Glasögon, middag ute, hemskt ont, födelsedag

Lördag morgon var lugn. Jag vakande som vanligt alldeles för tidigt. Jag skulle gärna sova längre, men nä. Jag låg och spelade patiens tills Lars vaknade. Han kan sova på morgonen, lyckliga han. Familjen tittade på ett avsnitt av Bäst i Test som vi inte sett medan vi åt frukost.  

Sen gjorde vi i ordning oss och åkte ut på stan. Grabbarna skulle klippa sig. Jag tog en promenad ner till optikern under tiden. Valde ut några glasögon jag kunde tänka mig. Jag pratade med U som jobbar där om hur i valet och kvalet jag var över progressiva glasögon eller bara läsglasögon. Hon kollade på min journal (eller profil eller vad det nu är) och sa att det räcker gott och väl med läsglasögon för mig. Visst skulle jag se helt glasklart (haha) med glasögon, men det är ingen fara alls att strunta i glasögon och bara använda läsglasögon. Det kändes bra för jag känner mig inte alls redo än. Och jag vill gärna slippa den extrakostnaden det skulle kosta med progressiva glasögon. 

Lars och grabbarna kom ner till optikern. De tittade på glasögonen jag valt ut. Det var svårt att välja men till slut valde jag ett par som var sköna och lagom fräcka. Lilleman valde ut solglasögon. Rayban i pilotmodell. Samma som Lars och stora sonen, men annan variant. Kul, jag måste ta ett kort på all tre med solglasögonen på. Medan vi valde glasögon kom Lars kusin M släntrande förbi. Han kom in och så pratade vi. Och pratade och pratade. Länge. Han tänkte äta något och förslog att vi skulle äta med honom. Klockan hade blivit mycket så det tackade vi jag till. När vi var klar med glasögonen (stora sonen är inte helt klar, han måste göra en ögonundersökning) gick vi tvärs över gången till Grekiska Kolgrillen.

Det var inte mycket folk där men vi fick vänta länge. När vi väl fick maten var vi alla jättehungriga. Jag åt en Halloumiburgare som var väldigt god. Tillbehör var pommes, majs och tzatziki. Det var så sent att det blev en tidig middag istället för sen lunch. Vi hade tänkt at gå ut och äta på min födelsedag imorgon, men nu blev det här min födelsedagsmiddag istället. Helt ok, det var gott och trevligt. Dock drog det kallt. Det var jag inte så bekväm med av förklarliga orsaker. När vi kom hem var det myskläder, värmedyna  och filt som gällde.  

På kvällen tittade vi på nyaste Johnny English filmen, Johnny English strikes again. Den var väldigt rolig. Men jag hade rätt ont i ryggen. Fortfarande den där svullna känslan och att det liksom bränner. Som om man dragit på alldeles för mycket liniment. Usch. 

På söndag fyllde jag år. 52 år.  Det var soligt ute. Såg alldeles underbart ut. Men det blåste kraftigt. Nähä, det var den promenaden ner i soptunnan det. Trist för det skulle verkligen varit trevligt med en promenad. Men vårkänsla har man i alla fall, även om man är inne. Jag mådde tyvärr inte alls bra. Jag hade ont överallt. Nu kanske jag överdriver en smula, men när det gör ont i varje del av huden, i varje por, i varje hår, då gör det ont på riktigt. Grabbarna gjorde frukost. Pannkaka med blåbär och vaniljglass, ägg, te och juice. Väldigt trevligt och gott. Och jag fick presenter, en pastamaskin med tillbehör för tortellini och en för tagliatelle. Här ska det göras pasta! Men inte idag, kanske nästa helg. 

Efter frukosten satte jag mig med massagedynan ett långt tag. Jag bara måste få bort det där otäcka i ryggen. Muskeln längs ryggraden var helt spänd och det gjorde jätteont. Det blev inte bättre direkt efteråt, Men jag vet att det brukar bli det efter ett tag. Vi dukade fram porslin och kokade kaffe. Precis när vi var klar kom Lars föräldrar och strax efter som hans syster med man. Det var bara de som kom. Ganska skönt att det inte var fler för jag hade fortfarande förfärligt ont. Så där ont att jag var nära till tårar. Jag kommer att fira med min familj senare, efter att mamma flyttat. 

Nu måste jag ju erkänna att jag missade att ta medicinen i morse. Kom på det vid elvatiden kanske. Det var ju extra dåligt med tanke på att jag redan hade ont. Jäkligt klantigt. Jag tog i alla fall medicinen och även en alvedon och en ipren.  Jag gillar inte att ta medicin i onödan, men vad sjutton ska jag göra? Var det här i onödan eller nödvändigt? Jag gissar på nödvändigt.  Hur som helst så gick värken till sig senare på eftermiddagen och jag kände att livsandarna vaknade till igen. Det var inte så bra som jag skulle vilja att det var, men betydligt bättre än tidigare på dagen. Bra det för man vill ju njuta av sin födelsedag.

Jag vilade sen gästerna åkt hem. På kvällen lagade jag och Lars mat tillsammans. Det blev fläskytterfilé med ugnsstekt morot och sötpotatis och rödvinssås. Väldigt gott. 

Med tung hjärta håller jag sista fusionsutbildningen i Stockholm

På onsdag var det fint väder. Inte så värst varmt på morgonen, men graderna steg hela tiden. Jag tog min lättare jacka. Lite "gamble" men det kändes rätt. 

Jag gick till tandläkaren på förmiddagen för att byta ut fyllningen i min högra framtand. När jag var liten ramlade jag och slog ut vänster mjölktand. Jag var en snabb tjej som gillade att klättra (är väl därifrån mina grabbar fått sin vilja att klättra) så det är inte konstigt att det hände en olycka. Inget att göra åt, för det är ju det som det var, en olycka. Men när den riktiga tanden växte fram var den missfärgad. Jag har haft komplex för det under min uppväxt och därför undvikit att le med öppen mun. Lite tufft för jag har alltid varit snabb till att le och skratta. När jag blev äldre och fick jobb med gratis tandvård bytte jag ut tanden mot en stifttand. Problem solved! Men allt eftersom åren gått har den högra tanden blivit allt fulare i färg. Jag har försökt att bleka den, men det går inte. Tandläkaren säger att den med största sannolikhet fick sig en känga den med, och därför åldras fortare än mina andra tänder. Troligtvis därför jag fick en spricka i tanden med efterföljande karies så jag var tvungen att laga den. Nu, efter många år, hade jag fått en spricka där lagningen sitter och när jag ändå skulle byta ut lagningen så kunde de göra en lite ljusare färg så att en del av tanden blev lite snyggare. Men resten är fortfarande en fuling. Min stifttand lyser nästan bredvid den andra, men so what, numer struntar jag i det och skrattar och ler med öppen mun. 

Strax före lunch gick jag till tågstationen med min arbetskompis (jurist) A. Vi skulle åka till Stockholm och hålla kurs. Först åt vi lunch på tåget, sen jobbade vi i lite mer än en timme. Efter det hände det som i princip alltid händer på tåg. Jag blev åksjuk. Inget mer jobb för mig. Jag tog på mig solglasögon och drog över mig jackan (det drog riktigt kallt) och satte på musik i lurarna. Sen satt jag och mådde illa mest hela resan. Fy bubblan. När vi kom fram gick vi till hotellet och checkade in. Vi bodde på Nordic Light. Det är ett trevligt hotell. Vi skulle hålla utbildningen där med, väldigt praktiskt, och trevligt för deras lokaler är bra. A skulle träffa sin dotter. Jag fick gärna följa med, men jag avböjde inbjudan. För det första tycker jag att de ska träffas utan ett tredje hjul och för det andra så mådde jag dåligt. Jag lade mig och vilade på sängen och blev liggande där i säkert två timmar innan jag kände att jag var i form igen. Då tog jag en promenad, en riktigt lång promenad faktiskt. Det var jätteskönt. Jag funderade på vad jag skulle äta. Sushi? Kinamat? Men nä, det blev Mac Donalds. Av alla val man har i Stockholm så var det hamburgare, strips och coca cola som lockade mest. Jag tog med mig maten till hotellet. Bytte till myskläder och åt maten medans jag tittade på tv. Sen läste jag materialet till utbildningen några gånger. Tyst för mig själv och högt. Så nog blev det en hel arbetsdag nog, även om den blev avstyckad. Jag slog ihop anteckningarna vid niotiden. Jag tänkte sova tidigt men blev intresserad av omröstningen för Brexit så jag var vaken till strax efter elva ändå. 

 Foton från två andra utbildningstillfällen

Jag sov otroligt gott. Oväntat, för jag sover typ alltid dåligt på hotell. Sängen var jätteskön. Kudden var precis lagom mjuk och täcket var fluffigt men tungt. Jag vaknade på torsdag morgon strax före klockan sex och kände mig pigg. Jag åt frukost med A och sen checkade vi ut innan vi gick till konferenslokalen. Vi hade fått ett rum utan fönster. En riktigt trist lokal men så är det ju ibland. En av tjejerna som jobbade berättade i förbifarten att det skulle vara ett möte med 120 personer i rummet bredvid. Då reagerade jag. Jag har nämligen hållit utbildning i den här lokalen när det var många personer i rummet bredvid och överhörningen var stor. Jag berättade det och då fick vi byta till ett mycket trevligare rum med fönster ut mot Vasagatan. Vilket flax va? 

Rummet är redo för kursdeltagarna

Fika är livet! Konferens och kurs fika brukar vara väldigt bra och

den här gången var inget undantag, det var verkligen bra! 

På resan till Stockholm pratade vi om att vi båda var ovanligt oengagerade inför utbildningen. Så är det aldrig. Men jag tror att det var för att vi visste att det här var den allra sista utbildningen. Bolagsverket har nämligen beslutat att sluta hålla externa kurser. Jag personligen tycker att det är helt galet. Det är supertråkigt för mig själv för jag älskar verkligen att hålla utbildning och träffa träffa kunderna. Och det är tråkigt för kunderna för det är en service som är väldigt uppskattad. Men nu är det beslutat så och jag kan inte göra annat än att acceptera det.  Utbildningen gick bra. Det var trevliga deltagare. Kanske lite tysta, inte så många frågor, men väldigt trevliga. Det var en härlig stämning ändå. Hoppas att de också tyckte det. Kul att sluta på topp. 

Eftermiddagsfika

Mot slutet av utbildningen tog mitt batteri slut och jag var tvungen att gå på reserven. Det tog på krafterna vill jag lova. Värkmässigt var det helt ok, men hjärnan var liksom tom. Tur att det är A som tar hand om slutet på utbildningen. Jag fick så lov att verkligen anstränga mig till det yttersta för att det inte skulle märkas att jag var helt slut. Men jag hade fungerat bra hela dagen, från tidig morgon till sena eftermiddagen. Jag är stolt och glad att det fungerade så bra. Det är värt att bli så här slut för att få förmånen att hålla utbildning. Vi hade tid över innan vi skulle resa hem så jag följde med A när hon gjorde ett ärende. Det var härligt soligt väder ute och jätteskönt att få en promenad. Resan hem gick mycket bättre än resan till Stockholm. Vi satt i en tyst kupé. Jag försöker alltid boka tyst kupé för att kunna vila. Jag mådde inte alls lika illa som ditresan. 

Det har smält massor med snö medans jag varit borta.

Fredag gick mestadels bra. Men på eftermiddagen fick jag väldigt ont. Varför var det så bra i Stockholm och så hemskt på jobbet? Jag fattar inte... Är det draget eller är det själva datorarbetet? Jag har verkligen ingen aning. Värken i ryggen var tillbaka, verkligen tillbaka! Och jag kände mig så där svullen på ryggen igen. Det stack och brände i hela vänster sida. Jag blir så himla ledsen när det blir så här. Jag slutade tidigare och tänkte ta bussen hem.  Det hade börjat regna ute. Usch. Men då hörde jag någon som ropade på mig. Det var grannen M som också skulle hem. Jag fick åka med henne. Vilken tur va? När jag kom hem  vilade jag tills Lars kom hem. Vi lagade mat tillsammans, kyckling med mango och Philadelphiaost (mjölkfri "ost" till stora sonen). Sen var det slappa big time resten av kvällen.

 En dag i solen, engelsk frukost, klimakteriet

Taco till middag på fredag. Vi hade ingen idé alls på mat och då är tacos liksom givet på en fredag. Stora sonen åt sushi med en polare, de höll till i biorummet, men vi andra åt middag tillsammans. Kvällen tillbringade jag och Lars i soffan tittande på Bäst i test på SVT play. Jösses vilket roligt program. Vi skrattade högljutt och glatt mest hela tiden.

På lördag vaknade jag tidigt, kvart över sju, och kunde inte somna om. Men jag låg kvar och spelade spel på mobilen tills Lars vaknade. Jag hade haft en svettattack under morgonsidan och på grund av det, antar jag, mer värk på morgonen. Det brukar bli så. Svettas, sen frysa = värk. Sen känner man sig ju inte så fräsch heller, men sånt är livet. Skönt att bara ta det lugnt och inte måsta gå upp direkt när man vaknar, helst i såna här fall.

Solen sken och det var plus åtta grader i skuggan redan åtta på morgonen (kollade när jag hämtade medicinen). Mitt på dagen satte vi oss ute i snön på baksidan och solade. Superhärligt! Och fika smakar alltid bättre ute, eller hur? Senare på eftermiddagen åkte vi till IKEA och köpte ett bord och en tv-bänk till mamma. Massor med folk där trots det fina vädret. Men kanske de varit ute tidigare på dagen som vi varit?

 

På kvällen åt vi lammytterfilé och potatis-/sötpotatiskaka med chèvre (utan ost till stora sonen). Favoriträtt i vår familj. Vi satt kvar och lyssnade/pratade om musik och drack vitt vin. Mysigt. Sen film, en gammal goding, Johnny English. Jag var supertrött och somnade till lite. Tur att jag gjorde ett avbrott för att hänga tvätt annars hade jag nog somnat på riktigt.

Söndag var solig och fin på förmiddagen. Jag vaknade tidigt igen. Varför kan jag inte sova längre? Jag är ju så trött på vardagsmorgnarna. Konstigt. Eller kanske det är så enkelt som att jag är tröttare på vardagarna på grund av jobbet och därför behöver mer sömn? Nåja, jag låg kvar och läste tills Lars vaknade. Jag hade mindre värk den här morgonen. Skönt.

Vi åt brunch, typ engelsk frukost - ägg, engelskt kotlettbacon, ugnsstekt tomat, vita bönor i tomatsås, potatiskaka och stekt svamp. Det var gott som tusan det! Efteråt tänkte vi gå ut, men då började molen dra in och sen var det slut med det fina vädret, så vi stannade inne och gjorde sånt som legat på vänt. Det var väl meningen känns det som. Jag bytte gardiner i vardagsrum och kök. Härligt gröna i vardagsrummet och soligt gula i köket. Nu är det vår, jag har bestämt det. Fuck snön!

På kvällen åt vi vår "sista söndag i månaden" middag hos familjen M. Uppmärksamma läsare reagerar på att det inte var sista söndagen, men jag fyller ju år nästa söndag så det fick bli den här istället.

Robinson med första utröstningen!

Det var den helgen det. Både vila - väldigt behövligt - och en hel del "måste göra" - bra det med. En riktigt bra helg. Värken har varit på hyfsad nivå, vilken den oftast är på helgerna. Hemskt på fredag kväll, sen lite bättre på lördag och ännu bättre på söndag. Jag behöver verkligen helgen! 


Måndag. Förmiddagen var jättebra, sen värk på eftermiddagen. Det gjorde mig på så dåligt humör. Jag vet att jag sagt det förut men jag är så in i norden less på att vara i sånt dåligt skick på eftermiddagarna. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag skulle verkligen behöva jobba mindre för att vara i någorlunda hyfsat skick på kvällen. Men nu är det som det är. En tjej jag pratade med sa att om man inte blivit bra på två år var nervskadorna permanenta. Men vad KUL att höra! Jag hade hellre INTE hört det. Men äh, det kanske bara är en myt...på kvällen var jag jättetrött och väldigt humörig - både irriterad och ledsen. Så vid halv tio gav jag upp och gick och lade mig. En sån där trist dag helt enkelt. 

Tisdag. Jag var fortfarande på dåligt humör när jag vaknade. Pendlar mellan att vara ledsen, orolig, irriterad, arg...och däremellan rätt glad. Som en väldigt hormonell berg- och dalbana. Klimakteriet here i come! Jag måste kontakta vårdcentralen nu. Har dragit mig för det, men nu blir det oftare och oftare som jag känner mig hormonell, om jag så får kalla det. Och oftare som jag ömsom svettas ömsom fryser på natten. Klimakteriet måste alla kvinnor gå igenom så jag kan inte bara blunda och hoppas att det passerar utan att påverka mig (eller min omgivning).

Jag funderar dessutom om det är så att de här klimakteriebesvären gör min värk värre. Kan det vara så? Vem tusan ska jag fråga? Vårdcentralen lär ju inte veta något. Men kanske neurologen? Jag får ta mig en funderare hur jag går vidare. Men jag ringde i alla fall vårdcentralen. De ska ringa mig klockan fyra imorgon. Hmmm...då är jag i Stockholm, men det får väl gå ändå. 

Dagen var rätt bra. Jag hade inte lika ont som gårdagen. När vi kom hem betalade jag och Lars räkningar och grabbarna lagade mat. 

 Snön smälter igen!

Katten har det skönt i solen

En värkfri (nåja) vardagskväll

På tisdag sken solen från en blå himmel. Härligt väder! Skulle ha varit skönt att sitta mot en varm vägg och sola. Men icke, det blev ännu en dag i statens tjänst.

Möte både på morgonen och eftermiddagen, och en massa knepiga grejer att ta hand om däremellan. Mot slutet av dagen mådde jag sådär som jag oftast gör på eftermiddagarna, jag hade ont, till och med året gör ont.  Och det kändes som om jag liksom var innesluten i en burk. Alla ljud blir stora och irriterande. Men så tog jag en promenad i huset och krängde och svängde på kroppen. Främst armarna, som en väderkvarn. Jag brukar göra så, fast jag var nog lite flaxigare än vanligt. Och vet ni vad? Den värsta värken släppte. Det är i och för sig inget nobelpris för den upptäckten för jag vet ju att jag mår bättre när kroppen får arbeta. Men den här gången var det en sån markant skillnad. Jag kände mig som mig själv igen. Stark. Så konstigt efter att ha mått så dåligt runt lunch. Tacksam för pausen i värken, så otroligt tacksam!

Jag var så pass pigg att vi åkte till svägerskan och svågern efter maten. Vi skulle hämta "hemägg" som vi köpt av en av svägerskans arbetskompisar. En vanlig kväll hade jag skickat Lars, men nu var jag faktiskt sugen på en fika och lite snack. Det var en riktigt märklig känsla att vara pigg på kvällen. Har inte hänt på år och dar, med några få undantag.

..................................................................................................................................................

Onsdag morgon var mulen och det snöade en aning, men som tur är slutade det snöa innan vi åkte till jobbet. Det var nån minusgrad på morgonen men ska bli 5-7 grader varmt framåt dagen. Värknivån var på låg så jag tog en rövare och tog inte på underställströjan.

Bra förmiddag och bra eftermiddag. Värken började som vanligt smyga sig på runt lunch men jag vevade på och stretchade för att motverka att den tar över helt. Lyckades nästan. Inte lika bra som förut, men ändå riktigt hyfsat.  

På kvällen var det loge möte. Det var ett bra möte och jag hade trevliga samtal med systrar. Trivdes verkligen. Mådde mycket bättre än förra mötet. Men jag stannade inte på middag den här gången heller. Nästa gång ska jag stanna för då är det invigning av två nya systrar. 

Jag och grabbarna gick ut sent igår kväll för att skotta ännu en gång. Ingen traktor än. Vis av vanan så vet man ju att den kommer när vi har lagt oss. Blöt, blöt hemsk snö. Blä! Jag vet att det är lite tjatigt med allt snack och bilder på snö, men jag kan inte låta bli. Jag kan inte fatta att gräsmattan var framme för nån vecka sen. Nu är det massor med snö, massor. Mer än innan det började smälta.

På sonens bil ser man hur mycket det har snöat.

Klart för förtioelfte gången då!

Jag var helt slutkörd när jag kom in. Det positiva är att jag mår bättre i kroppen när jag får jobba hårt. Som på sommaren när jag sliter i trädgården. Men jag kunde inte somna. Var väl helt uppe i varv antar jag. Traktorn kom vid kvart i tolv. Jag hade inte hunnit somna och funderade ett tag på att gå ut och ta hand om plogvallen, men när jag såg den genom fönstret ändrade jag mig. Det var rena Berlinmuren. Vid halvtvå hade jag fortfarande inte somnat. Då kom traktorföraren som bor på vår gata. Han skottar aldrig åt oss, men han brukar ta plogvallen om den är gigantisk och han råkar åka förbi. Det gjorde han  nu. Tyvärr stod stora sonens bil lite för långt ut så han kunde inte ta hela, men bättre halva än inget alls.  

Från sovrummet ser man snöavstjälpningshögen bli både högre och längre för varje skottning. Jämför med sonens bil som står på samma nivå. Det har såklart snöat under natten så jag fick ett pass till före jobbet. Bara 5-6 centimeter den här gången som tur är.

Jobbet gick rätt bra. Ingen extra värk på grund av kyla eller drag idag, Men värk i ryggen. Den sitter ovanför midjan. Som en kombinerad svaghet-värk. Det bränner liksom.  Superobehagligt.


På kvällen var jag på ämbetsmannamöte på logen. Det gick bra. Två timmar tog det så jag var hemma strax efter åtta. Då var det skönt att hoppa i onepiecen, ner i soffan och under filten.

På lördag morgon vaknade jag vid åttatiden. Jag har svettats under natten. Det gör alltid att jag får mer värk. Tur att det inte händer så ofta. Men jag måste nog ta mig en funderare på att ta kontakt med VC och prata om klimakteriet, som mamma föreslagit. Jag kanske skulle må bättre med nån medicin. Kan vara bra för humöret också, nu när jag slutat med pillren som hade bieffekten att göra mig lite gladare och lugnare. Jag har tänkt tanken att kanske mina begynnande klimakteriebesvär gör att min andra värk blir värre? 

Sen låg jag vaken i sängen och läste på mobilen. Skönt att bara ta det lugnt. Lars sov ett tag till han. När han vaknade tittade vi på ett avsnitt av Breaking Bad i sängen innan vi gick upp och lagade frukost. 

Jag mådde fortfarande så där. Värken var kvar och irriterade mig. Vädret var det lite si och så med. Jag hade sett fram emot sol men det var det inte. Det var plusgrader och det skvätte faktiskt lite regn i luften. Grabbarna skottade snön som fallit under natten. Lars hjälpte till men har tyvärr fått ont i ryggen igen så han  fick ta det lite lugnt. 

 Vi glömde att köra in bilen i garaget.

Här var det bart för nån vecka sen...

Men jag kände att jag måste ut. Jag måste röra på mig och kanske få värken att släppa greppet om mig och förhoppningsvis göra mig på bättre humör. Vi tog en tuff promenad på cirka fem kilometer, inte jättelångt men i rask takt och med backar så vi fick köra slut på oss. När jag kom hem var benen som gelé och jag var mycket gladare. 

På kvällen köpte vi pizza till middag för ingen orkade laga mat. Det är helt ok med pizza nån enstaka gång, men inte för ofta. Jag fattar inte de som äter det varje vecka. Ja och Lars tog ett bad i spabadet. Det var ett bra tag sen nu så det var extra skönt. 

Sen tittade vi på en knasig film på kvällen, What we do in the shadows. En Nya Nyzeeländsk komedi om vampyrer. Jag har läst att det släppts en ny serie med samma namn på HBO (eller var det Netflix?)  och det är många som skrivit om filmen i kommentarerna. 

Sen orkade jag inget mer. Värken hade inte släppt greppet om mig så jag orkade inte mer än att gå och lägga mig fast klockan bara var halv elva. Jag somnade inte direkt utan låg och läste en stund, men vidare sent blev det inte. Irritationen över värken var tillbaka. Ska jag bli en sån där bitter människa? Nä, jag vägrar!!!

..................................................................................................................................................

På söndag vaknade jag ännu tidigare, klockan kvart över sju. Men jag hade ju somnat tidigare än vanligt på en lördag så det är väl inte så konstigt. Lars han sov idag med. Jag spelade spel på mobilen tills han vaknade. Jag mådde mycket bättre den här morgonen. Vi gjorde en repris på gårdagsmorgonen och tittade på ett avsnitt Breaking Bad innan vi gick upp och gjorde frukost. Det snöade på morgonen. Man har utfärdat en klass två varning för stora mängder snö, två till tre decimeter. Snön är tung och blöt. 

Sikten var inte vidare bra... bara vitt, vitt, vitt överallt. 

Vi åkte ut på Birsta och gjorde några ärenden. Vädret blev bara värre och värre. När vi kom hem skottade jag och grabbarna. Lars har ont i ryggen så han fick ta hand om matvarorna vi handlat. När vi kom in var vi genomblöta för snön är så blöt, som tjockt regn. 

Skottat igen då! Men vi får nog gå ut en eller två gånger till innan vi går och lägger oss.

Söndagskvällens utsikt från sovrumsfönstret. Traktorn har inte skottat vägen än. 

En hel arbetsvecka passerade rätt snabbt

Måndag - jobbade halvdag. Sen åkte jag, A och K ner till Harmånger för att träffa vår kompis T som var uppe och hälsade på sin dotter C. C jobbade och barnen var på dagis så vi kunde sitta och prata och mysa. T bjöd på mumsig lasagne, sen hämtade hon hem barnen och då blev det liv i luckan. Tre små grabbar fulla med bus, eller i alla fall tvillingarna. Storebror ville titta på tv och ta det lite lugnt.  Innan vi åkte hem tittade vi in på prylvaruhuset Albert och Herbert och shoppade grunkor och grejer man inte visste att man behövde. Vi tog en lätt middag...eller vad man ska kalla det...på ICA Maxi av alla ställen. Sen styrde vi kosan mot Sundsvall. Jag frös som jag vet inte vad. Det var skitkallt - på ren svenska -hemma hos C och jag fick inte upp värmen i bilen på väg hem. Jag duschade länge och tokhett tills jag mådde bättre. Men frusenheten och värken var värd att betala med för att få umgås med T. En bra dag! 

Tisdag - jobbig dag, sen handla mat efter jobbet. Enkel mat = blodpudding. Sen gilla läget i sängen resten av kvällen. Vi ordar inte med om den dagen...

 Utanför jobbet

Onsdag - skitväder. Det snöade och snöade och snöade. När vi kom hem gick Lars och grabbarna ut och skottade. Det hade kommit 1½-2 decimeter.

Jag lagade mat under tiden. En lasagne med taco- och chilismak samt inlagda grönsaker (zucchini, aubergine, paprika) Jag gillar att prova egna varianter av lasagne. Hittills har det alltid blivit gott (ta i trä).

Rådjur på besök hos grannarna. Det var en mamma med två kid. De hade lite problem att ta sig dit de ville för en granne längre ner på gatan började skotta snö.

Nu börjar det bli svårt att se staketet utanför sovrumsfönstret igen.

  

Torsdag - jobbade halvdag igen. Denna gång på grund av att vi skulle på begravning. Det var Lars ingifta morbror som skulle begravas. Begravningen höll till i Tuna Kyrka. Första gången jag var där. Begravningen var väldigt vacker, sorgsen och högtidlig. Jag har bara träffat honom några gånger men kände så med hans familj som aldrig mer får träffa honom (i livet). Jag fick dessutom värsta flashback till pappas begravning och bara grät och grät. Men det var renande.  

 På kvällen lagade jag fisk med pesto, tomat och sockerärtor. Konstig mix men väldigt gott.

Sen läste jag ut boken jag börjat med tidigare i veckan. Superbra bok som knappt går att lägga undan. Stundtals obehagligt intim, stundtals irriterande, stundtals sorglig.  Läs den. Är en självbiografi.

Ont i ryggen. Låg på is ett tag, sen på värme, sen på tennisboll. Lätt less nu.

Det gäller att variera hur man sitter! Min arbetskompis tog kortet i smyg, men det blev så roligt att jag måste lägga ut det. 

Fredag - rätt bra dag på jobbet. Inte mer ont än vanligt. På förmiddagen kände jag mig stark och kompetent. Nästan som "vanligt". Hopp om livet. På lunchen tog jag en promenad till Lidl med en arbetskompis och köpte nötter och en fin vårbukett. På eftermiddagen var det kladdkakebuffé till fredagsfika. Jag och en arbetskompis delade på varsin bit så vi kunde smaka två olika. Vi valde chokladboll-kaka (supergod) och vit chokladkladdkaka (så där). Jag blev väldigt trött på slutet av dagen och blev glad när Lars messade att han kunde sluta klockan fyra, Nu hände en panikgrej som måste åtgärdas innan jag kunde sluta så klockan blev nästan halv fem ändå, men det kändes liksom som om jag slutat tidigare. Lugn kväll med mer värk. Det stack och kliade och brann i hela vänster sida. Trist. Då faller jag ner i misströstans hål igen. Är det så här det ska vara för alltid?