Jobbig vecka, hemlagad pasta, från bättre än på länge till sämre än på länge!

Veckan som gått har varit riktigt jobbig. Det beror säkert till stor del på sviterna av förkylningen. Jag har varit orkeslös och fortfarande en smula snuvig och hostar av och till. Det har varit hyfsat väder hela veckan. Plusgrader mestadels, bara kallt på torsdagen. Det är mycket ljusare både på morgonen och på eftermiddagen. 

På jobbet har det varit full fart. Mycket att göra och konstiga ärenden. De första dagarna gick väldigt fort. På måndag kväll var jag så slut att jag gick och lade mig innan alla ätit upp middagen, det har jag nog aldrig gjort förut. Jag somnade och sov i cirka 45 minuter. Sen blev jag liggande i sängen resten av kvällen och släckte tidigt. På tisdag försov vi oss för ovanlighetens skull. Ingen av oss hörde klockradion. Men jag var ändå på jobbet strax före åtta. När jag kom hem var jag supertrött och tvungen att vila innan middagen. Av den anledningen slutade jag tidigare på onsdag och åkte hem och vilade innan jag skulle åka till logen på möte. Jag hade anmält enbart möte, alltså ingen middag. Det var ett bra beslut även om det känns tråkigt att inte stanna kvar. Men jag måste koncentrera mig på att må bra och att orka med. Livet i allmänhet alltså. 

 Fullmåne på tisdag

Snön smälter utanför sovrumsfönstret

På torsdag slutade jag också tidigare och  åkte och hälsade på min syster som låg på infektionskliniken på grund av en elak infektion i ett sår på foten. Den foten hon opererat och haft (har) sånt problem med. Stackars Lillstrumpa! På fredag var jag på en föreläsning om ergonomi som hölls av "min" fysioterapeut M från Feelgood. Det var väldigt intressant. Hon sa något väldigt viktigt - Vad är hälsa? Jo, att ha energi nog att orka arbeta och energi nog för att njuta av livet (fritiden). Det är därför extremt viktigt att ha en bra arbetsplats, både den psykosociala och fysiska miljön. För man tillbringar så mycket av sin vakna tid på jobbet.  Jag tycker om min nya plats, trivs bättre där än på min förra faktiskt. Tycker det är lugnare. Jag hoppas att det ska fortsätta kännas så. På måndag ska jag kolla på fotpall för mitt nya bord går inte lika långt ner som mitt gamla och man ska enligt M sitta med fötterna i golvet. På fredag eftermiddag slutade mina hörlurar att fungera. Då fick jag nästan panik för jag behöver dem verkligen och de är dyra utifall att jag skulle behöva nya. Helpdesk bytte min dator för hörlurarna funkade hos dem, sen funkade de en liten stund hos mig och sen dog de igen. Jag hann inte prova dem efter datorbytet eftersom telefontiden tog slut och det nästan var dags att gå hem. Vi får se på måndag. 

Efter jobbet på fredag åkte vi in på ICA för att köpa något till middag. Vi var båda trötta och fantasilösa men så kom jag på att vi kunde laga pasta carbonara. Enkelt men gott. Av en märklig kosmisk slump hade stora sonen ätit det till lunch. Helt otroligt. Men han tyckte inte att det gjorde så mycket för det är ju som sagt gott. Senare på kvällen tittade vi på två avsnitt av Nightflyer, sen var det bara att hoppa i säng och sova. 

Jag har mått riktigt bra under veckan, i "chiarivärken" alltså. Inte mer "stick och brinn" i huden än vanligt. Jag har varit noga att stretcha och har även legat på en tennisboll och masserat höften och rumpan eftersom jag fått otäck värk ner i benet. Bieffekten verkar vara att jag även mått bättre vad gäller värken i midjeområdet. Det är det jag misstänkt när jag fått massage, att problemet i höften påverkar värken i midjan. Musklerna påverkar ju varandra liksom. 

På lördag mådde jag bättre än vanligt, mitt nya vanligt alltså. Nästan som mitt gamla vanligt. Jag städade ordentligt. Det behövdes. På eftermiddagen gick (halkade) vi ner till svägerskan och svågern. Vi lagade pasta tillsammans med dem och familjen M. Första gången jag gjorde det från scratch. Det var familjen M:s pastamaskin vi använde. Nu är jag ännu mer sugen på en pastamaskin. Tur att jag fyller år snart, då kan jag ju önska mig en i present. Vi var där fyra och satt oss ner för att äta vid åtta. Jösses vilken lång tid det tog!

Men det var det värt för det blev väldigt god pasta. Vi hade väldigt trevligt och jag drack faktiskt lite alkohol. Det händer minsann  inte ofta nu för tiden. En halv Smirnoff russian, en Aperol spritz och ett glas bubbel medans vi lagade pastan (förberedelse, blanda ihop degen, låta degen vilar, använda pastamaskinen, torka pastan, koka pastan = ca 4 timmar). Till maten drack jag ett glas rödvin. Det är inte alls mycket och inte alls vidare hög alkoholprocent, men nog för mig som dricker så sällan. Varför skriver jag detta då? Jo det har att göra med min helkassa natt. Dörren till altanen stod öppen lite då och då under kvällen och troligtvis drog det på mig fast jag inte märkte det då. Så när jag kom hem och skulle sova så var jag helt iskall och fick ta en fleecefilt under täcket. Det tillsammans med alkoholen och Lars snarkande gjorde att jag sov väldigt dåligt. Ovanligt dåligt. 

Söndag. Vackert väder, snön smälter, vårfåglar sjunger

När jag vaknade på söndag hade jag hemsk värk. Värre än på väldigt länge. Så ont så jag inte ville röra mig en millimeter eftersom det var som om alla nerver på vänster sida reagerade med smärta. Så ont så jag knappt kunde prata. Fy fan helt enkelt! Det tog en bra bit in på eftermiddagen innan jag kände mig som människa igen. Det är ett kosmiskt skämt att jag mådde bättre än på länge på lördag och sämre än på länge på söndag. Lars tog en promenad i det vackra vädret, plus åtta i skuggan: Men jag stannade inne eftersom det blåste så pass mycket ute. Jag ville inte riskera att få mer ont. Jag spenderade istället nästan hela dagen i fåtöljen tittande på Z nation på Netflix. Sista säsongen tyvärr. Jag har läst att den inte är förnyad för en ny säsong. Synd för jag tycker verkligen om den. På sena eftermiddagen var jag i alla fall i så bra form att jag tvättade några tvättar, strök lakan åt familjen och gjorde i ordning en gryta i Crock-Poten.