En dag i solen, engelsk frukost, klimakteriet

Taco till middag på fredag. Vi hade ingen idé alls på mat och då är tacos liksom givet på en fredag. Stora sonen åt sushi med en polare, de höll till i biorummet, men vi andra åt middag tillsammans. Kvällen tillbringade jag och Lars i soffan tittande på Bäst i test på SVT play. Jösses vilket roligt program. Vi skrattade högljutt och glatt mest hela tiden.

På lördag vaknade jag tidigt, kvart över sju, och kunde inte somna om. Men jag låg kvar och spelade spel på mobilen tills Lars vaknade. Jag hade haft en svettattack under morgonsidan och på grund av det, antar jag, mer värk på morgonen. Det brukar bli så. Svettas, sen frysa = värk. Sen känner man sig ju inte så fräsch heller, men sånt är livet. Skönt att bara ta det lugnt och inte måsta gå upp direkt när man vaknar, helst i såna här fall.

Solen sken och det var plus åtta grader i skuggan redan åtta på morgonen (kollade när jag hämtade medicinen). Mitt på dagen satte vi oss ute i snön på baksidan och solade. Superhärligt! Och fika smakar alltid bättre ute, eller hur? Senare på eftermiddagen åkte vi till IKEA och köpte ett bord och en tv-bänk till mamma. Massor med folk där trots det fina vädret. Men kanske de varit ute tidigare på dagen som vi varit?

 

På kvällen åt vi lammytterfilé och potatis-/sötpotatiskaka med chèvre (utan ost till stora sonen). Favoriträtt i vår familj. Vi satt kvar och lyssnade/pratade om musik och drack vitt vin. Mysigt. Sen film, en gammal goding, Johnny English. Jag var supertrött och somnade till lite. Tur att jag gjorde ett avbrott för att hänga tvätt annars hade jag nog somnat på riktigt.

Söndag var solig och fin på förmiddagen. Jag vaknade tidigt igen. Varför kan jag inte sova längre? Jag är ju så trött på vardagsmorgnarna. Konstigt. Eller kanske det är så enkelt som att jag är tröttare på vardagarna på grund av jobbet och därför behöver mer sömn? Nåja, jag låg kvar och läste tills Lars vaknade. Jag hade mindre värk den här morgonen. Skönt.

Vi åt brunch, typ engelsk frukost - ägg, engelskt kotlettbacon, ugnsstekt tomat, vita bönor i tomatsås, potatiskaka och stekt svamp. Det var gott som tusan det! Efteråt tänkte vi gå ut, men då började molen dra in och sen var det slut med det fina vädret, så vi stannade inne och gjorde sånt som legat på vänt. Det var väl meningen känns det som. Jag bytte gardiner i vardagsrum och kök. Härligt gröna i vardagsrummet och soligt gula i köket. Nu är det vår, jag har bestämt det. Fuck snön!

På kvällen åt vi vår "sista söndag i månaden" middag hos familjen M. Uppmärksamma läsare reagerar på att det inte var sista söndagen, men jag fyller ju år nästa söndag så det fick bli den här istället.

Robinson med första utröstningen!

Det var den helgen det. Både vila - väldigt behövligt - och en hel del "måste göra" - bra det med. En riktigt bra helg. Värken har varit på hyfsad nivå, vilken den oftast är på helgerna. Hemskt på fredag kväll, sen lite bättre på lördag och ännu bättre på söndag. Jag behöver verkligen helgen! 


Måndag. Förmiddagen var jättebra, sen värk på eftermiddagen. Det gjorde mig på så dåligt humör. Jag vet att jag sagt det förut men jag är så in i norden less på att vara i sånt dåligt skick på eftermiddagarna. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag skulle verkligen behöva jobba mindre för att vara i någorlunda hyfsat skick på kvällen. Men nu är det som det är. En tjej jag pratade med sa att om man inte blivit bra på två år var nervskadorna permanenta. Men vad KUL att höra! Jag hade hellre INTE hört det. Men äh, det kanske bara är en myt...på kvällen var jag jättetrött och väldigt humörig - både irriterad och ledsen. Så vid halv tio gav jag upp och gick och lade mig. En sån där trist dag helt enkelt. 

Tisdag. Jag var fortfarande på dåligt humör när jag vaknade. Pendlar mellan att vara ledsen, orolig, irriterad, arg...och däremellan rätt glad. Som en väldigt hormonell berg- och dalbana. Klimakteriet here i come! Jag måste kontakta vårdcentralen nu. Har dragit mig för det, men nu blir det oftare och oftare som jag känner mig hormonell, om jag så får kalla det. Och oftare som jag ömsom svettas ömsom fryser på natten. Klimakteriet måste alla kvinnor gå igenom så jag kan inte bara blunda och hoppas att det passerar utan att påverka mig (eller min omgivning).

Jag funderar dessutom om det är så att de här klimakteriebesvären gör min värk värre. Kan det vara så? Vem tusan ska jag fråga? Vårdcentralen lär ju inte veta något. Men kanske neurologen? Jag får ta mig en funderare hur jag går vidare. Men jag ringde i alla fall vårdcentralen. De ska ringa mig klockan fyra imorgon. Hmmm...då är jag i Stockholm, men det får väl gå ändå. 

Dagen var rätt bra. Jag hade inte lika ont som gårdagen. När vi kom hem betalade jag och Lars räkningar och grabbarna lagade mat. 

 Snön smälter igen!

Katten har det skönt i solen