Nu är jag arg som ett bi!

Orättvisor triggar mig som inget annat. Det är det absolut värsta jag vet. För cirka en halvtimme sen blev jag (och Lars) drabbad av orättvisa och jag bara måste skriva av mig.

Vår hemresa från Italien blev som bekant försenad. Alla tre par skickade in en anmälan om ersättning till SAS. De andra två paren fick ersättning inom några dagar. Vi fick vänta och vänta... så igår ringde jag till SAS och pratade med en tjej på kundservice. Hon sa att om jag ringde tillbaka idag kunde de kolla hur ärendet låg till. De som jobbar med ärendena hade nämligen slutat för dagen. I morse ringde jag igen och fick prata med en kille. Han kollade upp det och berättade för mig att ärendet var under handläggning och att handläggaren skickat en fråga till "nån" om det var SAS fel eller en tredje parts fel. Då fick mina onda aningar luft under vingarna och jag kände på mig att det skulle gå åt skogen för oss. Jag vet inte varför jag kände så, det sjätte sinnet kanske. Och mycket riktigt. Det tog bara några timmar innan jag fick ett hövligt men opersonligt mejl att de avslagit vårt ersättningskrav.

Det tag jag bara inte. DET TAR JAG BARA INTE! Hör du det SAS?

Helt sjukt. Hur kan vårt krav bedömas annorlunda än de andras? Vi satt ju på samma plan som de andra och vi blev ombokade på samma plan.

Jag mejlade handläggaren att jag inte godtar beslutet och skälen varför, sen ringde jag SAS igen. Tjejen jag pratade med sa att någon uppenbarligen gjort fel. Antingen vår handläggare eller de andras (jag vet inte om de hade samma eller inte). Men hur som helst så ska våra fall bedömas likadant. Hon rekommenderade att jag skulle skicka in de andra parens case nummer eller bokningsreferenser och be om en omprövning... i första hand. Om de ändå inte godtar vårt krav så får vi gå vidare (hur då? stämma dem eller? SUCK!!!) Jag fick det ena parets case nummer och mejlade handläggaren igen.

Nu är det bara att vänta igen...