Norgeresa - både bu och bä!

På fredag morgon skjutsade stora sonen ner mig till ordenshuset. Jag var där i bra tid, men nästan alla systrar var redan där. Ordning och reda. Min rumskompis G hade passat plats åt mig. Resan gick bra, den mesta av tiden in alla fall. Vi var upptagna med frågetävling en lång stund. Hade kommit till Bräcke innan jag hann reagera på vart vi var. Vi hade fått en påse med godis, chips och en lite flaska bubbel så vi hade det väldigt trevligt under tiden vi klurade på frågorna. Vi fick lite hjälp och vi hjälpte själv andra. Det är ju inte på blodigt allvar liksom. Men...vi vann! Och det är ju alltid kul att vinna *hehe* Jag vann förra resan också så nu börjar jag se ett mönster *hehe igen* Nä då, allvarlig talat, det är så klart kul att vinna men vi hade inte gjort det om vi inte fått lite hjälp. 

 Paus vid vatten. Jag bara älskar rinnande vatten, nån har kanske märk det :)

 Vi stannade i Krokom och åt buffé. Jag hade glömt mina hörlurar hemma så jag köpte nya på macken. Vilken tur att de hade några för de är min hjälp i nöden när jag mår dåligt. Då kan jag koppla bort verkligheten. Resan fortsatte att gå bra tills Åre ungefär. Sen började jag må lite dåligt. Både lite illamående och ont i ryggen. Sista delen av resan var inte kul. Vi var sen till hotellet så vi hann bara checka in och byta om. Inte vila något, vilket jag hade hoppats kunna göra. När vi kom ner till lobbyn satte vi oss och pratade med de otroligt trevliga norska systrarna Lajla och Ann-Irene som väntade på oss. När alla kommit ner till lobbyn hoppade vi in i bussen och åkte till ordenshuset som ligger en bit utanför staden. Systrarna hade, som för fyra år sedan, gjort en fantastisk buffé. Jag önskar verkligen att jag hade större magsäck en sån här gång för jag ville äta av allt. 

Allt var jättegott men spenatgrejen var supergod! Jag har bett om receptet...

Kvällen var väldigt trevlig men resan tog ut sin rätt så när klockan var runt nio var jag redo att åka hem. Min rumskompis sa att hon gott kunde tänka sig att följa med och jag frågade en annan syster också om hon vill åka med. Hon har varit svårt sjuk och det var ett under att hon klarade av dagen så bra som hon gjorde. Hon var helt slut och följde gärna med hem till hotellet. 

Snälla norska systrar ordnade en taxi åt oss. Det var väldigt kallt på hotellrummet och det verkade som om termostaten inte fungerade så jag gick ner till receptionen. Det visade sig att det var så, termostaten funkade inte, så jag fick låna en värmefläkt. Den värmde upp rummet rätt snabbt men lät så högt så jag stängde den innan vi släckte. 

.................................................................................................................................................

På lördag kunde vi sova ut, men jag vaknade vid halv åtta. Som jag brukar gör hemma på helgerna. Jag hade ont efter att  natten. Det blev såklart kallt i rummet när värmefläkten inte var på, så natten blev rätt jobbig (och min rumskompis snarkade dessutom, tur att jag hade öronproppar med mig). Min rumskompis var redan vaken så vi gjorde oss i ordning och gick ner och åt frukost. Väldigt bra frukost på hotellet, det är viktigt!

Varm mat och frukt, det är mina favoriter det!

Vädret var hemskt. Det regnade och blåste. Inte min grej precis. Jag tänkte på kvällen och beslöt att stanna inne när min rumskompis gick ut. Först var det väldigt skönt att bara slappa på rummet. Jag tittade på tv och läste på mobilen. Tog en tupplur också, behövde väl det efter att ha sovit dåligt på natten. Men sen blev det lite tråkigt att sitta där. Jag väntade att min rumskompis skulle ringa så jag kunde möta upp för lunch men klockan gick och ingen ringde. Sen fick jag meddelande från min arbetskompis (fd, är pensionär nu) där hon undrade hur det var med mig och vart jag var. Det visade sig att hon var på samma restaurang som min rumskompis. Då blev jag fundersam över varför hon inte ringt. Blev lite ledsen på ögat faktiskt.

Tänkte att det säkert var en missuppfattning oss emellan, men det är klart att det stack till i själen. Hon berättade senare att hon hade uppfattat det som att jag skulle ringa om jag orkade gå till restaurangen, jag hade uppfattat det som att hon skulle ringa när de var på väg till restaurangen. Trist när det blir så. Jag kände mig inte alls bekväm med situationen. Ett missförstånd, helt utan elakt uppsåt, men det kändes som att jag blev bortglömd. Tråkigt. Den känslan är lite svår att bara skaka av sig så den satt i ett tag och gjorde mig lite nedstämd.

Jag tog en promenad i stan för att skingra tankarna. Det hade slutat regna och blåste inte så mycket. Det var faktiskt jätteskönt att få luft. Jag mötte flera systrar som var på väg hem till hotellet och bytte några ord med dem. Jag köpte en sallad på Rema 1000, inte precis det jag sett fram emot men nu blev det så. Jag satte mig i lobbyn och åt. Det är verkligen en trevlig lobby så det var helt ok. 

Min rumskompis och jag

På kvällen klädde vi oss i lång Rebeckadräkt, det vill säga lång svart kjol och vita handskar, och blev skjutsade till ordenshuset. Vi minglade ett tag med de norska systrarna innan det var dags att gå in i logesalen. Där fick vi vara med på en festloge. Jag uppfattade inte allt som sades men nog för att få en bra sammanfattning. Språket i logen är rätt gammalmodigt i Sverige så det är inte konstigt att det är det i Norge också. Vi avslutade med att lyssna till en Helen Sjöholm låt. Det var ju extra roligt eftersom hon är från Sundsvall. Vilket de inte visste visade det sig, de ville bara ha en fin svensk låt som avslutning. Senare fick jag höra att hennes mamma varit med i vår loge tidigare. Efter logen fick vi ett glas bubbel innan vi gick in i matsalen och åt middag. Det var en himla trevlig kväll med intressanta samtal och många skratt. Lite svårt att förstå vissa norska systrars dialekt, men då är det bara att fråga. 

Jordskock-soppa med vit fisk till förrätt, sen en gigantisk portion med oxfilé på en bädd av rotsaker. Det var potatisgratäng till också men det tog jag inte eftersom det var nog med mat ändå.  

Karamellpudding till efterrätt.

................................................................................................................................................

Natten mot söndag var värre än gårdagens. Kallt i rummet, jag frös och kallsvettades om vart annat, mer snarkningar. Nä, jag har verkligen haft bättre nätter. Vi packade ihop och åt frukost, sen var det bara att checka ut och klättra ombord på bussen. Den här gången satte jag mig längst bak för att kunna vila bättre. Vi var bara två som satt där så jag hade ett ledigt säte bredvid mig.  Min rumskompis var helt ok med det, hon satt med en annan tjej. 

Typiskt nog var det fint väder när vi skulle åka hem, så dags då...

Vi stannade i Krokom och åt igen. Resten av resan gick smidigt. Alla damer är trevliga, missförstå mig inte nu, men det kan bli ett himla tjattrande när 50 damer pratar samtidigt. Det fungerar inte riktigt för mig när hjärnan bestämmer sig för att strejka. Det är en lång resa och jag har behov av lugn och ro ibland. Jag har faktiskt svårt att förstå att man kan hålla låda hela tiden på en så lång resa. Kanske är det mitt introverta jag som talar nu, men jag klarar bara av en viss tids socialiserande innan jag behöver vila hjärnan. En sån här resa är väldigt jobbig för mig. Var den förra resan jobbig också? Nja, lite kanske men inte så jobbig som den här. Sjukdomen har definitiv gjort det besvärligare för mig. En del av mig funderar på om det verkligen är värt det att följa med på nästa resa. Jag vet inte... men det är ju samtidig så roligt. Det är fyra år till nästa resa så jag behöver inte bestämma mig nu. Jag lyssnade på musik, en lista med filmmusik som stora sonen gjort åt mig på Spotify. Och jag somnade. Jag sov säkert i en timme, typ från Bräcke till Fränsta. 

Åh så skönt det var att komma hem. Borta bra men hemma bäst. Männen i mitt liv lagade mat - panerad torskrygg med kall citronsås. Mums! På kvällen tänkte vi se en film, men det blev så sent så vi tittade på ett avsnitt av Kingdom på Netflix istället. Spännande!