Glasögon, middag ute, hemskt ont, födelsedag

Lördag morgon var lugn. Jag vakande som vanligt alldeles för tidigt. Jag skulle gärna sova längre, men nä. Jag låg och spelade patiens tills Lars vaknade. Han kan sova på morgonen, lyckliga han. Familjen tittade på ett avsnitt av Bäst i Test som vi inte sett medan vi åt frukost.  

Sen gjorde vi i ordning oss och åkte ut på stan. Grabbarna skulle klippa sig. Jag tog en promenad ner till optikern under tiden. Valde ut några glasögon jag kunde tänka mig. Jag pratade med U som jobbar där om hur i valet och kvalet jag var över progressiva glasögon eller bara läsglasögon. Hon kollade på min journal (eller profil eller vad det nu är) och sa att det räcker gott och väl med läsglasögon för mig. Visst skulle jag se helt glasklart (haha) med glasögon, men det är ingen fara alls att strunta i glasögon och bara använda läsglasögon. Det kändes bra för jag känner mig inte alls redo än. Och jag vill gärna slippa den extrakostnaden det skulle kosta med progressiva glasögon. 

Lars och grabbarna kom ner till optikern. De tittade på glasögonen jag valt ut. Det var svårt att välja men till slut valde jag ett par som var sköna och lagom fräcka. Lilleman valde ut solglasögon. Rayban i pilotmodell. Samma som Lars och stora sonen, men annan variant. Kul, jag måste ta ett kort på all tre med solglasögonen på. Medan vi valde glasögon kom Lars kusin M släntrande förbi. Han kom in och så pratade vi. Och pratade och pratade. Länge. Han tänkte äta något och förslog att vi skulle äta med honom. Klockan hade blivit mycket så det tackade vi jag till. När vi var klar med glasögonen (stora sonen är inte helt klar, han måste göra en ögonundersökning) gick vi tvärs över gången till Grekiska Kolgrillen.

Det var inte mycket folk där men vi fick vänta länge. När vi väl fick maten var vi alla jättehungriga. Jag åt en Halloumiburgare som var väldigt god. Tillbehör var pommes, majs och tzatziki. Det var så sent att det blev en tidig middag istället för sen lunch. Vi hade tänkt at gå ut och äta på min födelsedag imorgon, men nu blev det här min födelsedagsmiddag istället. Helt ok, det var gott och trevligt. Dock drog det kallt. Det var jag inte så bekväm med av förklarliga orsaker. När vi kom hem var det myskläder, värmedyna  och filt som gällde.  

På kvällen tittade vi på nyaste Johnny English filmen, Johnny English strikes again. Den var väldigt rolig. Men jag hade rätt ont i ryggen. Fortfarande den där svullna känslan och att det liksom bränner. Som om man dragit på alldeles för mycket liniment. Usch. 

På söndag fyllde jag år. 52 år.  Det var soligt ute. Såg alldeles underbart ut. Men det blåste kraftigt. Nähä, det var den promenaden ner i soptunnan det. Trist för det skulle verkligen varit trevligt med en promenad. Men vårkänsla har man i alla fall, även om man är inne. Jag mådde tyvärr inte alls bra. Jag hade ont överallt. Nu kanske jag överdriver en smula, men när det gör ont i varje del av huden, i varje por, i varje hår, då gör det ont på riktigt. Grabbarna gjorde frukost. Pannkaka med blåbär och vaniljglass, ägg, te och juice. Väldigt trevligt och gott. Och jag fick presenter, en pastamaskin med tillbehör för tortellini och en för tagliatelle. Här ska det göras pasta! Men inte idag, kanske nästa helg. 

Efter frukosten satte jag mig med massagedynan ett långt tag. Jag bara måste få bort det där otäcka i ryggen. Muskeln längs ryggraden var helt spänd och det gjorde jätteont. Det blev inte bättre direkt efteråt, Men jag vet att det brukar bli det efter ett tag. Vi dukade fram porslin och kokade kaffe. Precis när vi var klar kom Lars föräldrar och strax efter som hans syster med man. Det var bara de som kom. Ganska skönt att det inte var fler för jag hade fortfarande förfärligt ont. Så där ont att jag var nära till tårar. Jag kommer att fira med min familj senare, efter att mamma flyttat. 

Nu måste jag ju erkänna att jag missade att ta medicinen i morse. Kom på det vid elvatiden kanske. Det var ju extra dåligt med tanke på att jag redan hade ont. Jäkligt klantigt. Jag tog i alla fall medicinen och även en alvedon och en ipren.  Jag gillar inte att ta medicin i onödan, men vad sjutton ska jag göra? Var det här i onödan eller nödvändigt? Jag gissar på nödvändigt.  Hur som helst så gick värken till sig senare på eftermiddagen och jag kände att livsandarna vaknade till igen. Det var inte så bra som jag skulle vilja att det var, men betydligt bättre än tidigare på dagen. Bra det för man vill ju njuta av sin födelsedag.

Jag vilade sen gästerna åkt hem. På kvällen lagade jag och Lars mat tillsammans. Det blev fläskytterfilé med ugnsstekt morot och sötpotatis och rödvinssås. Väldigt gott.