Dag  591 - det har varit en tuff vecka

Första december idag. Helt otroligt! Det var ju sommar alldeles nyss. Men inget tvivel om att det är vinter för här har det snöat av och till i flera dagar. På morgonen singlade det ner vacker "julsnö". Jag blir glad i själen.

Jag sov jättegott i natt men enligt Lars var jag helt omöjlig. Jag invaderade tydligen hans sida av sängen och både fotade till honom och slängde ut en arm på honom. Ja där ser man hur olika man kan uppfatta en natt. Jag hade bara lite värk på morgonen men var trött, ack så trött, och hade början av en dov huvudvärk i framsidan av huvudet.  

Dagen segade sig fram. Eller nä, förmiddagen gick faktiskt ganska fort, men eftermiddagen gick som i slowmotion. Armuslingen sved och brände redan tidigt på morgonen, men då det bara var det som besvärade mig (jag nonchalerade den hotande huvudvärken) fungerade det (alltså jag) rätt bra ändå. Mot lunch fick jag mer och mer ont i nacke/skuldror. Stickandet i armen förvärrades som en julbrev på posten. Spänner jag mig? Jag fick sitta med värmekragen på för att försöka dämpa värken i nacken. Fram emot två-tiden blev jag jättetrött. Jag borde kanske ha tagit en paus och druckit en kopp kaffe men jag orkade inte. Orkar inte ta en paus...? Jag hör själv hur galet det låter.

Lars i full fart i köket. Förklädet fick han i farsdagspresent

Jag gjorde några ärenden på väg till bilen. Det var skönt att ta en promenad i friska luften. Det kändes bättre efteråt. När vi kom hem skyndade vi oss att laga mat och äta för Lars skulle på hockeyderby mellan Timrå och Modo. Jag skjutsade honom, svärfar och två polare till Timrå och åkte sen hem igen. Kvällen var lugn. Grabbarna höll på med sitt och jag tittade på en tjejfilm på Viasat - Love the Coopers. Den var bättre än betyget på IMDb men så var ju en julfilm också och dem kan jag aldrig låta bli att gilla. Dessutom var det riktigt bra skådespelare i den, bland annat min favorit Diane Keaton.

Jag satt med värmedynan på nacke och rygg under tiden jag tittade på filmen. Som så ofta så lindrade det. Det har varit en tuff vecka och det brukar kännas i kroppen. Jag gillar inte den där nackvärken jag haft av och till ett tag nu men det kanske bara är något tillfälligt. I armen kändes det bättre än tidigare under dagen men stickandet irriterade mig ändå. Det finns där i bakgrunden, jämt. Som droppen som urholkar stenen. Åh vad jag önskar att jag skulle slippa det, men det är klart bättre än det var förr så jag borde egentligen inte klaga. Efter filmen gick jag och lade mig och läste. Det är kul att ha hittat tillbaka till läslusten igen, eller åtminstone på god väg dit. Jag behövde en sån här lugn kväll. Ute snöade det fortfarande och allt kändes så bra, trots dagens tidigare eländighetskänsla.