Massa kalasande, och nu jä*lar ska här ut och röra på sig

På torsdag hade vi inspark för vår nya chef. Roliga tävlingar. Jag tävlade i att skala en potatis. Låter kanske inte så kul men det var det. Vi visste inte vad vi skulle göra utan fick välja en sak från bordet. Jag valde ett måttband. Sen kom potatisen fram och så var det bara att skala. Jag gjorde en ögla av metallbandet och skalade frenetiskt. Och vann!! Kul tävling (extra kul för att jag vann)  Det var kul. Sen åt vi sallad från Baguetterian. Nu blir det en negativ recension här... caesarsallad med fel sorts sallad, med ananas, paprika, oliver, majs och  jalapeños. Lite kyckling, ytterst lite, krutonger och ost fanns det visserligen, men det kändes inte alls som en Caesarsallad. Och bacon lyste med sin frånvaro. 95 kronor för detta haveri till sallad. Skandal! Betyg ett av tio. Men sen hade vi kul igen. Sångtävling och filmcitat tävling. Jättekul! Det blev en tidig kväll och det kändes bra. Har mått riktigt ok under dagen.

................................................................................................................................................

Fredag var hektiskt. Utvecklingssamtal på förmiddagen. Jag känner ingen arbetsglädje nu. Det finns olika orsaker, men inget jag tänker gå in på. Det är olikt mig och mycket frustrerande. Vi pratade om det och min chef verkar engagerad och ha en vilja att jobba med det. Olikt min förra chef som undvek obekväma grejer. Över huvud taget kan man ju säga att det var olikt alla andra utvecklingssamtal som jag haft tidigare. På ett positivt sätt. Kändes mycket bra efteråt. Möte på eftermiddagen. Sen sluta lite tidigare så Lars hann in på en affär innan den stängde. Han skulle handla åt jobbet. Jag satt kvar i den varma bilen och myste. Gillar varma bilar. Men efter en halvtimme hade till och med jag fått nog. Då kom han. När vi kom hem vilade jag ett bra tag innan middagen eftersom jag - trots värmen i bilen - inte fått bort värken från förmiddagens kyla. 

Färskpotatis, paprika, vitlök och innehållet i två sorters färskkorvar i ugnen - sen på med ruccola och servera. Jättegott. Fick idén från en arbetskompis. 

På kvällen tittade vi på Pulp Fiction med grabbarna. Ont i kroppen. Frusen trots två filtar och onepiece.

.................................................................................................................................................

Natten mot lördag var helvetiskt. Jag svettades och frös om vartannat. På morgonen var jag gråtfärdig av sömnbrist och värk. Alla nervtrådar stod i givakt. Vi tittade på två avsnitt av en ny serie, Black Summer, medans vi åt frukost. Bra serie. Zombier. Mycket spring med andan i halsen. Här gäller att överleva, inte för alltid utan till nästa dag eller nästa timme till och med.

Jag lämnade min plats några minuter och en annan brud såg sin chans!

Sen tog vi en promenad upp till foten på Södra berget. Jag måste röra på kroppen och försöka bryta värkkarusellen. Grabbarna följde med. Det finns en ny hinderbana vid foten av slalombacken och den var grabbarna sugna att prova. Jag och Lars provade också. Smidiga som elefanter, men vi gjorde vårt bästa. På vägen hem gick vi genom skogen. En stig jag aldrig gått. Det var bedövande vackert. Jag kände hur friden sipprade in i alla porer och själen fick ro. Inget är så rogivande som att gå i skogen en vacker solig dag. Jag var så lycklig. Och det bästa av allt var ju att värken sjönk undan. Jag sa till familjen att det här borde vi göra varje dag. Kanske vi inte klarar av att hålla det varje dag, men att ha den framförhållningen i alla fall. Vi behöver det. Att röra på oss ordentligt. Min kropp klarar inte av att ha ont hela tiden och att vara i stillhet jämt. Nä nu får det bli nån ordning på det här!

 Hinderbanan vid foten av slalombacken på Södra berget, och stig genom skogen

 Vi promenerade till affären och köpte glass sen gick jag och Lars vidare till svägerskan och svågern och hjälpte dem lite inför kvällens kalas. Svågern fyller 60 år. Sen hem och ladda om innan vi gick tillbaka, hela familjen den här gången. Vädret var så fint att vi satt ute i solen och njöt ett långt tag. De bjöd på mingelmat och bubbel. Sen flyttade vi in för det blev smällkallt när solen började gå ner. Vi satt på altanen och åt grillat. Trevligt men kallt. Jag var nästan redo att ge upp, men så kom svågern med en infravärmare så den satt jag och K och i princip kramade resten av kvällen. En aning för högljutt för min hjärna framåt natten, men jag klarade mig ändå bra. Fick skjuts av svärföräldrarna hem så jag slapp gå i kylan. Så tacksam för det så jag slapp börja frysa igen.

Svågerns syskon hade hittat på bus. Han fick gå så här till café Eclair där en fika väntade. 

................................................................................................................................................

På söndag var det fortfarande soligt, men inte alls lika varmt som tidigare dagar.  Jag bakade muffins att ta med på kalas. För ja, det var kalasdags igen! Den här gången var det brorsans dotter T som fyllde fem år. Vi firade mig också för vi har inte träffats allihopa sen jag fyllde år. De hade gjort en stor jättegod smörgåstårta. Sen hade syrran gjort en rice crispes tårta som jag prydde med grädde (ett eget hörn åt stora sonen med hans grädde) och massor av frukt och bär. Jättegott det med. En väldigt trevlig tillställning. Så kul att träffa (nästan) alla i familjen.

 Brorsan och hans tjej är duktiga att göra smörgåstårta. Och så jag och söta fröken T.

Rice crispies tårta med frukt som syrran gjort (jag dekorerade den)

Jag fick fina blommor

När vi kom hem tog grabbarna ner julbelysningen ute. Den uppe längs taket. Den har varit avstängd länge, men suttit kvar tills det blivit varmare. Lars sålde Lillemans cykel som han växt ur. Och jag städade frenetiskt. Lars hjälpte till och dammsög några rum. Sen var det plötsligt dags för middag så då köpte vi kinamat för ingen orkade laga mat och det var ändå så sent. Vi väntade ett tag efter maten sen tog vi vår dagliga promenad upp på Södra berget. Den här gången tog jag stavar. Jag fick pappas stavar efter att han gick bort men har glömt bort dem. De har stått i ett hörn och samlat damm. Ibland har jag sett dem och tänkt att jag måste börja använda dem, för att sen glömma bort dem igen. Jädrar vilken fart man får med stavar! Och jädrar vad det kändes i musklerna efteråt! Det är verkligen inte sista gången jag använder dem!