Vårkänsla, saknad efter katten, inre Corona-stress

6 mars och 19 mars. Vilken skillnad på två veckor!

Arla morgonstund på Skönsmon. Plus tre grader på morgonen. Den där onödiga snön som kom för nån vecka sen smälter fort i alla fall. (Om någon undrar så JA, vi ska byta ut vårt väldigt sjaskiga staket. Det var fult redan när i flyttade in för tjugo (!) år sedan och har ju inte direkt blivit snyggare med åren. Har inte legat högt upp på prioriteringslistan, men snart är det nog dags.)

 

 Jag saknar min fina katt jättemycket. Ibland riktigt svider det i hjärtat.

Jag har sovit dåligt flera nätter den senaste tiden. Funderar över skälen till det. Jag är inte alls stressad. Fick liksom en "reboot" efter förkylningen i början av året. Nu på morgonen pratade jag med mina arbetskamrater på fikat. En tjej sa då att det inte alls är så konstigt med tanke på min syster och njurdonationen. Det är ju helt rätt, klart det oroar mig även om jag inte går och tänker på det hela min vakna tid. Jag oroar mig för min mamma också som bor ensam i Ånge. Hur hon ska få mat och mediciner. Och jag oroar mig för min svägerska som har transplanterat lungor för länge sedan och har fått nedsatt lungkapacitet de närmaste åren. Klart det finns en inre stress. Jag har bara inte tänkt på det.

Vi pratar om Corona hela tiden. Hur samtalet än börjar så glider man ändå över till Corona.

 - Vad ska vi prata om när det här är över då? frågade en arbetskompis. - Vi går över till vädret igen! svarade en annan.