Treviso - Venedig - Treviso - Sverige

Måndag

Vi checkade ut i god tid men det strulade med taxi. Receptionisten sa att det tog en kvart att gå till stationen så vi gav oss iväg i rask takt. Det tog inte en kvart. Med andan i halsen kastade vi oss på tåget tre minuter innan start. Svetten rann. Jag viftade frenetiskt med solfjädern hela resan. Tyckte synd om tjejen bredvid mig som fick sitta i vinddraget. Som tur var så luktade inte svetten något. Det är nog för att jag svettats ut alla gamla bacillusker under de två dagar vi varit i Italien. Nu var det fräsch svett...om man nu kan säga det om svett.  

Hotellet i Treviso var litet och familjärt med engagerad personal.

Jag kan verkligen rekommendera det.

 

 Mysigaste frukostrum jag sett på ett hotell!

  

Här hade vi ett väldigt gulligt rum, och stort!

Till lunch åt jag den godast pizzan jag ätit, någonsin, på da Pino Treviso.

Fontana delle Tette hittade vi på ett pyttelitet torg.

Kanske lite provokativ i vissa ögon men jag tyckte den var rolig.

 

Gränder fanns det en hel del av....

 ...och vatten likaså!

  

Middag på en söt liten restaurang i en gränd.

Restaurangen hette Trattoria all'Oca Bianca.

På tisdag åkte vi till Venedig. Lite bök blev det. Vi hade tittat ut ett tåg men när vi kom till stationen blev vi fundersamma över att det fanns två stopp i Venedig. Vi frågade och det visade sig att den en turen vi tänkt ta stannade på fastlandet. Hoppsan! Vi skulle bli tvungna att vänta en timme på tåget som gick över till ön. Vi kollade buss, men ingen gick över. Då haffade vi en taxichaufför. Hon var villig att köra oss för 80 euro. Bra mycket dyrare men det var det värt för att slippa vänta.

  

Marcuskyrkan på det stora torget Markusplatsen

Rialtobron och Suckarnas bro

 

Resan tillbaka till Treviso gick bra. Vi tog en fikapaus när vi kom "hem". Aperol Spritz och toast. Sen gick några  av oss hem och vilade och några andra shoppade. Gissa vad jag gjorde?

 Middag åt vi på en väldigt trevlig restaurang. Jag åt en gudomlig pasta med havskräftor.

 

Dagarna gick jättefort och plötsligt var det onsdag och dags att åka hem till Sverige igen. Vi har haft några underbara dagar. Jag har inte åkt till Italien för sista gången, det kan jag skriva under på. Vädret har varit fantastiskt. Lite disigt av och till men det var helt ok med tanke på hur hett det var. Svetten har runnit i strida strömmar så man måste byta kläder ofta. Till slut var man så van att det inte bekom en.

 

Vi strosade runt lit, och jag njöt verkligen av de fina husen, fönsterluckorna och blommorna, och tog en sista Aperol Spritz innan det var dags att åka till flygplatsen. Den här gången såg vi till att boka taxi rejält i tid om det skulle strula, men det gick bra.

Första delen av hemresan gick smärtfritt. Men så skulle vi byta plan i Köpenhamn. Vi gick ombord och sen blev vi sittande. Länge. Sen berättade kaptenen att bilen som skulle tömma toaletterna hade backat in i planet och skadat det. Vi kunde inte flyga tillbaka innan mekanikerna hade gett klartecken. Vi satt ett tag till sen var vi tvungna att gå av och vänta på besked. Tiden när vi skulle få mer information flyttades framåt och framåt och plötsligt stod det "cancelled". Inget besked via SMS eller mejl. Men så gick K in på SAS appen i mobilen och där stod att de blivit ombokade till ett senare plan. Vi som inte har appen kollade vid en annan gate och vi hade också bokats om Vi köpte korv för att inte svälta ihjäl sen satte vi oss och väntade. Jag överhörde en konversation bakom oss. En tjej hade fixat nya boardingkort är ett par. Hon sa att de var jättestränga vad gäller att man måste ha ett nytt även om man som vi blivit ombokade. Jag sa " -Ursäkta att jag överhörde ert samtal, men..." och sen frågade jag henne om boardingkorten. Hon berättade vart vi skulle gå och att vi även skulle kräva matkuponger. Vi travade iväg och fick nya boardingkort och matkuponger. Sen var det bara att vänta igen.

Jag kände igen tjejen men kunde inte placera henne. Jag kom på det nästa morgon - Mimi Verner som var med i Melodifestivalen. Jag gillade verkligen hennes sång, det var väl därför jag kände igen henne.  

Slutligen kom vi ombord på det nya planet och kunde äntligen påbörja den långa resan hemåt. Men....bakom oss satt en man med två små barn. Mamman satt tvärs över gången med en tom plats bredvid sig. Barnen skrek och bråkade från sekunden de kom in i planet. Och fortsatte så hela resan. Visst måste barn få höras och synas men det här var mer än så. De terroriserade hela planet. Varför satte de inte ett barn med mamman? Till råga på allt så gav de barnen Coca cola. Fri uppfostran eller? Jösses...

Vi fick transfer till hotellet där bilen var parkerad och styrde kosan mot Sundsvall. Resan var jättejobbig. Jag hade ont i kroppen. Säkert för att jag suttit så länge, typ hela dagen. Jag kunde inte sova men halvslumrade. Vi kom hem runt tvåtiden. Trötta som...ja jag vet inte, men trötta var vi. Stupade i säng och somnade sött.