Promenad i parken - som balsam för själen

Klart men kyligt ute. Jag sov inte så bra. Enligt min app var jag dessutom vaken i en längre period. Jaja, det var väl då jag låg och vred och vände mig för jag hade så ont i ryggen. Men jag var konstigt nog inte så trött i morse.

På förmiddagen använde jag lite flextid och fixade naglarna. Onödigt lyx i Coronatider kan tyckas, jag vet, men de är så otroligt noga med rengöringen på stället jag går. Det är nog större risk att bli smittad på ICA än där. Stora sonen skjutsade ner mig. Jag tänkte nämligen passa på att gå hem. Bra för ryggen tänkte jag. Vädret var skönt. Det blåste lite nere på stan så jag drog upp luvan på jackan, men bara jag kom upp på Bergsgatan så slutade det i princip. Jag tog favoritvägen genom Grevebäcksparken. Det börjar äntligen grönska på riktigt. Åh vad jag älskar Grevebäcken som slingar sig ner genom bäcken. Ljudet av vattnet som porlar fram och ibland forsar blandat med fågelkvitter. Balsam för själen!

 Än slingar den hit...

 ...och än slingar den dit!

 Och små vattenfall :)

 Vitsippor blommar längsmed bäck-kanten. 

  Några små broar korsar bäcken och det finns en bänk eller två som man kan vila sig på.

Slut!

Bättre i ryggen. Men det är ju inte så man vågar tro på det precis. Promenaden gjorde såklart sitt till, men kommer det att hålla?

Efter lunch - några kokta korvar med bröd, ja ibland lyxar vi till det rejält - satte vi oss ute i solen med en kopp kaffe i tio minuter en kvart. Skönt, så skönt.

Eftermiddagen gick i ett nafs. Många mejl och samtal, hann inte med några ärenden. Det blev molnigt och sen blev det soligt igen och sen molnigt och så soligt...väldigt omväxlande. Varmt och skönt när solen sken och kyligt när den gick i moln.