Paus i solen, för mycket mat på AW, dålig sömn, Iohexolbelastning (njurarna), Coronaviruset 

Tisdag - den årliga träffen med vår bankkvinna. Jag kom några minuter

före Lars och passade på att njuta av solen. En bra dag med lite värk.

På onsdag var det dags för After Work på E-street. Vi har nog aldrig varit så många på en After Work tidigare, ja förutom när vi avtackat någon som slutar. Jag åt lammytterfilé. Den var god men tyvärr en smula överstekt. Om jag får säja det själv så gör vi det bättre hemma. Sen kunde jag inte låta bli att äta efterrätt också, en mjölkchoklad pannacotta. Jag blev så mätt att jag fick ont i magen. Den var utspänd som att jag skulle få barn.  Brukar bara bli så när jag äter julbord. Dumt. Nu mådde jag illa resten av kvällen. Jag missade att ta kvällsmedicinen också och det gjorde inte saken bättre. Kom på det vid halv elva. Natten blev något av en katastrof, jag sov väldigt dåligt och hade ont.

Torsdag spenderade jag till stor del på sjukhuset. Jag gjorde en njurbelastning den här gången. Det var den sista undersökningen i donationsutredningen. Syrran kom ner till mig ett tag eftersom det är besöksförbud på avdelningen. Vi spelade yatzy och pratade. Sen läste jag en bok i mobilen. Så praktiskt  att ha boken i mobilen i såna här lägen. Det tog jättelång tid och jag fick massor av stick i armen. När jag väl var klar kändes det inte så motiverat att åka till jobbet, så jag satt kvar på bussen och åkte hem (meddelade chefen och arbetskompisarna såklart).  Gott med sen lunch för jag hade bara ätit en macka och druckit en kopp kaffe.

På kvällen åkte jag på ämbetsmannamöte nere i ordenshuset. Det tog sina modiga två timmar. Det var skönt att ta en fika och mysa i soffan när jag kom hem. Bättre vad gäller värk idag och det är skönt. Jag var väldigt trött på kvällen. Inte så konstigt med tanke på den dåliga nattsömnen. Vi lade oss vid halvtio och läste. Kvart över tio höll mina ögon på att falla ihop. Jag kämpade på i tio minuter till, men sen gav jag upp och släckte.

Fredagsmorgon utanför sovrumsfönstret. Snön smälter i rask takt men idag är det faktiskt någon minusgrad igen.

Spridningen av Corona (Covid-19) som det ser ut idag. Jag hoppas bara att alla använder sitt sunda förnuft. Inte få panik men inte heller att vara oförsiktig  och vårdslös. Jag tänker på de som med vett (sic) och vilje utsätter sig för viruset. Jag vet inte hur många gånger jag hört på tv, läst i tidningar, snappat upp i väntrummet på sjukhuset, på bussen, i affären och på jobbet att "- Det är bara som en vanlig influensa, jag är inte i riskgruppen så om jag blir smittad är det ingen fara." Men andra då? Risken att sprida smittan till andra som kanske är mer sårbara? Jag fattar det inte. Att åka till områden med utbredd smitta utan vidare konsekvenstänk och skylla på att UD inte "förbjudit" resor dit är helt oförståeligt enligt mig. Kan man inte tänka ett steg längre? Men, men, man är väl sig själv närmast och det finns säkert de som tycker att jag är en alarmist. Här i Sundsvall är vi än så länge rätt förskonad från smittan. Det är nu nio konstaterat smittade i Västernorrland. Men mörkertalet kan ju vara stort. Det var sportlov förra veckan så det är säkert många som varit i Italien och Österrike. Vi får se hur det utvecklar sig. Jag är rädd för min systers och min svägerskas skull. Om de blir smittade så kan det gå illa.