Dag 595 - en dålig dag

Det var en tuff natt. Jag hade kallsvettningar med efterföljande värk. Blä. Lars steg upp supertidigt för att åka till Lund. Jag trodde inte att jag skulle somna om men det gjorde jag. När jag vaknade igen mådde jag lika eländigt som tidigare. Ett ögonblick tänkte jag tanken att vara hemma men sen tog mitt inbyggda jäv*lar anamma över och jag steg upp. Tyvärr hjälpte inte duschen något vidare mot värken. Jag hade fortsatt stickande värk över vänster sida. Riktigt hemskt i och under armen. "Hur månne denna dag bliva?" tänkte jag, men jag blev i alla fall piggare.

Ute var det en grad minus. Snön gnistrade så vackert i skenet från gatlyktor och julbelysning. Om jag inte hade sån värk skulle jag njuta av stillheten och allt det vackra men som det var nu så kände jag mig mest irriterad och stressad. Inte blev det bättre av att det var tokmycket trafik på grund av ännu ett vägarbete, denna gång utanför Lars jobb. Och jag var ju tvungen att parkera bilen på Lars jobb eftersom han var bortrest. Jag borde nog ha tagit bussen när jag nu kom iväg lite sent hemifrån.

På förmiddagen hade jag fortfarande ont i armen (som vanligt) och i sidan (som nästan lika vanligt). Jag kan väl inte säga att jag var på allra bästa humöret precis. Jag satte på mina hörlurar och stängde ute omvärlden. Jag hoppas att det inte märktes alltför väl att jag inte var riktigt med i svängarna.  Hela gänget utom två gick ut och åt lunch på Mamma Augustas kök. Jag åt en riktigt god torsk med potatispuré och brynt smör. På väg tillbaka gick vi in på två affärer och "fönstershoppade" julsaker. Sen tillbaka till jobbet igen.

Jag var hemskt trött efter lunchen. Sådär trött att det är svårt att hålla ögonen öppna. Jag fick kämpa ett tag innan jag gick till mig. Eller nåja, i alla fall kunde hålla ögonen öppna utan problem. Värmedynan gick het på min rygg och arm uslingen ville inte sluta svida. Blä igen. Det är som om hela jag står i brand när det blir sån här brinnande och stickande känsla över ett större område. Det påverkar hela mitt jag. Hela dagen har varit inbäddad i ett täcke av värk. På något sätt tog jag mig genom eftermiddagen, men när det var dags att gå hem var jag helt slut.  Det var kallt ute. Mycket kallare än vad termometern visade, säkert på grund av att det blåste. Trots både rinnande näsa och ögon var det skönt med promenaden till bilen. 

På kvällen skulle jag träffa nuvarande finanssekreterare i logen, syster E. Jag var nära att ringa henne och säga att jag inte kunde träffas men stoppade mig själv innan jag gjorde det. Den här hemska värken ska inte få vinna över mig. Värk eller inte, jag vägrar låta den vara ett hinder i vardagen. Så jag hoppade in i bilen och åkte till henne. Hon bor inte långt från mig mig men jag ville inte utsätta mig för kylan igen. Hon berättade mer om jobbet och visade pedagogiskt hur man går till väga. Sen ska jag få kopior av de olika handlingarna jag ska fylla i. Bra att ha. Det är en hel del pyssel för att få till allt men det ska nog gå bra. Jag lär mig bäst genom att göra jobbet och skriva en handledning allt eftersom. Jag kommer nog att göra någon sorts handledning för det här med. Jag är jätteglad över att just E är min företrädare för hon är så snäll och tålmodig. Hon försäkrar att hon kommer att finnas där för mig, både "in person" och per telefon. 

När jag kom hem tog jag en härligt varm bastu så jag fick upp värmen ordentligt i kroppen. Värken hade sjunkit undan något. Jag vet inte om det hjälpte att jag tagit två långsamt frisättande Alvedon innan jag gick hem från jobbet. Huvudsaken är att jag mådde bättre. 

OBS!
Jag vill säga en sak - jag är jättedålig på att läsa kommentarer. I eftermiddags hittade jag några som väntade på modifiering. En var ändå från i somras. Tänk om de som skrivit tror väl att jag bara struntar i kommentarerna. Men det vill jag å det ivrigaste dementera. Det är väldigt trevligt att få feedback på det jag skriver. Jag menar absolut inget illa, jag är bara glömsk och glömmer bort att kolla efter kommentarer. Förlåt!