Stark sen värk, ny soffa, slut på medicin, revision, massa snö och en riktig skitdag

På torsdag, kände jag mig extra stark på förmiddagen. Frisk på riktigt liksom. Så känns det inte vidare ofta nu för tiden. Det var minus 16 grader på morgonen. Solen sken och det var så vackert ute. Fast jag höll mig inne i den relativa värmen på kontoret.

Jag måste hämta ut Gabapentin, snart slut hemma. Men när jag gick in på "mina sidor" på Apoteket såg jag att receptet gått ut. Attans! Men det ordnar sig...jag gick vidare till Neurologen på sjukhuset och begärde förnyelse. Så praktiskt att man kan göra det från Apotekets sida.

På eftermiddagen kom värken smygande och sen var det kört, som vanligt alltså. Mot slutet av dagen stretchade jag ut sidan åt höger. Jag har blivit medveten om att jag oftast drar åt vänster. Troligen för att jag har haft så ont så länge i vänster sida. Jag måste bryta mönstret så jag försöker till exempel luta åt höger i soffan när jag tittar på tv. Men på jobbet är det extra viktigt för jag spenderar ju 8 timmar vid skrivbordet. Jag lutar mig ofta på vänster arm när jag läser. Inte bra. Nu försäker jag luta åt andra hållet, men då känner jag mig lite snurrig. Ovanan säkert. Hur som helst så lättade värken i sidan när jag stretchade. Mer sånt. Jag ser verkligen fram emot massagen på måndag.

Morot- och majsbiffar till middag. Gott!

Vi fick meddelande från Mio att vår soffa har anlänt. Hoppsan! Det skulle ju ta 8 veckor. Nåja, det är bara att boka släpvagn och hämta den nu i helgen. Lars och grabbarna bar ner vår nuvarande soffa till biorummet när vi kom hem. Jag lagade mat. Vegetariska biffar med morötter och majsmjöl. Det blev väldigt gott. Senare på kvällen kändes det lite märkligt att sitta i poängfåtöljerna från biorummet och titta på tv, men inte obekvämt alls. Vi såg på sista avsnittet av Vikings. Spännande värre! Nu måste vi vänta ett år (antar jag) till nästa säsong.

.................................................................................................................................................

På fredag vaknade vi till bara nån minusgrad och lätt snöfall. Jag kände mig stark idag med. Förmiddagen gick väldigt bra, även om värken i sidan var rätt intensiv. Jag gick in på "mina sidor" och såg att receptet på Gabapentin redan har blivit förnyat. Bra jobbat Neurologavdelningen! Jag beställde den och begärde att få den hemskickad med posten. Så himla smidigt.

Lars och jag hämtade soffan och fåtöljen efter jobbet. Det var kyligt, helst när det stundtals blåste till ordentligt, men det hade i alla fall slutat snöa. Lars och grabbarna kånkade in soffan. Det var inte helt lätt i vår lite krångligt utformade hall, men det gick. Det blev väldigt bra. Jag är supernöjd!  

Kinesiskinspirerad middag idag.

På kvällen tittade vi på Mission Impossible - Fallout. I den är svenska Rebecka Fergusson med igen. Hon är stentuff. Mycket spännande film! Och det gick jättebra att sitta i gamla soffan i biorummet., by the way! 

Värken var på hygglig nivå. Massagen, om än kort, hjälpte att lätta på "trycket" liksom.

..................................................................................................................................................

Både lördag och söndag var snöiga. Det snöade och snöade och snöade....

Jag reviderade Paulinernas redovisning för 2018 på lördag. Det gick bra. Tjejen som skött redovisningen har gjort ett jättefint och tydligt jobb. Jag hade bara funderingar på två poster, som jag mejlade henne. Lars hade ont i ryggen. Såklart, det var ju värsta krångligt och tungt att bära in soffan igår, trots grabbarnas hjälp. Så jag hjälpte grabbarna att skotta snö. Det var ganska kallt men ändå skönt att vara ute och att röra på sig. Brorsan med familj var på besök. Barnen var vildare än vildast och busade rejält med mig. Det är tufft att vara småbarnsförälder. Jag fick flashback till när mina barn var små. Men så är det för de flesta tidvis, bara att ta sig igenom den tuffa tiden. När de åkt hem lade jag mig för att vila ett tag. Behövde det. Hade lite mer ont och ville försöka stävja det i tid. På kvällen var det första deltävlingen i Melodifestivalen. De låtar jag gillade gick det bra för.

Katten tyckte att min och Lars fot var skön att ligga på.

Sen tittade vi på science fiction filmen IO på Netflix. Den var inte alls som jag trott utan en dramafilm som utspelas i en döende värld. Eller rättare sagt ett melodrama. Gripande och sorgsen ton genom hela filmen, och förvånansvärt vacker. Jag gillade den skarpt trots att det inte var den science fiction action jag förväntat mig.

På söndag var det i det närmaste snöstorm. Riktigt uschligt väder. Man såg inte himlen på hela dagen. Vi åkte och veckohandlade mat. Mer än så ville man inte vara ute. Jag är så tacksam att grabbarna skottade snö även idag. Vi tog en go'fika och tittade på första delen av en ny (för oss) serie på Netflix, Nightflyers. Jag tyckte den var väldigt spännande, resten tyckte den var sådär. Men det kan bero på att jag har större inlevelseförmåga, enligt stora sonen. Sen strök jag lakan och körde några tvättar innan det var dags att börja med maten.

Det var vår tur att ha "sista söndagen i månaden middag". Jag tyckte att jag började i bra tid men det sket sig rejält. Det är skillnad i att rensa och steka kycklinglårfilé till 4 och 10 personer. Lars hjälpte mig i början, sen gick han ut och skottade. Jag tyckte att jag skulle hinna resten själv så det hade jag inget problem med, men som sagt, nej! Tiden bara flög ifrån mig. Vad händer i såna fall? Jo jag blir jättestressad och då slutar jag att fungera normalt. Jag lyckades slå sönder ett glas som Lilleman fick i julklapp av stora sonen och en Eva Solo karaff. Jag råkade salta såsen för mycket och fick hälla bort hälften och blanda i nya ingredienser, som inte riktigt räckte enligt receptet men blev hyfsat gott ändå. När gästerna kom var jag helt stissig och kunde till att börja med inte njuta av vare sig sällskapet eller maten. De försäkrade mig om att maten var god, och det är jag såklart himla tacksam för, men jag skulle verkligen vilja att de var så utan att jag i princip gråtit över att ha misslyckats först. Fy Ingela, fy! Jag måste vekligen arbeta med mig själv när det gäller stressen.

Sen berättade sonen M att han skulle åka till Japan i sommar. Väldigt kul för honom, absolut, men det stack till i hjärtat för min sons skull. Han har alltid velat åka dit men varken haft råd eller sällskap. Han är inte alls missunnsam utan tycker det är roligt för honom, men såklart att det känns lite tufft ändå. Eftersom jag redan var låg så blev jag ännu mer deppad, annars hade det nog mest svidit en stund och sen försvunnit. Känslor är känslor. Det är bara en tillfällig känsla, bara så alla förstår det. Jag sticker dock ut hakan nu och visar en mindre vacker sida, för jag tror att det behövs ibland. Livet är mer än den yta du ser på Facebook. Alla har sämre dagar och skelett i garderoben. När vi gick och lade oss kramades vi en stund och jag fick gråta en skvätt. Mest över mitt eget misslyckande som kock och värdinna.

Morgondagen är ett oskrivet blad. Kan bli så mycket bättre....!