Ännu kallare!
Läppstift och mitt lugna rum

Minus 21 grader på morgonen. Jösses! Hoppas det är kulmen på kylan och att det blir varmare. Idag är det första mars, alltså första dagen i första vårmånaden. Men det är svårt att tänka sig det när jag tittar ut genom fönstret på drivorna av snö. Solen skiner från en klarblå himmel och det gnistrar i den kritvita snön. Väldigt vackert. Men som sagt..nu är våren välkommen.

Och på tal om snödrivorna. Jag har all respekt för Sundsvalls snöskottare. De har verkligen fullt upp. Men snödrivorna är ett gissel. I morse var det en plog som plogade vägen och efter kom en plog som plogade trottoaren. Snön trängs allt längre och längre in på tomterna. Det blir nog en hel del trasiga staket och buskar i snökottarnas kölvatten. En traktor tog bort snön vid utfarter men det är så höga drivor att han inte nådde upp med skopan för att lämpa av snön. Vissa vägar är ett rent elände att åka på. Guppiga och sliriga. Jag brukar sätta på läppstift i bilen på väg till jobbet (jag kör inte) och har av den anledningen kommit på en ny extremsport - måla läppstift på Sundsvalls vintervägar. Det är minsann ingen lätt uppgift!

Jag hade rätt ont på vänster sida på eftermiddagen. Det stack rejält mellan skulderbladet och örat, och det gjorde förbaskat ont på stället strax över midjan. Där som, av någon outgrundlig anledning, musklerna blir helt stenhårda och spända. Massagen i måndags hjälpte att släppa på spändheten men nu gör det ont på ett annat sätt. Värmedyna på mest hela eftermiddagen. Jag kämpade på med gummibandsövningarna. Det är en enorm skillnad i smidigheten mellan vänster och höger sida.


Jag tog ut min friskvårdstimme, tog en promenad i det bistra vädret och sen in på apoteket för att hämta ut Gabapentin. Min vanliga sort är helt slut i lagret så jag fick en annan. Det bör ju inte vara någon skillnad. Apotekaren överraskade mig genom att prata högt när hon klistrade på lapparna på paketen.  "-Två tabletter tre gånger dagligen" sa hon. "- Men jag tar ju en tablett tre gånger dagligen!?" utbrast jag. Hon sa att det var så det stod på receptet. Jag blev rejält konfunderad. Jag har ju tagit "min" dosering i evigheter. Hur kan jag ha missat att det är fel? Eller fel och fel, det har ju faktiskt fungerat hyfsat bra. Jag kör på med min dosering för det är ju väldigt onödigt att ta större dos än jag behöver.

Sen åkte jag buss hem. Bussen var fullpackad med folk så jag fick stå. Lite nervöst med tanke på tidigare resor stående, men det gick bra trots den guppiga vägen.  Det skriver jag upp i minnet som en förbättring av mitt tillstånd. När jag kom hem lade jag mig på soffan och tog en tupplur. Jag vaknade när Lars kom hem. Oj oj vad kall och frusen jag var. Helt genomkall. Vis av skadan tog jag en lång och het dusch tills jag kände att värmen kommit tillbaka, inte bara ytligt utan in i märg och ben.

Efter maten tittade vi på film i biorummet. - Och när jag skriver biorummet så måste jag berätta om meditationen tidigare idag. Vi avlutar vårt APT med olika typer av avslappning och meditation. Den här gången handlade det om att hitta sitt lugna rum där man kunde ladda med positiv energi. Gissa vart min hjärna ledde mig? Jo ner i biorummet. Till lugnet och mörkret. Det förvånade mig inte alls för jag mår så bra när jag sjunker in i en film. - Ja tillbaka till kvällens film då. Vi såg Bladerunner 2049. Jag har hört att den inte är något vidare, men har man sett den första vill man ju se uppföljaren. Den var lång, nära på tre timmar. Men timmarna flög förbi och inte en enda sekund under hela den långa tiden tyckte jag att filmen var ointressant eller tråkig. Den var tvärt om väldigt bra. Inte en actionfilm utan ett drama. Det är kanske därför vissa tycker att den är tråkig. Jag kan absolut rekommendera den.