vore verkligen intressant. Jag skulle säkert vara mycket piggare och redo för jobbet. Nervsmärtan kan jag ju leva med, det vill säja när den är i normal dos, inte de dagar då den är mycket värre. Suck... ja jag får ju aldrig veta det. Nu är ju läget som det är.

 

Jag vaknade vid halv åtta och hade ont överallt igen. Näääää! Tog min medicin och gick omkring lite för att värken ska lätta. Ute är det redan 18 grader varmt och solen skiner. Jag lade mig igen och tittade på "Orange is the new black". Det var det sista avsnittet. När jag sett det kände jag mig sådär konstigt tom som man gör när en tv-serie man verkligen gillar tar slut. Som det kändes efter sist avsnittet av "Game of thrones" Men ja, det kommer ju nya avsnitt och det är ju bra. Det är bara att väntan är så lång. Jag lade undan laptopen och läste lite på mobilen, aftonbladet och facebook. Sen somnade jag, halvsittande med glasögonen på, och vaknade så någon timme senare. När jag gick upp hade jag ont i hälarna med det kändes bättre i resten av kroppen. Vi åt brunch på altanen. Nu var det molnigt men väldigt varmt. Varmaste dagen idag.

 

Jag fick en sådan där energikick som jag får ibland så jag dammsög och torkade golven i hela huset (inte källaren), vattnade blommorna och tvättade lakan. Sen bakade jag en smulpaj med rabarber, jordgubbar och hallon från trädgården och satte igång en köttfärssås som puttrar så fint på spisen. Ja jösses! Nu har jag JÄTTEONT i hälarna och knäna men det var det värt. För några timmar kändes det som vanligt igen.

 

På eftermiddagen kom solen tillbaka. Lars bygger på vår... ja vad ska man säja? Terass? Uteplats? Nja...vet inte, men det blir i alla fall väldigt bra. Han sliter i värmen för att den ska bli klar idag och han klarar det nästan. Kantstenar och lite fix sen är denna sidan klar. Han har en till sida att göra men säjer att han inte gör den på semestern. Dock känner jag min man och tippar på att det kommer att börja krypa i honom och vips så börjar han bygga den med :) Här är före och efterbilder.

 

Efter middagen känner jag hur det värker i vänster arm och hand. Har jag tagit i för mycket idag? Jag funderar lite då och då över det där. Jag är försiktig att använda vänster sida eftersom jag har ont. Men är det bra eller dåligt? Kan jag påverka nervsmärtan på något sätt? Kanske jag ska fråga läkaren om det när jag träffar honom i augusti. Lars och jag bestämmer oss för att ta ett bad i spabadet. Han behöver det han med, med tanke på jobbet han gjort idag. Efter badet blev det en film på Netflix och den väldigt goda pajen.

Ja det var sista sjukskrivningsdagen det. Nu har jag semester till 10 augusti sen ska jag börja jobba. Det blir verkligen intressant att se hur det kommer att gå, men den tiden den sorgen!

 

 

 

Dag 197 (51) - en riktig skitdag som slutade bra

Jag vaknade och kände mig eländig och på dåligt humör. Ont i fötter och knän. Värk i ryggen, nacken och bakhuvudet. Nervsmärta i hela vänster sida. Skitmorgon! Blääää! Så frustrerande när det är bättre några dagar och jag tror att nu är jag på bättringsvägen och sen blir det plötsligt sämre utan någon synbar orsak. Jag är så ledsen idag. Jag vill bara känna mig "normal". Idag är en sån där dag när jag inte ska läsa på facebook om allt roligt folk gör. Sånt jag gjorde förut. De gör såklart inget fel, det är helt normala saker, men jag kan inte riktigt kontrollera mina (helt mänskliga) känslor av avundsjuka, ledsamhet och faktiskt lite bitterhet. Jag VÄGRAR bli en bitter människa, men ibland måste jag få lätta på trycket. Alla ni som är friska, tacka livet för att ni är det. Plötsligt kan allt ändras. Jag har gått från att vara en kärnfrisk, pigg och aktiv människa till den jag är idag. Den som bara kan gå på kortare promenader. Den som tar sig långsamt och plågsamt upp från en stol eller i trappor. Den som har gått från att vara "haren" till att vara "sköldpaddan". Ständigt med mer eller mindre värk som hindrar mig i vardagen. Jag vill så gärna att allt blir som vanligt och att jag mår bra när jag ska börja jobba. Jag vill inte vara sjukskriven längre.

 

Frukost i dassande sol på altanen. Idag är den varmaste dagen hittills. Funderade på om vi skulle åka och bada men barnen vill inte så vi stannar hemma. Jag är en badkruka så det gör mig inget, jag kan ju alltid bada i spabadet om jag vill. Dessutom vill jag egentligen inte visa mig i bikini, trots den nyinköpta bikinin. Jag kan ju inte gärna be hela stranden se åt ett annat håll när jag går ner till vattnet ;) 

Lars behövde fler brädor till framsidan så vi tog en tur till brädgården. Det är ett sånt trevligt ord - brädgård. Ett sådant där gammaldags ord från en tid då saker hette vad de vad utan krusiduller. Ett annat sånt ord är "järnaffären". Nåja, vi köpte våra brädor och jag passade även på att lämna tillbaka en del av kläderna jag köpte i början av veckan. Det är verkligen inte mycket av det jag köpte som passade. Jag har ingen uppfattning om vilken storlek och typ av kläder som passar på min (nuvarande) kropp. Trist och tråkigt. Sen köpte vi ett set med två stolar och ett litet bord på Jysk. Det var rea på dem och vi tyckte de var sköna att sitta i, går att luta, och bra pris. Vi ska ha dem på framsidan där Lars fixar. Det kommer bild snart.

På kvällen åkte jag och Lars hem till herr och fru M och grillade. Grabbarna stannade hemma. Det var trevligt att sitta på deras inglasade veranda och äta gott, drick ett glas vin eller två och prata. Precis vad jag behövde en sån här eländig dag. Den slutade betydligt bättre än den började. Vi stannade emellertid inte så länge på kvällen för jag hade fortfarande så ont.

Dag 196 (50) - härlig fredag med fika, spabad och film

Oj oj vad ont jag hade i främst knän men även ben och fötter. Det straffade sig tydligen att gå och stå så länge igår. Nåja, jag har bestämt mig för att ha en riktigt lat dag idag. Jag åt frukost i sängen och tittade på några avsnitt "Orange is the new black". Skön start på dagen. Det varför ovanlighetens skull molnigt och svalare på förmiddagen så det kändes helt ok att stanna kvar i sängen.

 

Vid lunch sprack det upp och det blev varmare och varmare och varmare. Pust! Vi åkte bil (eftersom jag inte vill gå idag) till T och fikade. Hon bor i Lars systers hus medan de är på semester. Praktiskt för båda parter. T bjöd på nybakad rabarberkaka, mums! När vi kom hem kom herr och fru M och drack kaffe på altanen med oss. Fika är livet!

 

Efter middagen kom T och D till oss. Jag och T badade i spabadet länge, länge och pratade om livet. Härligt! Sen tittade jag, T och Lars på en jättebra film i biorummet - Now you see me. Jag förstår inte hur vi missat den? Vi som ser på så mycket film. Det är ett mysterium. Lilleman och D var upptagna med att spela tv-spel och titta på Youtube hela kvällen och stora sonen försvann med polare. 

 

Det har varit en härlig dag och kväll trots värk. Först hade jag ju ont i ben, fötter och knän, men det gick över. Sen fick jag rejält med nervsmärta. Det går att ignorera smärtan sisådär när jag är upptagen, men nu när jag ska gå och lägga mig så märks den desto mer.  

Dag 195 (49) - Hemsö fästning

Vaknade till fantastiskt väder, klarblå himmel och strålande sol. Jag somnade inte om när stora sonen åkt till jobbet utan låg kvar i sängen och tittade på "Orange is the new black". Lars gick ut och jobbade på framsidan. Han har svårt att vara still, vill gärna ha något projekt på gång. Vi väckte Lilleman vid nio och åt frukost. Sen väntade vi på T och D för idag var det dags för utflykt till Hemsö fästning utanför Härnösand. Det är en gammal militäranläggning där de har guidade turer. Vi var där för några år sen men jag tänkte att D skulle tycka det var intressant och även Lilleman som inte kom ihåg så mycket av förra besöket.

 

Om ni inte har varit där och råkar ha vägarna förbi så kan jag rekommendera ett besök. Det är intressant för hela familjen. Guiderna är kunniga och trevliga. Det är kallt i anläggningen för den ligger långt ner under marken, insprängd i berget, så ta med en jacka. Turen tar ca  en timme och tjugo minuter. Sen finns det en restaurang med fantastisk utsikt precis vid utgången - go figure! Vi hade tur och fick ett bord ute i solen.

 

Jag och T ute i solen innan turen började

 

Lilleman sköter vid "spakarna". Skickar han iväg en missil månne?
Och vart hamnar jag? Jo i köket såklart. Lilleman får "prova" min mat

 

 

I potatisskalarrummet finns en potatisskalarmaskin men om man gjort något dumt och skulle straffas fick man sitta i rummet och skala potatis för hand, med maskinen mitt framför en. Det var nog ett effektivt straff :)

 

 

Kronprinsen gjorde lumpen i 10 dagar på Hemsö fästning. Hans namnteckning finns på väggen i underofficerarnas matsal

 

Utsikten är helt underbar! Bara den är värd ett besök.
Man kan ju åka hit och bara äta på restaurangen om man vill.
På restaurangen åt jag och Lars dagens som var kycklinglår, stekt potatis och chilimajonnäs. Det var jättegott.  Lilleman åt pannkakor, big surprise...not!

 

 

Lilleman, Lars och jag med havet i bakgrunden.

Underbart vackert, särskilt i sånt fantastiskt väder som vi har nu.

Och sen jag som "leker" i ett utekök. Jag verkar inte kunna låta bli ett kök.

 

Det blev nära på 6000 steg. Jösses, det är ju inte riktigt klokt. Inte konstigt att jag var slut i benen och fick ont i fötterna. Det var skönt att vila i bilen på väg hem, men svårt att ta sig ur bilen när vi väl var hemma. Jag gick och lade mig på sängen och slocknade. Det var välbehövligt. När jag vakande och gick upp mådde jag lite sisådär. T och D åt sen middag med oss, rester från gårdagens grillning med lite tillägg. När jag ätit och tagit medicinen mådde jag lite bättre. T och jag satt i soffan resten av kvällen och tittade på "Ernst" och en deckarserie. Vi åt vattenmelon och drack Chai-te. Jag satt med värmedynan på ryggen och nacken hela tiden. Det var jätteskönt. Skön kväll som slut på en händelserik dag. Man vet att man är bra kompisar när man kan slappa så här tillsammans.

 

Det har varit några väldigt trevliga men hektiska dagar. Jag är inte van att ha så mycket att göra och att träffa så mycket folk. Fastän jag verkligen gillar det så blir jag helt slut. Jag får inte glömma bort att jag inte är helt återställd än. Vila är viktigt!