Full fart framåt!

Den här veckan har börjat bra. Jag har känt mig pigg och stark, full av liv. I alla fall ända fram till sena eftermiddagen. Det är bättre än det varit på länge. Det känns som om den Ingela jag har inom mig visar sig mer och mer även på ytan...om ni förstår vad jag menar. Det har varit oerhört frustrerande att känna sig instängd i sig själv. Att vilja så mycket men inte förmå sig, att inte orka. Så såna dagar som idag, det tar jag tacksamt emot. 

  

Vårdagjämning igår. Det märks inte ute med tanke på all snö. Fast snön smälter. Jo, det gör den faktiskt. Vi har haft några dagar med plusgrader. Det syns verkligen på snön. Fortsätter det så här så får vi förhoppningsvis vår i år också, om än senare än vanligt. Det är härligt ljust på morgnarna när vi vaknar och ljust mycket senare på eftermiddagarna. Jag gör vad jag kan för att införliva våren här hemma. Om än inte ute så i alla fall inne. Vackra vivor i gult livar upp. Gult är min andra favoritfärg, min första är orange. 

Värken kommer alltid smygande framåt eftermiddagen, men senare på eftermiddagen än den gjort tidigare. Det känns lite missmodigt när den kommer, men jag gör mitt bästa för att nonchalera den. På förmiddagarna brukar jag fundera över om jag kanske borde prova att hoppa över en dos. Eller minska ner, ta en halv tablett istället för en hel. Men sen kommer eftermiddagens värk drällande och då backar jag. Nä, jag kan nog inte sluta än. Uj uj! Men ändå, det är bättre än förut, det är det!