Det är mycket nu!

Söndag - gå igenom Paulinernas räkenskaper för 2017 och upprätta revisionsberättelse tillsammans med den andra revisorn.


Måndag - möte med de andra ämbetsmännen i Rebeckalogen. Upprätta utvecklingsplan för 2018-2019.


Tisdag - årsmöte och invigning av nya systrar på Paulinerna


Onsdag - möte med gradering och ämbetsmannainstallation på Rebeckalogen

Needless to say så stannade jag inte på middagen igår(tisdag) och kommer inte heller att göra det ikväll. Det är långa möten nog ändå. Tillsammans med mycket att göra på jobbet och den långvariga förkylningen så kan jag konstatera att det är en tuff vecka.

På vägen hem såg jag att solen näääästan tar sig över toppen på Södra berget.

Snart så, snart har även vi vid bergets fot sol på eftermiddagen.

Hur mår jag då? Det är lite berg- och dalbana. Men det har inte med alla mina förpliktelser att göra. Förkylningen verkar (ta i trä) ha sett sin kulmen. Hostan kommer allt mer sällan och jag är inte alls lika snorig. Fortsatt värk i nacke/huvud på höger sida tyvärr. "Vanliga värken" har varit snäll mot mig med ett undantag. Natten mot tisdag var nämligen FRUKTANSVÄRD! Jag vaknade av att jag frös och hade ont i hela kroppen. Det blev dåligt med sömn, sämre än på länge.  Och när jag vaknade hade jag så ont att jag inte ville gå upp. Men det gjorde jag. Duschen var en pina. Jag fick flashbacks till när pappa dog. Då jag frös ända in i själen och den varma duschen utlöste expositioner av nervsmärta. Fy för den lede! Efter duschen igår blev det bättre så det var trots allt värt det. Varför frös jag? Jo det hade blivit betydligt kallare ute under natten och värmen i huset hann väl inte riktigt med. Natten mot idag hade jag en fleecefilt på täcket och har sovit som ett barn (även om jag pratat mycket i sömnen enligt Lars som inte alls sov lika bra).