Kallt!

Och äntligen dags för The Walking Dead!

Nu får gärna kylan ta och ge med sig. Allvarligt... jag vill att det blir vår nu. Idag har det varit runt minus 13 grader. Inte så hemskt farligt egentligen, men när man kombinerar det med blåst känns det mycket kallare än så. Ska tydligen bli närmare minus 20 i natt. Fy för den lede!

Jag klarar mig i alla fall bra från kylorsakad värk. Kanske verkar det konstigt, men  det är ju faktiskt så att när det är rejält kallt är jag rejält påklädd. Och dessutom lägger jag min värmekrage antingen över benen eller över axlarna. Då blir jag varm och go.

Äntligen är det dags för andra delen av säsong 8 av The Walking Dead! Vi spelade in avsnittet eftersom det går så sent. Vi bänkade vi oss i soffan med te och äppelsockerkaka. Hur ska det gå?

Kul meme för dem som ser på The Walking Dead :)

Är DECOMPRESSION (operation) en bot för 

Chiari-malformation?  

Det finns ett grundläggande problem med frågan och vad många neurologer och neurokirurger tror på dekompressionskirurgi. För patienten är symtomen synonymt med tillståndet. Om läkare vägrar att validera kampen​​ vi fortsätter att kämpa i våra liv på grund av symtomen, kan denne lägga sten på bördan. Dekompressionskirurgi borde ALDRIG betraktas som ett botemedel mot symtomen på Chiari-missbildningen, det är bara den enda behandlingen som finns tillgänglig [vid denna tidpunkt] att korrigera funktionella störningar eller stoppa fortskridandet av skador på centrala nervsystemet. Sannolikheten för fortsatta symtom är nästan absolut. Dekompression är bara ett sätt att återställa flödet av CSF (spinalvätska) mellan hjärnan och ryggraden (vilket är absolut nödvändigt). När flödet återställs, bör det finnas någon lättnad från många av symtomen. Komplikationer som Syringomyelia bör minskas eller försvinna, så att risken för förlamning minskas betydligt. Med så illa som smärtan och symtomen är, kan det verkligen bli värre om det lämnas obehandlat. Att hitta en specialist som inte bara är erfaren av dekompressionsoperationer, men som helt förstår korrelationen och behandlingen av etiologiska (orsakssammanhang)/ patologiska samfaktorer och samexisterande tillstånd, ökar väsentligen sannolikheten för ett positivt kirurgiskt utfall.

 (Fritt översatt från webplatsen "Chiaribridges.org")

 

 

 

 

Ropen skalla - mer snö åt alla...typ inte

 

Det "spösnöade" på morgonen. Syns inte på fotot men det var små, små snöflingor som snöade på tvären. Hu! Har väl kommit en halv decimeter under natten. Vintern är långt ifrån över. Men jag tar mycket hellre mer snö än sibirisk kyla. Minus elva grader idag, det räcker gott och väl.


Den värsta smärtan efter misshand...jag menar massagen...har släppt. Skönt. Det gör fortfarande tokont på en punkt men det var där det gjorde som mest ont innan, under och efter massagen, så det är inte så konstigt. Annars lugna gatan vad gäller annan värk.

Massage à la misshandel

Jag har långsamt fått allt ondare på punkter på vänster sida av ryggen, runt skulderbladet och nere ovanför midjan, och det har börjat sticka lite ut i armen. Om man då lägger till nack- och huvudvärken så är det kanske inte konstigt att det går ett stråk av oro genom mig. Jag fick i alla fall tag på min fysioterapeut i mitten av förra veckan och hon hade som tur var en ledig tid idag. Kallt som tusan....nä nu överdriver jag...13 grader är visserligen kallt men inte snorkallt. Jag var ordentligt klädd så jag frös inte. Men oturligt nog så hade jag tagit en annan jacka och inte kollat fickorna. Snoret började såklart att droppa av kylan och ingen näsduk i fickorna. I väskan då? Nä jag hade ju lämnat kvar den på kontoret. Då är frågan - dra in, snyta sig i näven eller låta det rinna som skidåkarna gör? Jag avslöjar inte vad jag valde men det var väldigt skönt att kunna snyta sig när jag kom fram. M knådade hårt på mina onda ställen. Aj aj aj! Och jag fick nya övningar jag lätt kan göra under arbetsdagen. Sen tillbaka till jobbet (med "knyckt" toapapper i fickan).

Nu hoppas jag att huvud- och nackvärken släpper. Det blir inte bra direkt, men förhoppningsvis släpper det akut onda. Fast...det gör såklart ont efter själva knådningen så det blir värmedyna på ryggen när jag kommer hem, det är givet. Tills dess är det värmekrage på och massor av vatten!

Mest en massa välbehövlig lugn och ro 

Resten av veckan försvann fort. På torsdag var Lars på ett företagsjippo så det var jag och grabbarna hemma på kvällen. Vi åt mat framför tv:n medans vi såg Kanadas worst handyman på Netflix. Man blir helt paff över galenheter folk tar för sig när det gäller renoveringsarbete. Se det! Sen slappa i soffan och färglägga Mandala bilder på mobilen, ett avsnitt av Versailles och så läsa bok innan jag åkte och hämtade Lars.

Så kom då äntligen underbara fredag följt av en skön helg. Vi tog det mest lugnt. Lars var lite krasslig och hade dessutom ont i ryggen. Jag behövde helt enkelt vila efter en intensiv vecka. Enkel mat till middag - risotto och resten av den rökta fläskytterfilén vi hade kvar i kylskåpet. Jag hade hyrt tre filmen vi inte sett och på fredag kväll såg vi på den första - What happened to Monday? Superbra film. Noomi Rapace i hela sju olika roller! Jag berättar inget mer men rekommenderar den verkligen.

Natten till lördag var en mindre katastrof utan synbar orsak. Jag tittade på klockan sista gången 3:18 och då hade jag inte somnat ännu. Upp och ner ur sängen som en jojo hela natten. På morgonen var jag matt och trumpen. Jag låg kvar och läste ett bra tag innan hungern drev mig upp ur sängen. Ont hade jag också, så blir det ofta efter en dålig natt. Jag städade. Lika bra att hålla sig i gång. På plussidan är att det blir rent och att jag mådde bättre efteråt. Det sa sig själv att jag inte var sugen på något krävande på kvällen. Natten hade kommit ikapp mig. Melodifestivalen och sen film nummer två - Kill Switch. Den kan jag inte rekommendera! En bra idé som tyvärr slarvades bort. Mer som ett tv-spel än film och historien försvann liksom ut i intet. Man brydde sig inte om vad som hände med karaktärerna (med ett undantag men det berättar jag inte om på utifall att någon science fictionintresserad ändå vill se den).

På söndag var det OS avslutning till den sena frukosten. Lars och stora sonen tog bort belysningen ute och Lilleman skottade de få centimetrar snö som fallit under natten. Det blev väldigt mörkt och trist just nu, men det blir ljusare ute för varje dag och till jul sätter vi upp dem igen. Jag läste ut boken jag börjat på i torsdag och började läsa nästa i serien. Det var länge sedan jag tagit mig tiden att bara sitta still i soffan och njuta av en bok. Det var vår tur att hålla "vänskapsmiddag" den här månaden. Vi lagade Shepherd´s Pie. Det var alldeles för länge sen vi åt det och det passar dessutom  bra för man kan förbereda det i förväg.

Det är mycket nu!

Söndag - gå igenom Paulinernas räkenskaper för 2017 och upprätta revisionsberättelse tillsammans med den andra revisorn.


Måndag - möte med de andra ämbetsmännen i Rebeckalogen. Upprätta utvecklingsplan för 2018-2019.


Tisdag - årsmöte och invigning av nya systrar på Paulinerna


Onsdag - möte med gradering och ämbetsmannainstallation på Rebeckalogen

Needless to say så stannade jag inte på middagen igår(tisdag) och kommer inte heller att göra det ikväll. Det är långa möten nog ändå. Tillsammans med mycket att göra på jobbet och den långvariga förkylningen så kan jag konstatera att det är en tuff vecka.

På vägen hem såg jag att solen näääästan tar sig över toppen på Södra berget.

Snart så, snart har även vi vid bergets fot sol på eftermiddagen.

Hur mår jag då? Det är lite berg- och dalbana. Men det har inte med alla mina förpliktelser att göra. Förkylningen verkar (ta i trä) ha sett sin kulmen. Hostan kommer allt mer sällan och jag är inte alls lika snorig. Fortsatt värk i nacke/huvud på höger sida tyvärr. "Vanliga värken" har varit snäll mot mig med ett undantag. Natten mot tisdag var nämligen FRUKTANSVÄRD! Jag vaknade av att jag frös och hade ont i hela kroppen. Det blev dåligt med sömn, sämre än på länge.  Och när jag vaknade hade jag så ont att jag inte ville gå upp. Men det gjorde jag. Duschen var en pina. Jag fick flashbacks till när pappa dog. Då jag frös ända in i själen och den varma duschen utlöste expositioner av nervsmärta. Fy för den lede! Efter duschen igår blev det bättre så det var trots allt värt det. Varför frös jag? Jo det hade blivit betydligt kallare ute under natten och värmen i huset hann väl inte riktigt med. Natten mot idag hade jag en fleecefilt på täcket och har sovit som ett barn (även om jag pratat mycket i sömnen enligt Lars som inte alls sov lika bra).

Inga bacillusker här inte!

Den mycket trevliga och servicemedvetna AT läkaren på vårdcentralen ringde på morgonen och berättade att provet inte visat på någon bacillinfektion. Det känns både positivt och negativt på samma gång. Positivt för att jag slipper penicillin och negativt för att tillfrisknandet kanske blir ännu mer långdraget än det skulle om eländet gick att åtgärda med antibiotika. Bara att fortsätta hosta tills den försvinner av sig själv då, och ta Cocillana om det blir alltför besvärligt.

Jag har förresten glömt att berätta om mina hudutslag. Läkaren såg dem när han lyssnade på lungorna och frågade hur jag fått dem och hur länge jag haft dem. Jag berättade at de kommit under perioden när jag svettats som mest. Han trodde sig veta vad det var och skrev ut ett mjällschampo ....ja ni läste rätt, ett mjällschampo! Det finns en hudsjukdom som heter  Pityriasis Versicolor (även kallat Tinea Versicolor). Det är samma svamp som  framkallar mjäll - därav schampot - låter lite äckligt men den är helt ofarlig och smittar inte. Personer som lider av kraftiga svettningar och har nedsatt immunförsvar har större benägenhet att drabbas av den. Jag använde schampot i fem dagar...på kroppen då inte på huvudet...och hokus pokus så försvann fläckarna. Jösses Amalia vad skönt det var! Utslagen kliade ju inte eller så men de var hemskt fula. Läkaren blev väldigt glad när jag berättade att utslagen var borta. Kul för honom att få jackpot på första gissningen.

Att oroa sig för mycket är inte bra...

Igår snöade det. Bra, det har varit några dagar utan snöfall nu. Började sakna det....eller...nä men skämt åsido, det behövs verkligen inte mer snö fast samtidigt kan jag inte låta bli att tycka det är väldigt mysigt och jag får julkänsla av de stora snöflingorna som sakta dalar ner från himmelen. Idag har det småsnöat och blåst, inte alls lika mysigt. Men ändå, jag skulle utan tveka kunna fira jul igen nu. Fram med pyntet, på med julmusik och koka glögg! 

Värken i nacke och sidan av huvudet smyger sig fram lite då och då. Idag har värken dragit sig längre fram, ovanför ögat. Jag skulle vilja säga att jag inte är ett dugg orolig men då skulle jag ljuga. Det finns de som fått tillbaka gamla symtom, och även fått nya, ett bra tag efter operationen. Det har gått cirka ett och ett halvt år sen min operation. Jag skulle vilja att någon sade till mig att det inte är något att oroa sig för, att det är en sträckning eller någon nerv i kläm....nä man ska inte tänka för mycket på det. Då, om inte förr, blir man sjuk.

Annars mår jag bra vad gäller den vardagliga värken. Hostan är lika irriterande som förut....nä faktiskt inte fullt lika irriterande, men irriterande nog att irritera mig...och så snorfabriken som kör för fulla spett. Det kunde vara bättre men det kunde även vara värre. Det gäller att tänka positivt!

Altered Carbon

Jag vill tipsa om en serie på Netflix - Altered Carbon. Jag har varit nyfiken på den sen jag läste att den skulle komma. När vi letade fram den på Netflix såg vi att vi hade 98 % matchning. Det verkade onekligen vara en serie i vår smak. Jag, Lars och stora sonen började titta på den. Inte Lilleman och det visade sig vara bra för det är rätt mycket naket i den. Första avsnittet gjorde oss mest förvirrade. Andra avsnittet förklarade lite mer och vi blev intresserade att veta mer. Efter tredje avsnittet var vi ohjälpligt fast. Nu har vi sett åtta avsnitt. De sista två klämmer vi i helgen.

Utdrag från en recension i "Café":

300 år in i framtiden är döden inte längre definitiv. Människors medvetande – alltså hela personen bakom ytan – finns lagrat i en så kallad ”stack” som kan flyttas vidare in i nya kroppar, eller fodral som de numera refereras till....

...För dig som gillar mörka, futuristiska produktioner som The Matrix, Bladerunner, Black Mirror och Westworld, till exempel. Det är mycket knark, sex och våld, den cyberpunkiga känslan är ytterst påtaglig och det märks tydligt att detta är Netflix mest påkostade serie, någonsin...

Samma datum ifjol  och i år!

Värken i övre delen av nacken på höger sida kom tillbaka under dagen. Mer som huvudvärk den här gången. Skit också! Flexade ut tidigt och fick som tur är hämtning av sonen. Jag lade mig och sov tills Lars kom hem. Det ska då alltid vara något...

Snö, nya halsprov och alla hjärtans dag

Första dagen i ännu en ny vecka. Ok vad gäller vanliga värken under dagen men fortfarande hostig. Jag följde med Lilleman på en snabb koll till tandläkaren tidigt på morgonen - imorgon får han tandställning - och tog sen en omväg förbi  vårdcentralen innan jag åkte till jobbet. Jag tog ett nytt halsprov eftersom det första inte gav något svar. Det var tydligen felaktigt taget. Jag var inte ett dugg förvånad med tanke på att sköterskan först tolkat att det var ett klamydiaprov hon skulle ta.

Måndag kan sammanfattas med bilden ovan. Snö, snö, snö, massor av snö...igen! Grabbarna och Lars skottade och jag lagade mat. Det blev en köttfärslimpa med salami och äppel-och purjolökssås serverad med mos av potatis och rotselleri. Inte så dumt för att vara kylskåps-/skafferirensning!

Det är inte bara jobbigt med all snö. Bara snöröjningen funkar så är det helt ok vad mig anbelangar. Och visst ser det mysigt ut när man tittar ut genom köksfönstret. Jag kan ju konstatera att det aldrig varit så mycket snö som nu, alltså medans vi bott i huset.  

********************************

Varmt ute idag, nollgradigt och senare plusgrader. Snön smälter och det bildas hela sjöar på vägarna. Solen vågar titta fram lite, lite mellan molnen, men inte mycket. Det droppar från taken. Känns som vår.

Tisdagen kom och gick. Jag var hemskt trött på eftermiddagen. Sådär trött så man nästan sover med ögonen öppna. Jobbigt! Lars hade varit med Lilleman till tandläkaren. Han skulle dra bort en mjölktand och få tandställning insatt. De hämtade mig på jobbet. Vi skjutsade hem Lilleman och åkte sen vidare till Willys för att handla mat. Någonstans där gick den där nästan förlamade tröttheten över och jag var, om än inte pigg, i alla fall vaken.

Fast jag gjorde inget vettigt på kvällen ändå. Eller vettigt och vettigt. Vem bestämmer vad som är vettigt? Efter mat och undan plockning satt jag i soffhörnet och läste. Jag har bytt plats i soffan. När jag var sjuk satt jag alltid på ett speciellt ställe i soffan. Jag bodde i princip där. Nu var jag mogen för en förändring och har mutat in hörnet. Med mjuka kuddar och en filt blir det jättemysigt. Jag fortsatte att läsa min julbok. Den jag aldrig kom mig för att börja läsa under julen.

Ont i nacken, fast på höger sida. Skumt? Jag värmde mitt lilla vetehjärta och somnade med det på sidan nacken. Kanske verkar jag lite hypokondrisk som reagerar på små problem, men det är inte så konstigt med tanke på min historia. Om någon tagit mig på allvar tidigare hade jag kanske inte varit i så dåligt skick när jag opererades.

********************************

 Vacker himmel på promenaden ner till vårdcentralen

Ja då sitter jag här igen då...

Jag började dagen med att gå till vårdcentralen för att göra ytterligare ett halsprov. Jo men visst...det tredje provet! Sköterskan ringde igår eftermiddag och berättade att det blivit fel igen. Hon sa att det var lätt ta fel för proven hette så lika. Precis vad läkaren sagt att troligtvis hänt. Det stod klart nu att det var hon som misstolkat vilket prov som skulle tas. Men strunt i det. Tredje gången gillt! Det var en annan sköterska nu. Hon visst vad som gällde. Det här halsprovet var inte alls som de två andra. Nu förstår jag vad doktorn menade när han varnat mig att det var ett obehagligt prov. Men jag överlevde det med och sen gick jag till bussen. Idag var det sju minusgrader och strålande sol. Snacka om att vädret är ambivalent!

Alla hjärtans dag idag, så jag delade ut geléhjärtan på jobbet. Verkar som det uppskattades. Det är ju inte bara romantisk kärlek som ska firas på den här dagen (som i USA) utan alla sorts relationer - tycker jag i alla fall!  

Jag har hux flux blivit snuvig igen. Really?!?! Det här är ju inte riktigt klokt. När ska jag bli frisk egentligen? Det är nästan så...nä det är så att jag önskar att halsprovet visar på bacillusker så jag kan få antibiotika och bli kvitt eländet. Och hostan bara fortsätter och fortsätter. Lite sämre nu och det beror säkert på att slemtillverkningen ökat igen (ja jag vet att det är äckligt, tro mig!). Mer Cocillana alltså!

När jag hostar dricker jag vatten och när jag dricker vatten blir jag kisnödig och om jag hostar när jag är kissnödig.....! Än har det inte hänt någon olycka men tänk om? Hemska tanke. Jag kan ju inte gärna springa på toaletten stup i kvarten, men jag kan inte heller vänta för länge. Det gäller att noga kalkylera riskerna!

Jag var rätt slut på eftermiddagen. Förkylningen tar på krafterna även om jag egentligen inte känner mig sjuk. När vi kom hem var det skönt att sätta sig ner och vila ett tag innan vi tog tag i middagen. Grabbarna hade bakat kakor så det doftade härligt i huset. Vi åt dem till kvällsfika. Det var jättegoda kakor. De här har de då inte bakat för sista gången!

Rätt bra vad gäller värk under dagen. Värken i nacken på höger sida har dock kommit tillbaka igen. Alltid är det något, verkar som om det ska vara jämna plågor.

I brist på julgran kan man ju sitta under monstrean!









Mysig helg

Hur var det nu med pausen? Hmmm....inte så bra. En dag höll jag mig ifrån bloggen. En enda ynkans dag. Ja......

Soligt och kallt på lördag. Molnigt och milt snöfall samt varmt på söndag. Vädret kan liksom inte bestämma sig.

Sovmorgon. Så härligt. Men Lars ropade upp mig när Charlotte Kalla var på sista varvet. Då steg jag upp för det måste man ju se. 

 Charlotte Kalla vann ett OS guld redan i första tävlingen

Vi åkte till Ånge för att fira några födelsedagar, Lars, brorsans pojke unge herr T och syrrans minsta, J. Vi skulle ha träffats tidigare om det inte vore för förkylningar, främst min. Men nu blev det äntligen av. 

 Mammas supergoda tårta. Ingen gör tårta som hon!

 Unge herr T var nöjd med sina födelsedagspresenter

Den här gången stannade vi inte på middag. Vi kom hem i lagom tid för att hinna laga och äta mat innan "Mellos" andra delfinal började. Det blev teriyaki marinera lax med nudlar och wokade grönsaker. Fräscht och gott. Sen såg vi på Melodifestivalen. Den allra bästa låten gick inte vidare. Helt oförståeligt.  

Söndag = städdag. Jag önskar verkligen att jag orkade städa på torsdagar så jag slapp göra det på helgen, men nu är det som det är. Jag gillar ju att städa så egentligen är det ingen större uppoffring men jag hade velat hunnit med en lugn stund med min bok. Ja, jag har börjat läsa en bok. Jippi! Hoppas läslusten stannar kvar. Lars och stora sonen åkte till gymmet. Jag kom plötsligt på att jag inte behöver få dåligt samvete över att jag inte tränar. Städning är ju som träning det med. Hela kroppen får jobba. 

Jag och Lilleman bakade en chokladkaka för att överraska de andra när de kom hem. Den blev uppskattad. Så gott med en kopp kaffe och kaka. 

En gryta fick puttra på spisen. Jag gillar att göra långkok på helgen när jag har tid. På vardagarna ska det ju helst gå fort, helst om jag stannar kvar och åker hem med Lars som  slutar jobba klockan fem. 

Vi har börjat titta på en nu Netflix serie - Altered Carbon. Första avsnittet fick betyget "så där" men under helgen hann vi se två till och då blev vi fast. 

På lördag  var värken under kontroll. Men det kliade på vänster sida av kroppen så jag höll på att bli tokig. Väldigt tacksam för "kli-krattan" jag fått av vännen K. Det här kliet var välbekant. Jag hade så tidigare, rätt ofta faktiskt, men det har varit lugnt den sista tiden. Konstigt. Jag hostade också. Hostade så jag nästan inte fick luft. Skiten ska ut så jag fortsätter ta hostmedicinen. 

På söndag var det lugnare. Jag svettades såklart som en gris när jag städade men det är inget att göra åt. Skönt med en dusch efteråt. Då känner jag mig extra ren och fräsch. Hostan har inte varit lika besvärlig som under gårdagen. Värken håller sig på låg nivå men jag tar ändå med mig vetehjärtat till sängen för att om möjligt dämpa värken i sidan. 

Fredagsfeeling

Jag har sovit som en klubbad oxe natten igenom några nätter nu. Antar att jag har Cocillana att tacka för det. Men på mornarna är jag som vanligt trött. Tacksam att det är fredag och att jag har lite värk.

Pst....

Äh.... jag är nog bloggberoende. Jag kände ett väldigt sug att skriva igår kväll. Märkligt, det är ju ingen Pulitzer pris vinnande bok jag skriver precis.  Som att vara godissugen när man har godisförbud *suck*  Kanske jag skriver lite grann....när jag känner för det....

Jag har ovanligt vackra tulpaner på köksbordet

Dagens lunch: Bibimbap med rökt lax på Ping Pong

Dag 657 - paus!

 

Jag kommer att pausa bloggandet ett tag. Bloggen fyller egentligen ingen funktion nu när jag mår så pass bra som jag gör, kanske så bra som jag någonsin kommer att må. Det var aldrig min mening att bloggen skulle handla om annat än min sjukdom och vägen till att bli frisk. Den är mer som en dagbok nu. Kul för mina närmast att kunna följa mina dagar, men inget för den "stora massan".


Det är helt och hållet mitt eget beslut och det känns rätt även om jag har blandade känslor. Jag känner mig lite ledsen och lättad på samma gång. Det är inget förhastat beslut, jag har tänkt på det under en längre tid och idag fick jag den knuff i ryggen jag behövde för att slutligen bestämma mig.

Kommer jag tillbaka? Jag vet inte. Kanske blir pausen kort, kanske blir den för evigt. Kanske kommer jag tillbaka "på heltid" eller så gör jag enstaka inlägg. Det får framtiden utvisa. Tack alla ni som tagit er tid att följa min resa. Over and out!

 

Dag 656 - besöker vårdcentralen (äntligen)

Jag vaknade mitt i natten av att jag hostade som bara den. Jag hostade så jag tjöjdes och spottade äckligt slem i en näsduk. Ögonen tårades och näsan rann. Jag hostade så jag nästan inte fick åt mig andan. Väldigt otäckt. Där och då beslöt jag mig för att vara hemma på måndagen och kontakta vårdcentralen. 

När jag vaknade frös jag. Trots att vi har ett element nu och trots mitt tjocka täcke. Det visade sig vara tjugo minusgrader ute så det vara kanske inte så konstigt. Både spjället i öppen spisen och ventilen är ju öppna. Jag skrev ett mejl till min arbetsgrupp och chef, åt havregrynsgröt och sen ringde jag till vårdcentralen. De skulle ringa mig vid kvart över nio. 

Jag satte mig i soffan i vardagsrummet och drack en kopp Chai-te (har jag berättat att vårt favoritte helt plötsligt finns på affären igen?). Solen sken in genom fönstret. Det var vilsamt och uppiggande på samma gång. Jag längtar till våren nu. Vi har haft vinter så det räcker. En sköterska ringde på utsatt tid och jag fick en akuttid klockan halv två. Jag gjorde inget vettigt innan dess - eller det är kanske just det jag gjorde. Jag tog det lugnt och läste och tittade på en film på C-more, Why him. Jag hann inte riktigt se klart den men som tur är kan vi spela in på vår box. 

På med varma kläder. Det var "bara" minus elva nu men jag gillar inte att frysa. Vi bor nära vårdcentralen, tar bara några minuter att gå dit. Jag behövde int vänta länge innan jag blev uppropad. Läkaren var en ung ST-läkare. Han lyssnade uppmärksamt och sen undersökte han mig. Han berättade att han tror att jag haft lunginflammation som läkt ut sig själv och sen har förkylningen satt sig på luftrören. Det kan bli så. Han skickade mig till lab för att de skulle ta blod- och halsprov. Han ville kolla om jag hade en infektion och även om det var mycoplasma bacillusker. Sen skulle jag komma tillbaka till honom. So far so good!

När jag kom till provtagning tog sköterska först blodprov, kollade pulsen och tempen. Sen sa hon att hon ville ha ett urinprov. Jag svarar att jag var på toaletten innan jag gick hemifrån men att jag kanske kunde klämma ut några droppar. Hon säger då att det inte funkar hon måste ha urin som varit i blåsan i några timmar. Hon fortsatte med att säja att jag kunde fixa det hemma och komma in med det imorgon bitti. Ok sa jag. Sen sa hon att jag skulle topsa innanför blygdläpparna. Chockad och frågande. Hmm...någonting är fel här. - Men....läkaren sa ju att jag skulle ta ett halsprov? sa jag. Då kom chock nummer två. - Nä, det är enda sättet att ta klamydiaprov på. sa sköterskan. Jag bara satt och fånstirrade. KLAMYDIA??? 

- Men jag ska ju ta ett halsprov på grund av hostan? fick jag till slut fram. Sköterskan stod på sig att det var klamydiaprov som läkaren beställt och sa att jag fick prata med läkaren om det. Jag kom in till läkaren igen och frågade varför jag skulle ta ett klamydiaprov. Han sa att nä det var inte det han beställt. De hade gjort fel på lab. Tydligen heter dessa två prover något liknade. Vi fick oss i alla fall ett rejält skratt. Jag gick tillbaka till lab och pratade med sköterskan igen. Hon sa att det var läkaren som skrivit fel. Sen tog hon ett halsprov och så skrattade vi också gott tillsammans. Jag bryr mig inte om vem som gjorde fel, huvudsaken är att det blev rätt i slutänden. Men alltså fatta chocken .... klamydia!

Blodprovet visade att jag inte hade någon infektion i kroppen. Halsprovet får jag vänta på någon dag. Om det positivt får jag antibiotika annars får förkylningen  ha sin gång. Man kan ha hosta i upptill sex veckor efter en lunginflammation. Jag fick utskrivet Cochillana (eller hur det nu stavas) och luftrörsvidgande för at hjälpa till när hostan är som värst. 

Jag vilade resten av dagen. Det behövdes. Sen lagade jag mat. Det blev ugnsgrillade kycklingklubbor med tagliatelle och en röra av stekt äpple, valnötter, lök och tranbär.