Återbesök på Neurologen
 

Idag har jag varit på besök till doktor V.K på Neurologiavdelningen på Sundsvalls sjukhus. De neurologiska undersökningarna gick bra. Förutom mina kvardröjande nervsmärtor och domningar i ryggen så fungerar allt som det ska. Det är ju bra. Men sen är det nervsmärtorna då. Deras varande eller icke varande är något jag funderar på mest varje dag. Gör medicinen verkligen nytta? Eller är det en olycklig slump eller inbillning att jag mår sämre när jag missat en dos? Eller hjälper inte medicinerna? Nervsmärta är ju oerhört svårt att göra något åt. Problemet jag har är att jag inte vill äta medicin i onödan. Om jag inte brydde mig så kunde jag ju helt sorgfritt fortsätta "for ever" för jag får inte några biverkningar att tala om och äter ju små doser. Men jag bryr ju...så vad ska man göra? Jag frågade om han trodde att det var en bra idé att försöka trappa ner. Han frågade fler frågor och grubblade lite, tittade på journalanteckningarna och röntgenbilderna.  Och jo, han tyckte att om jag kände mig redo att prova så såg han inga hinder.  

Jag ska börja med Cymbalta. Den medicin jag fått sist. Jag ska trappa ner från två till en tablett om dagen. Om det går bra kan jag sluta helt efter en månad-sex veckor.  Att Cymbalta är "lyckopiller" ville han inte riktigt gå med på. De tillsattes främst för att lugna tankarna som virvlade omkring och gjorde mig orolig och stundtals ledsen.  Sen har de visat sig ha effekt på nervsmärta också så det är vanligt att man får dem tillsammans med andra mediciner. Jag lär väl märka rätt snart om jag blir onormalt deppad och orolig. Spännande men lite nervöst.

Doktor V.K. ska även kontakta Karolinska för att kolla om de anser att jag är färdigbehandlad. Han har inte fått någon återkoppling från dem, men som han sa, de kan ju ha skickat svar till Umeå som var de som vidareremitterade mig till Karolinska. Det finns inte så mycket kunskap om Chiari här i Sundsvall så han vill gärna vända på alla stenar så han inte missar något. Bra läkare minsann!

Sen rådgjorde jag med honom om pulsen jag hör i vänster öra samt om värken jag ibland får i bakhuvudet när jag ligger på rygg eller vilar med huvudet mot något hårt underlag. Han hade inte några snabba svar. Tyckte faktiskt att jag hade rätt kluriga symtom. Men det har jag i och för sig haft hela tiden så det var inget nytt.  Han ska skicka remiss för röntgen - magnetröntgen eller datortomografi. Han skulle höra sig för med en röntgenläkare vilket som var bäst för just det här problemet.  

Han tyckte det var bra att jag ska börja träna. Att röra på sig är bra, för hjärnan och nervtrådarna måste koncentrera sig på annat än att signalera smärta. Jooo...det var ju det där med att komma iväg till gymmet såklart...hum hum.

Jag kände mig glad och upprymd när jag tog bussen ner på stan. Sen fick jag något av en kalldusch när jag började få allt ondare i sidan allt eftersom eftermiddagen gick. Jag fick även de ack så välkända stickningarna i vänster sida, ut i armen, ryggen, ner mot låret - upp mot kinden. Äh! Upp som en sol ner som en pannkaka. Ute hade det börjat regna också. Passande väder till humöret. När jag kommer hem ska jag lägga mig på värmedynan ett tag och sen rullar vi upp ärmarna och tar vi nya tag....

... när jag kom hem lade jag mig genast på värmedynan och blev liggande där en timme ungefär. Lars lagade middag så jag behövde inte känna mig stressad. Det var skönt. Ute blåste det hårt och regnet ökade i styrka. Så började det åska och blixtra. Jag gillar sånt väder så jag låg mest och nöjt av showen utanför fönstret. Efteråt kände jag mig lite bättre tillmods men värken var fortfarande kraftig. Då tog jag till massagedynan. Jag masserade mig länge, och såg till att massera på de onda ställena ordentligt. Oj oj va tufft det var, jag blev riktigt svettig av smärta. Men vet ni vad, det blev bättre efteråt. Inte helt bra, men absolut bättre. Det stödjer min tes om att en del av värken kommer från besvär i ryggen. Synd att jag inte var förutseende nog att boka tid hos naprapaten tidigare.

Tre mördarsniglar hittade jag efter regnet. Stora sonen hittade en. Det känns bra att de inte kommer i massor. Jag gjorde förhoppningsvis ett bra jobb förra sommaren.