Dag 653 - snörika Sundsvall, fler kollegor och fredagskrasch i soffan

Morgonen grydde och jag kände mig förvånansvärt bra med tanke på gårdagens vedermödor. Mörbultad, javisst, men på det stora hela ok. Inte heller den "vanliga värken" gjorde något större väsen av sig. Vägarna var skottade på morgonen. Jag vaknade två gånger av traktorer. Först den ordinarie traktorn som lämnade en stor vall efter sig. Jag suckade och gick och lade mig igen. Sen kom traktorföraren från vår gata. Han tog med sig nästan hela vallen. Tusen, tusen tack!

Kolla här. Igår och ungefär samma datum för två år sedan. Titta på trädet och snön i bakgrunden. En aning mer snö i år va?! Dagens väder var minsann väldigt annorlunda mot gårdagens. Nio grader kallt, ljusblå himmel med vita molnslöjor som solen bröt igenom mitt på dagen. 

Idag kom tre till kollegor till jobbet. Mycket trevligt. Vi har ovanligt mycket att göra så det var verkligen bra. Det kommer in så mycket ärenden att det känns som om vi inte kommer någonstans. Det var ingen idé att ta bussen så jag stannade kvar tills Lars slutade. En lång dag igen alltså. 

 

När vi kom hem kraschade jag i soffan. Lars satte sig med sin laptop och gjorde något och grabbarna var på sina rum så jag var helt ensam i vardagsrummet. Jag somnade. Det var inte ett dugg konstigt. När jag vaknade var jag helt förvirrad och visste inte vad klockan var, knappt ens vilken dag det var. Ett ögonblick trodde jag att det var sen kväll och dags att gå och lägga sig. Det var det inte, men absolut dags att laga mat. 

Jag skakade liv i mig och började med maten. Lars kom med ett glas vin och sen hjälptes vi åt. Det blev familjefavoriten lammytterfilé, den här gången med ugnsstekt sötpotatis, broccoli och pepparsås. Senare på kvällen tittade vi på film i biorummet - Spiderman.  Filmen slutade halv tolv och då var jag helt slut. Inget annat att göra än att gå och lägga sig. Jag hade ont i armen och i sidan så jag värmde vetehjärtat innan jag lade mig.