Julen, jobba järnet, förkylning och sluta med medicin

Innan julen kom tänkte jag att det skulle bli så skönt med två lediga dagar innan julafton. Så man har gott om tid och slipper stressa. Jag vet inte hur andra funkar, men jag kan inte låta bli att stressa. Jag kan inte låta bli att städa lite extra noga och piffa lite extra mycket. Galet. Det blir ju jul ändå och jag skulle så mycket hellre se att jag tog det lugnt och njöt av julen. Varför gör jag så här mot mig själv?

Nåja, på lördagen blev det då städning för hela slanten. Städade tills jag nästan grät. Helt sjukt beteende *skakar på huvudet*. Bytte till jullakan i sängarna och slog in de sista julklapparna också. På kvällen tog vi det i alla fall lugnt och tittade på galna julljusprydda trädgårdar och hus på tv. Senare tittade jag och Lars på en favorit julfilm i sängen, En lysande jul (Deck the Halls), medans vi väntade på om stora sonen ville bli hämtad på stan. Det blev sent, klockan var nog halvtvå innan vi släckte.

På söndag tänkte vi ta det lite lugnare och bara göra det där sista. Jag städade badrummet, det tog ju lite tid. Sen städade vi våra rejält försummade ugnar. Skurade galler och plåtar med stålull. Så här i efterskott var det ju knasigt att spendera värdefull tid på det, men så fungerar vi tydligen. Slutligen så kokade vi knäck med grabbarna.

På kvällen kom vänner för att umgås på vår årliga uppesittarkväll. I år var vår kompis T med också, hon som inte bor i Sundsvall längre. Hennes son D var också med. Jättekul! De skulle fira jul hos en dotter/syster med familj som bor nära Sundsvall så då kunde de passa på att tillbringa kvällen med oss. Sen hade en tjej med sig sin nya kille, och ytterligare en kompis tittade in sent på kvällen. Det blev fullt hus. Nio (tio) vuxna, tre unga vuxna och tre ungdomar.  Vi åt ett knytis julbord - verkar bli större för vart år - och spelade julklappsspel under tjo och tjim. I år fick jag inget alls. Lars fick en julprydnad, en liten släde med jultomte och renar. Tyvärr var det glapp i sladden till lamporna men det kanske Lars kan fixa.  

När alla gått hem och vi städat undan och satt igång diskmaskinen kom jag att tänka på knäcken som stod ute på verandan. Jag hämtade in brickan och lade ner knäcken i en låda, men sparade fyra som vi kunde äta på en gång. Stora sonen stoppade en i munnen och sa "- Den smakar lite konstigt? Som klor." -SPOTTA UT!" ropade jag. Jäklar...vi hade ju klorerat spabadet under eftermiddagen. Ingen hade tänkt på knäcken som stod där ute för att stelna. Inget att göra åt nu, de åkte direkt i soppåsen.  Vilken tur att vi inte bjudit på dem under kvällen. 

Julaftons morgon var förvånansvärt lugn. Jag vaknade tidigt trots två sena kvällar i rad. Och trots att jag vaknat under natten med skärande halsont. Hade någon haft med sig en oväntad julklapp igår? Baciller?

Vi åt frukost och grabbarna öppnade julstrumporna. Sen gjorde vi iordning oss och styrde kosan mot Ånge.  Solen sken och träden i skogen lyste vita mot den klarblå himmeln. Otroligt vackert. Ungefär i höjd med Torpshammar blev det mer snö och träden var så tunga av snö att de bugade sig över vägen. Som att vara i Narnia. Det var om möjligt ännu vackrare. 

Sju vuxna, fem unga vuxna, en ungdom, två barn, en bäbis...and a partridge in a peartree! Så många var vi i mammas lilla lägenhet. Jag tror att vi alla saknade vårt barndomshem lite extra just då. Vi åt jullunch istället för middag eftersom unge herr J med sin lilla familj skulle vidare till svärmor på kvällen. Sen öppnade vi paket och så tittade vi på Kalle Ankas jul....eller inte jag då för jag städade undan i köket för att kunna få fram fika. Alltså, jag var ju inte ensam om att städa undan men det kan tänkas att jag tog kommandot...en smula... Så fikade vi kaffe och lussebullar. Sen tog det stopp för mig. Hjärnan satte mig på paus, orkade knappt leva kändes det som. De två föregående dagarna samt hotande förkylning tog ut sin rätt. Just då var jag jätteglad att vi redan ätit för vi kunde åka hem strax därefter. Jag tror faktiskt att jag föredrar att göra så för då kan man slappa hemma på kvällen. Vi åkte hem genom det underbara vinterlandskapet. Tog en omväg förbi två vansinnigt dekorerade hus som syrran tipsade oss om. Jul de lux!

När vi kom hem bytte jag genast om till den underbara onepiecen jag fått av grabbarna. Vilken fullträff, precis när jag börjat fundera på att köpa en ny, och precis när jag kände mig så "hurvig". Vi tittade på en julfilm. Inte en film som handlade om julen utan en som stora sonen fått i julklapp, Die Hard nummer fem - A good day to Die Hard.

På juldagen bara slappade vi. Tog en tur till familjen M och fikade bara, i onepiece. På annandagen slappade vi också.  Spelade spel med grabbarna och bara myste. Behövligt. Sen åt vi middag hos svärföräldrarna. Trevligt, men jag spenderade en hel del av tiden på sängen. Det är som om hjärntröttheten hälsar på igen.

På torsdag var det jobb. Trots förkylningen. Att stanna hemma var inget alternativ eftersom det är mycket att göra och alla behövs. Alle man på däck! Men jag nyser i armen eller i näsduk, spritar händerna och håller mig på avstånd. Jag vill inte smitta ner mina arbetskamrater. Efter lunch var bomullen i huvudet rätt förlamande för tankeverksamheten och jag började dessutom få ont i magen. Julmat är gott, men min mage håller inte med. Lars hämtade mig strax före tre. Jag kröp ner i sängen, drack en kopp nyponsoppa och somnade. Jag var inte sugen på mat men fick i mig tomatsoppa och en äggmacka.

Vi tittade på senaste avsnittet av Vikings på HBO, sen var det sängen igen. Lars gjorde mig sällskap senare och vi tittade på en film på Netflix, Bird Box. Den var väldigt spännande. Klart sevärd.

Fredag var intensiv redan från början. Vi hade massor med tillstånd att registrera. Det har ju varit så många "röda" dagar att de samlats på hög så att säga. Jag har två telefoner och det slår aldrig fel att det ringer i båda samtidigt. Idag har jag verkligen pratat och pratat. Tur att jag inte har ont i halsen längre. Tuff dag, men jag kände mig i alla fall piggare än gårdagen.

Jag fick en nyårshälsning som gjorde

mig jätteglad. Den måste jag bara visa!

..................................................................................................................................................

Vädret har inte varit någon hit. Några lite kallare dagar, men redan på juldagen var det plusgrader. Den lilla snö vi fått smälter fort. Det blev glashalt på vägarna. Vi hade bara tur att det kom lite snö och att den låg kvar över jul. Nu är ju förbi och vad mig anbelangar kan det lika gärna bli vår nu.

Förkylningen som visade sitt fula tryne på natten till julafton var inte  här på en snabbvisit. Nej den blev värre och värre. Snoret rann och huvudet blev fullt av bomull. Ont i kroppen och huvudet och så in i  norden trött. Sen kom nästäppa och nysningar. Tack för det! Men det är inte konstigt att jag blev förkyld. Inte alls konstigt med tanke på hur stressad och nerkörd jag känt mig.

Annars kan jag berätta att jag slutat med Saroten. Lite impulsivt kanske men jag tyckte att det var dags nu (jag har ok från läkaren att göra det när jag känner mig redo). Jag höll på att få slut på medicinen och struntade helt kallt i att hämta ut ny. Saroten har gjort mina nätter lugna eftersom den dels gör mig trött och dels lägger locket på tankeverksamheten. Sen dämpar den såklart värken också. Men jag vill inte äta medicin hela livet om jag inte absolut behöver det. Så jag slutade tvärt. Kanske borde jag ha trappat ner, men dosen var så pass låg att jag tog en rövare. Hur har det gått då? Jo jag är inte längre intill döden trött på kvällen. Jag somnar inte direkt. Jag sover lätt och vaknar ett par gånger. Jag drömmer otroligt mycket. Som förut alltså. Innan jag började äta Saroten. Jag saknar den där djupa sömnen och jag saknar att vara rejält trött när jag ska sova, men det är inte nog för att jag ska börja med medicinen igen.

Nu har jag bara Gabapentin kvar. Värken i kroppen är bättre på daglig basis, där hjälper säkert Gabapentin. Men väderkänsligheten är bestående. Den får jag nog leva med. Ingen medicin hjälper där. Det vanliga stickandet i huden på vänster sida verkar inte heller ge med sig. Det är alltjämt där och irriterar. Ibland i bakgrunden, ibland väldigt intensivt.

Jag vill lämna er med ett tips på en bra tv-serie, Tell me a story, på HBO. De första två avsnitten är kanske lite tröga, men sen tar det fart. En riktig nagelbitare!