värk, väRK, VÄRK! Och ett jobbigt beslut

Typ samma minusgrader på onsdag med, eller till och med lite kallare. Molnigt på morgonen men solen bryter igenom.


Vad knepigt det kan vara. Idag vaknade jag med stickande värk i armen och ut i handen, och inte bara där utan upp mot kinden också. Sen är den där välbekanta molande värken i sidan tillbaka. Den där domnande känslan, som att jag är svullen på det stället. Superobehagligt. Jag har inte gjort något särskilt och har sovit gott så jag har ingen aning om varför det är så här så plötsligt. Kylan kanske? Fast vi har det varmt och skönt hemma. Annat är det på jobbet. Idag var det ännu kallare. Eftersom jag ska på logen tidigare än vanligt hinner jag inte hem och byta om så jag tog på mig klänning och strumpbyxor direkt på morgonen, med underställ under de tjocka strumpbyxorna. Tyvärr kunde jag inte ha underställströjan för den hade synts under klänningen så det fick bli en vanlig t-shirt. Kallt. Jag får använda värmedynan och filten flitigt idag...

...förmiddagen gick trots allt bra. Det blev varmare när solen sken in genom vår enorma fönster och jag använde värmedynan flitigt. Den värsta värken lade sig som tur är, men känslan av svullnad i sidan/ryggen är kvar.  

Jag har tidigare skrivit att jag anser mig vara introvert, fast med en extrovert personlighet. Ibland gör den introverta sidan sig påmind ordentligt. Idag är en sån dag. Jag skulle på ett möte  med de andra kompetensspecialisterna och kom några minuter innan mötet skulle börja. Möteslokalen var upptagen så vi fick vänta utanför. Runt omkring mig samtalade människor, men jag kände mig som en ensam ö i ett stormigt hav av mäniskor, och pratade inte med någon alls. Jag orkar liksom inte engagera mig i ett samtal. Som om ljuden var för starka och jag måste göra mig själv osynlig.  Det är en mycket märklig känsla. Men samtidigt intressant.

På eftermiddagen körde värken över mig som ett skenade godståg. Kändes helt oväntat, men kanske hade kylan något med det att göra? Kanske var det den lurande värken som lockade fram den introverta sidan tidigare idag? Hur som helst så gick det åt skogen rejält. Det var verkligen inte lyckat med tanke på att jag skulle direkt till logen. Jag hade så ont och var så låg att jag bröt ihop en smula och grät på förmötet. En sån gång är det extra fint med sammanhållningen bland systrarna. Som alltid när jag mår dåligt funderar jag över min närvaro i logen. Jag har av och till funderat över min eventuella nya tjänst på logen, den som träder ikraft nästa år. Kommer jag att klara det? Den kommer att kräva betydligt mer av mig. Jag kommer inte att kunna gömma mig bakom mitt podium som jag kan idag. Jag tänkte att jag skulle passa på att ta ett snack med hon som är ansvarig för tillsättandet av nya tjänster. Och jag började nästan genast gråta. Jag vill inte svika deras förtroende men samtidigt vill jag inte göra våld på mig själv. Jag är som åsnan mellan två hötappar. Hon var väldigt förstående och även om de gärna ser mig på den tjänsten så ska hon se om hon kan hitta annan lämplig för posten. De vill såklart att jag ska må bra, både för min egen och för logen skull. Jag har inte bränt broarna för det sa hon. Det var ett supertufft beslut att ta för mig för jag är ingen som ger upp i första taget. Men jag måste faktiskt bli bättre på att ta hand om mig själv. Om jag så måste tvinga mig själv att ta obekväma beslut.