Bästa filmen, pappa, höst och blåst
Fredag - bra dag på jobbet trots tankarna runt att sluta med Cymbalta. Huvudvärk mot slutet av dagen så jag fick ta en Alvedon och vila när jag kom hem.
På kvällen åt vi kycklingtacos. Det var ett bra tag sen sist så det var extra gott. Senare såg vi på The Greatest Showman. Och jag måste bara utbrista: - Vilken UNDERBAR film! Full pott från mig! Den här är från och med idag min favoritfilm. Fantastisk musik, sceneri och skådespeleri. Jag både grät och skrattade. Fast jag blev lite dumförklarad av grabbarna när jag var förundrad över att Zac Ephron kunde sjunga. Han blev tydligen populär i och med High School Musical. Jag får försvara mig med att jag inte sett serien. Jag mådde rätt bra senare på kvällen. Skönt det med tanke på alla funderingar kring Cymbalta som snurrar i huvudet,
Lördag - vaknade till en vacker solig höstdag. Det blåste tyvärr ganska mycket. Dock inga stormvindar som i södra Sverige. Vi firade kusin R som fyllde moppe (alltså 15 år). Det blev tacos här med, fast köttfärs tacos. Helt ok att äta det två dagar i rad för man har ju olika tillbehör, men sen får det dröja ett tag innan vi äter det igen. Mot slutet av kalaset kände jag mer alltmer trött i huvudet så det var skönt att åka hem och vila. Jag hade velat jobba i trädgården, men dels var jag slut i huvudet och dels blåste det för mycket.
Idag är det två år sen min älskade pappa dog. Tänk att det gått två år? Det är ruskigt hur fort tiden går och så smärtsamt att tänka på att livet bara går vidare trots att man förlorat en så viktig person i ens liv.
På kvällen åkte vi ner till Hemmakväll och hyrde film och köpte lördagsgodis. Det är alltid proppat med folk där på helgerna. Det måste vara en riktig guldgruva. Vi valde att se The hurricane Heist. Den var spännande och riktigt bra. Jag var lite kylen och ömhudad så det var skönt med värmedynan.
Söndag - solen sken så fint även denna dag men det blåste ännu hårdare. Det fick bli en innedag. Jag hade inte hunnit med mig i veckan så det var bara bra, fastän det kliade i trädgårdsnerven. Städa och tvätta samt laga mat i Crock-Poten. Låter tråkigt men jag gillar det ju. Höstpyntade i huset. Nu är det min tid, den med varma färger i orange och gult. Love it!
En kort tur till Birsta hann vi med på eftermiddagen. Inte min favoritplats men vi behövde bland annat kattsand. Sen hem och laga mat. Det jag gjorde i Crock-Poten var till senare i veckan. Vi åt tortellini med skinksås. Så enkelt och så himla gott! Amazing Race på tv sen fixa lite mer med tvätten.
Jag har väntat hela sommaren på att min stormhatt ska blomma. Det är första året och jag hade egentligen inte väntat mig att den skulle blomma, utan först etablera sig ordentligt i år och sen blomma nästa år. Men så kom ju den här underbara långa varma sommaren och hoppet om blommor väcktes till liv. Stängeln är längre än mig och knopparna redo att slå ut. Men vad händer då? Jo vinden knäcker stängeln! Inte hade jag tänkt på att stadga upp den. Jag hade kunnat sparka mig själv i ändan av ilska. Tusan också!! Jag reste upp stängeln mot väggen, men jag tvivlar på att det finns nog livskraft kvar i den för att kunna blomma. Jag får nog vänta tills nästa år ändå då...
Så var den helgen slut. Den har som vanligt gått alldeles för fort. Jag har mått hyffsat bra trots att jag slutat med Cymbalta. Huvudvärk och lös mage är allt. Ja och så ett intensivare känsloregister. Det är som om känslorna kommer fortare och är kraftigare. Närmare till skratt, gråt och ilska. Fast det hade jag ju räknat med. Jag har alltid varit en humörmässig berg och dalbana men under tiden jag ätit Cymbalta har humörtopparna varit lägre. Det är ju det medicinen gör, tar bort topparna. Jag har i och för sig inte ätit dem för depression utan för neuropatisk värk, men medicinen har såklart verkan även på humöret. Det som är spännande är att jag börjat drömma igen. Intensivt levande drömmar. Inte mardrömmar utan konstiga drömmar med blandning av verkligeten och fantasin. Som förut. Det har jag inget emot för jag har oftast väldigt intressanta drömmar. Men tyvärr sover jag också lättare nu. Som förut. Jag har sovit som en stock mest varje natt under en längre tid och det saknar jag nu när jag kommit tillbaka till min vanliga "vakna förtiosjutton gånger per natt, somna och och drömma" sömnrytm.
På kvällen åt vi kycklingtacos. Det var ett bra tag sen sist så det var extra gott. Senare såg vi på The Greatest Showman. Och jag måste bara utbrista: - Vilken UNDERBAR film! Full pott från mig! Den här är från och med idag min favoritfilm. Fantastisk musik, sceneri och skådespeleri. Jag både grät och skrattade. Fast jag blev lite dumförklarad av grabbarna när jag var förundrad över att Zac Ephron kunde sjunga. Han blev tydligen populär i och med High School Musical. Jag får försvara mig med att jag inte sett serien. Jag mådde rätt bra senare på kvällen. Skönt det med tanke på alla funderingar kring Cymbalta som snurrar i huvudet,
Idag är det två år sen min älskade pappa dog. Tänk att det gått två år? Det är ruskigt hur fort tiden går och så smärtsamt att tänka på att livet bara går vidare trots att man förlorat en så viktig person i ens liv.
Utsikt från minneslunden på Ånge kyrkogård. Jag tog fotot i fjol.
På kvällen åkte vi ner till Hemmakväll och hyrde film och köpte lördagsgodis. Det är alltid proppat med folk där på helgerna. Det måste vara en riktig guldgruva. Vi valde att se The hurricane Heist. Den var spännande och riktigt bra. Jag var lite kylen och ömhudad så det var skönt med värmedynan.
Söndag - solen sken så fint även denna dag men det blåste ännu hårdare. Det fick bli en innedag. Jag hade inte hunnit med mig i veckan så det var bara bra, fastän det kliade i trädgårdsnerven. Städa och tvätta samt laga mat i Crock-Poten. Låter tråkigt men jag gillar det ju. Höstpyntade i huset. Nu är det min tid, den med varma färger i orange och gult. Love it!
En kort tur till Birsta hann vi med på eftermiddagen. Inte min favoritplats men vi behövde bland annat kattsand. Sen hem och laga mat. Det jag gjorde i Crock-Poten var till senare i veckan. Vi åt tortellini med skinksås. Så enkelt och så himla gott! Amazing Race på tv sen fixa lite mer med tvätten.
Så var den helgen slut. Den har som vanligt gått alldeles för fort. Jag har mått hyffsat bra trots att jag slutat med Cymbalta. Huvudvärk och lös mage är allt. Ja och så ett intensivare känsloregister. Det är som om känslorna kommer fortare och är kraftigare. Närmare till skratt, gråt och ilska. Fast det hade jag ju räknat med. Jag har alltid varit en humörmässig berg och dalbana men under tiden jag ätit Cymbalta har humörtopparna varit lägre. Det är ju det medicinen gör, tar bort topparna. Jag har i och för sig inte ätit dem för depression utan för neuropatisk värk, men medicinen har såklart verkan även på humöret. Det som är spännande är att jag börjat drömma igen. Intensivt levande drömmar. Inte mardrömmar utan konstiga drömmar med blandning av verkligeten och fantasin. Som förut. Det har jag inget emot för jag har oftast väldigt intressanta drömmar. Men tyvärr sover jag också lättare nu. Som förut. Jag har sovit som en stock mest varje natt under en längre tid och det saknar jag nu när jag kommit tillbaka till min vanliga "vakna förtiosjutton gånger per natt, somna och och drömma" sömnrytm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar