Med tung hjärta håller jag sista fusionsutbildningen i Stockholm

På onsdag var det fint väder. Inte så värst varmt på morgonen, men graderna steg hela tiden. Jag tog min lättare jacka. Lite "gamble" men det kändes rätt. 

Jag gick till tandläkaren på förmiddagen för att byta ut fyllningen i min högra framtand. När jag var liten ramlade jag och slog ut vänster mjölktand. Jag var en snabb tjej som gillade att klättra (är väl därifrån mina grabbar fått sin vilja att klättra) så det är inte konstigt att det hände en olycka. Inget att göra åt, för det är ju det som det var, en olycka. Men när den riktiga tanden växte fram var den missfärgad. Jag har haft komplex för det under min uppväxt och därför undvikit att le med öppen mun. Lite tufft för jag har alltid varit snabb till att le och skratta. När jag blev äldre och fick jobb med gratis tandvård bytte jag ut tanden mot en stifttand. Problem solved! Men allt eftersom åren gått har den högra tanden blivit allt fulare i färg. Jag har försökt att bleka den, men det går inte. Tandläkaren säger att den med största sannolikhet fick sig en känga den med, och därför åldras fortare än mina andra tänder. Troligtvis därför jag fick en spricka i tanden med efterföljande karies så jag var tvungen att laga den. Nu, efter många år, hade jag fått en spricka där lagningen sitter och när jag ändå skulle byta ut lagningen så kunde de göra en lite ljusare färg så att en del av tanden blev lite snyggare. Men resten är fortfarande en fuling. Min stifttand lyser nästan bredvid den andra, men so what, numer struntar jag i det och skrattar och ler med öppen mun. 

Strax före lunch gick jag till tågstationen med min arbetskompis (jurist) A. Vi skulle åka till Stockholm och hålla kurs. Först åt vi lunch på tåget, sen jobbade vi i lite mer än en timme. Efter det hände det som i princip alltid händer på tåg. Jag blev åksjuk. Inget mer jobb för mig. Jag tog på mig solglasögon och drog över mig jackan (det drog riktigt kallt) och satte på musik i lurarna. Sen satt jag och mådde illa mest hela resan. Fy bubblan. När vi kom fram gick vi till hotellet och checkade in. Vi bodde på Nordic Light. Det är ett trevligt hotell. Vi skulle hålla utbildningen där med, väldigt praktiskt, och trevligt för deras lokaler är bra. A skulle träffa sin dotter. Jag fick gärna följa med, men jag avböjde inbjudan. För det första tycker jag att de ska träffas utan ett tredje hjul och för det andra så mådde jag dåligt. Jag lade mig och vilade på sängen och blev liggande där i säkert två timmar innan jag kände att jag var i form igen. Då tog jag en promenad, en riktigt lång promenad faktiskt. Det var jätteskönt. Jag funderade på vad jag skulle äta. Sushi? Kinamat? Men nä, det blev Mac Donalds. Av alla val man har i Stockholm så var det hamburgare, strips och coca cola som lockade mest. Jag tog med mig maten till hotellet. Bytte till myskläder och åt maten medans jag tittade på tv. Sen läste jag materialet till utbildningen några gånger. Tyst för mig själv och högt. Så nog blev det en hel arbetsdag nog, även om den blev avstyckad. Jag slog ihop anteckningarna vid niotiden. Jag tänkte sova tidigt men blev intresserad av omröstningen för Brexit så jag var vaken till strax efter elva ändå. 

 Foton från två andra utbildningstillfällen

Jag sov otroligt gott. Oväntat, för jag sover typ alltid dåligt på hotell. Sängen var jätteskön. Kudden var precis lagom mjuk och täcket var fluffigt men tungt. Jag vaknade på torsdag morgon strax före klockan sex och kände mig pigg. Jag åt frukost med A och sen checkade vi ut innan vi gick till konferenslokalen. Vi hade fått ett rum utan fönster. En riktigt trist lokal men så är det ju ibland. En av tjejerna som jobbade berättade i förbifarten att det skulle vara ett möte med 120 personer i rummet bredvid. Då reagerade jag. Jag har nämligen hållit utbildning i den här lokalen när det var många personer i rummet bredvid och överhörningen var stor. Jag berättade det och då fick vi byta till ett mycket trevligare rum med fönster ut mot Vasagatan. Vilket flax va? 

Rummet är redo för kursdeltagarna

Fika är livet! Konferens och kurs fika brukar vara väldigt bra och

den här gången var inget undantag, det var verkligen bra! 

På resan till Stockholm pratade vi om att vi båda var ovanligt oengagerade inför utbildningen. Så är det aldrig. Men jag tror att det var för att vi visste att det här var den allra sista utbildningen. Bolagsverket har nämligen beslutat att sluta hålla externa kurser. Jag personligen tycker att det är helt galet. Det är supertråkigt för mig själv för jag älskar verkligen att hålla utbildning och träffa träffa kunderna. Och det är tråkigt för kunderna för det är en service som är väldigt uppskattad. Men nu är det beslutat så och jag kan inte göra annat än att acceptera det.  Utbildningen gick bra. Det var trevliga deltagare. Kanske lite tysta, inte så många frågor, men väldigt trevliga. Det var en härlig stämning ändå. Hoppas att de också tyckte det. Kul att sluta på topp. 

Eftermiddagsfika

Mot slutet av utbildningen tog mitt batteri slut och jag var tvungen att gå på reserven. Det tog på krafterna vill jag lova. Värkmässigt var det helt ok, men hjärnan var liksom tom. Tur att det är A som tar hand om slutet på utbildningen. Jag fick så lov att verkligen anstränga mig till det yttersta för att det inte skulle märkas att jag var helt slut. Men jag hade fungerat bra hela dagen, från tidig morgon till sena eftermiddagen. Jag är stolt och glad att det fungerade så bra. Det är värt att bli så här slut för att få förmånen att hålla utbildning. Vi hade tid över innan vi skulle resa hem så jag följde med A när hon gjorde ett ärende. Det var härligt soligt väder ute och jätteskönt att få en promenad. Resan hem gick mycket bättre än resan till Stockholm. Vi satt i en tyst kupé. Jag försöker alltid boka tyst kupé för att kunna vila. Jag mådde inte alls lika illa som ditresan. 

Det har smält massor med snö medans jag varit borta.

Fredag gick mestadels bra. Men på eftermiddagen fick jag väldigt ont. Varför var det så bra i Stockholm och så hemskt på jobbet? Jag fattar inte... Är det draget eller är det själva datorarbetet? Jag har verkligen ingen aning. Värken i ryggen var tillbaka, verkligen tillbaka! Och jag kände mig så där svullen på ryggen igen. Det stack och brände i hela vänster sida. Jag blir så himla ledsen när det blir så här. Jag slutade tidigare och tänkte ta bussen hem.  Det hade börjat regna ute. Usch. Men då hörde jag någon som ropade på mig. Det var grannen M som också skulle hem. Jag fick åka med henne. Vilken tur va? När jag kom hem  vilade jag tills Lars kom hem. Vi lagade mat tillsammans, kyckling med mango och Philadelphiaost (mjölkfri "ost" till stora sonen). Sen var det slappa big time resten av kvällen.