Njurdonation

Jag har nog skrivit förut om utredningen för njurdonation. Visst har jag det? Hur som helst så är min syster i behov av en ny njure och då är det en självklarhet att jag ställer upp. Jag har ju liksom en i reserv :) Det visade sig att vi har samma blodgrupp och det är ett jättestort plus. Att vi är helsystrar gör ju inte heller saken sämre. Jag är i slutklämmen på utredningen nu. Har tagit alla prover möjliga och fått veta att mitt inre fungerar alldeles utmärkt. I onsdags var jag hos kurator. Det var rätt skönt att prata i en timme om allt möjligt i livet. Grät en skvätt också när jag pratade om pappa och katten. Nu har jag tre saker kvar. Nästa vecka ska jag cykla. EKG för att se hur hjärtat presterar. Har redan gjort ultraljud med det stressar ju inte hjärtat. Och veckan därpå ska jag göra en glukosbelastning och sen en njurbelastning (kom inte ihåg vad det egentligen heter). Sen kommer de att skicka allt till Sahlgrenska sjukhuset som ska göra en utvärdering om jag passar som donator. Syrran gör en separat utredning och Sahlgrenska lär ju göra utvärderingen på oss två samtidigt, hoppas jag i alla fall så det inte drar ut onödigt länge på tiden.

Att donera en njure till en nära och kär behöver är ju inget att snacka om, klart jag gör det. Men det är vad jag tycker. Andra kan vara av en annan åsikt. Det är ju faktiskt inte utan risk. Jag respekterar fullt ut andras åsikter i frågan.  Men att vara villig att donera sina organ om man avlider tycker jag är en självklarhet. För alla. Jag har faktiskt ingen förståelse för de som inte vill donera sina organ. Vad ska de med dem till när de är döda? Man kan ju ge någon livet i gåva. Borde vara en självklarhet som sagt. Har du inte anmält dig till donatorsregistret så tycker jag att du ska göra det! Många har bara inte kommit sig för att göra det. Det ta bara en minut av din tid. Det kan rädda någons liv!

https://www.socialstyrelsen.se/ansok-och-anmal/donationsregistret/

Trappträning, piffa till mig, utbildning och föreläsning, bra vecka vad gäller värk

I måndags började jag och en arbetskompis gå i trapporna igen. Alltså, jag går ju i trapporna varje dag när jag ska till olika våningar, men jag menar trapp-träning. Att gå upp för alla trappor från bottenvåningen till längst upp och sen ner ända till andra källarplan och upp till bottenvåningen igen. Det blir en himla massa trappor det! Första dagen var vi helt andfådda och slut när vi kom upp, men det blev bättre och bättre för varje dag och igår gick jag  till och med två gånger. Nu jäkl*ar ska det bli ordning på konditionen! Tänk att det kan bli en sån märkbar förbättring på bara några dagar.

Veckan har gått fort. Vi hade logemöte på tisdag för ovanlighetens skull. Det är för att vi skulle ha gemensam middag med bröderna i en av Sundsvallslogerna. Jag hann bara ta en snabbdusch hemma (för det var så kallt på jobbet och jag var så frusen) innan jag åkte iväg. Jag stannade inte kvar på middagen utan åkte hem vid niotiden.

På onsdag började jag dagen med att klippa mig, sen fixade jag naglarna. Vilken lyxig förmiddag va? Det var riktigt kallt den dagen, minus 8 grader. Typiskt när jag skulle ut och fotvandra!  Man är ju så ovan vid kylan nu eftersom den här vintern varit så varm. På kvällen var jag på en föreläsning av Andreas Piirimets tillsammans med tre arbetskompisar. Ta makten över din stress, hette den. Den var väldigt bra. Visst vet man det mesta han tog upp men det är bra med påminnelse och han gjorde allt väldigt intressant och ibland riktigt roligt. Sluta äta banan så blir du inte utbränd! Bara de som varit på föreläsningen förstår den kommentaren *fniss*.

På torsdag var jag på jobbet tidigt, strax före sju. Lars skulle lämna in bilen och behövde göra det tidigt så han hann med gratistaxin till stan. Hela förmiddagen var jag på utbildning i NanoLearning. Det var intressant och roligt. Ska bli kul att använda verktyget i mitt jobb. Stora sonen hämtade oss eftersom bilen blev kvar under natten. Under hela dagen hade jag en städlust och den höll i sig så när vi kom hem satte jag igång att städa. Jag hann med nedre delen rejält men övre delen hann jag bara dammsuga, sen var det mat. Och efter maten satte tröttheten in. Inget mer städande, bara slappande.

Värken

Bra vecka vad gäller värk. Bara "vanliga" värken. Och så den där eländiga värken bak i ryggen på vänster sida. Försöker tänka på hållningen. Har man ont så är det lätt att försöka hitta en position som gör det lättare, men det är sällan bra (eller aldrig?). Jag har märkt att jag skjuter över höften till höger för då gör det inte lika ont. Men då blir jag ju sned och det förvärrar det hela. Eller kanske till och med är boven i dramat. Kan ju hända att jag omedvetet gjort detta ända sen jag blev sjuk och hade så förbaskat ont i vänster sida, "chiari värken" alltså.



Dansa, god mat, kalas, ovädersresa, färre dåliga dagar


På lördag förra veckan gjorde vi något vi inte gjort på evigheters evigheter, vi var ut och dansade! När jag var yngre älskade jag att gå ut och dansa, jag var ute flera gånger i veckan, och när jag blev lite äldre blev det i alla fall varje helg.  Nu för tiden är det aldrig. Men just den här lördagen hade svägerskan frågat om vi ville följa med dem på 40+. Vi hade inget särskilt att göra så vi tackade ja. Lilleman var kvar på skolan och stora sonen åkte till en kompis. Vi träffades hos oss först och hann se Mello innan vi åkte taxi ner på stan. Väl framme tog vi en drink i baren innan vi begav oss ut på dansgolvet. Det fylldes stadigt på med fler människor. Folk i vår ålder. Jag dansade och dansade och dansade. Ibland med svägerskan, ibland med Lars och ibland med båda (hennes man är inte mycket för att dansa). Det var massor med folk i vår ålder, inte bara 40-åringar. Kändes nästan som gamla goda tiderna på Privé. Jättekul! Kände mig euforisk och fylld av energi när vi åkte hem strax före två. Det här behövde jag verkligen.

Cosmopolitan, mums!

I måndags var jag ledig. Vännen T hade kommit för att träffa sitt nya barnbarn. T:s son D hade sportlov så han var också med. Tyvärr har vi inte sportlov samtidigt så Lilleman och D kunde inte träffas. Men hur som helst så åkte jag, K och svägerskan till T:s dotter för att träffa dem. Vi hade det väldigt trevligt. Sen åkte vi allihopa till Birsta för att shoppa lite.

God gryta till middag på tisdagen.

På onsdag var jag med svägerskan E (brorsans tjej) på judo med barnen. Brorsan hade åkt in på sjukhuset med blindtarmsinflammation. Det gick bra, söta T jobbade på bra och lillebror skötte sig bra under tiden.

Pusshållplats :)

Sushi till lunch. Försvinnande gott!

Alla hjärtans dag på fredag. Vi åkte och hämtade Lilleman för han hann inte med bussen på grund av att han hade saker att göra. När vi kom hem lagade vi mat, oxfilé och råstekt vitlökspotatis. Lyxigt värre!

  

Fanns sås till också , men jag
personligen är inte så mycket för sås.

Sen tittade vi på film, Last Blood. Det är sista

Rambo-filmen. Väldigt rå. Som en brutalare Taken.

På lördag åkte vi till Ånge och firade tre fördelsedagasfirare, Lars, unge herr T och syrrans son J. Vi åt syrrans fantastiskt goda rice crispies tårta och sen mammas goda rullader. Ingen gör rullader som hon! Vi om hem precis när första bidraget på Mello skulle börja.

Drottning för en stund, tycker det passar mig :)

Söndag = skjutsa Lilleman till skolan igen. Vi förväntade oss att stormen Dennis skulle komma upp till oss och åkte därför i bra tid. Men vi slapp inte undan ovädret. Det började regna rejält i Härnösand. Obehagligt att köra om långtradare när vindrutetorkarna nästan inte tar bort regnet och det blir ännu värre när man kör om. Usch! Men vi kom helskinnade både dit och hem.

 Dimmigt på vissa ställen

Vacker svall-is vid Lillemans boende.

 

Jag har haft både bra och dåliga dagar vad gäller värk. Vissa dagar nästan "värkfri" (alltså har bara den vanliga värken) och  andra dagar så där obehagligt ont så man blir irriterad och folkskygg. Men jag kan nog ändå konstatera att det är bättre än förut. Färre dåliga dagar och nätter, om man ser det på en längre tid.

Det är rätt jobbigt att aldrig bli av med det där slemmet i halsen. Jag känner mig inte sjuk, men hostar av och till under hela dagen. Det tar på krafterna. Jag är visserligen lite piggare på kvällarna...eller kanske rättare sagt inte lika trött...som förra veckan när jag somnade varje kväll. En kväll somnade jag sittande på golvet med huvudet på vardagsrumsbordet. Då är man trött på riktigt. Den här veckan har varit lite bättre vad gäller tröttheten, men jag har fått en klump i halsen och väser lite när jag andas. Hostar mer också och har stundvis ett tryck över bröstet. Så jag ringde till vårdcentralen i morse och hörde mig för ,men nån tid får jag inte, varken till läkare eller distriktssköterska. Jag fick rådet att åka till akuten om det blir värre. Men jösses anåda, det är ju inte så farligt! Nä jag får härda ut och så ser vi hur det går över helgen.
…………………………………………………………………………………………………………..

Förra veckans fredag. Veckan var jättelång. Konstigt hur det kan vara. Vissa veckor flyger förbi och vissa segar sig fram i sirap. Vi hade en trevlig familjemiddag tillsammans. Så härligt att sitta och prata och skratta tillsammans. Bäst att njuta medans man kan för det vara inte för alltid. Barnen flyttar tids nog hemifrån. Inte längre vardag tillsammans. Vi åt god mat, panerad fläskytterfilé med risotto. Sen tittade vi på Spiderman: Far from home. Den var jättebra!

På lördagen som var så var så lagade jag en jättegod kebabgryta (receptet fick jag från en arbetskamrat. Jag ska lägga ut det på IngelaC Kök). Sen gjorde jag en ananaspaj till efterrätt. Jag har varit sugen på det ett tag men inte orkat göra en. Receptet finns på IngelaC Kök. Jag gjorde en specialare till stora sonen med mjölkfri crème fraiche. Den var helt ok, men det blir absolut bättre med vanlig crème fraiche. Jag tror faktiskt att det bara är det jag saknar när det gäller mjölkfritt...en god crème fraiche.  

Vi åt pajen medan vi tittade på första deltävlingen i "Mello". Det var så sjukt dåligt. Ingen låt var bra. Hur är det möjligt? Man blev ju rent av deprimerad. Så vi tröstade oss med en film efteråt. The Dead don´t die. En rolig och torr zombiefilm. Inte för allas smak, men jag tyckte den var störtskön.

På söndag var vi på den månatliga vänskapsmiddagen. Denna gång hos familjen M. Vi hade skjutsat Lilleman till Kramfors tidigare så vi var tre från vår familj. Som av ett lustig kosmiskt sammanträffande så fick vi ananaspaj till efterrätt!

Och så kom den här veckan. Den har gått förbi rätt obemärkt. På måndag hade jag riktigt ont. Värmedyna och stretching på kvällen.

På tisdag var det ok. Vi åkte till svärföräldrarna efter jobbet. De hade tvättat vårt överdrag till bäddmadrassen eftersom det inte fick plats i vår tvättmaskin. Vi hade sån tur att vi fick middag. Stora sonen kom också.

Ok igen på onsdag. Köpte present till vännen T:s nya barnbarn tillsammans med svägerskan efter jobbet (flexade ut tidigt). Sen åkte jag buss hem och hann vila ett tag innan jag gjorde iordning mig för logen. Vi hade ett bra möte och sen en jättetrevlig middag. Jag satt vid ett bord för sex, och vi hade intressanta och roliga samtal tillsammans. Jag drack för omväxlings skull vin (2 glas) och var en smula lullig när jag kom hem. Jag har ju noll tolerans nu eftersom jag i princip aldrig dricker något. Det gjorde att nattsömnen blev lidande och jag sov skitkasst.

Vaknade på torsdag med svår värk, vilket jag brukar när jag inte sovit. Tog en het dusch och då kändes det lite bättre. Efter nån timme var värken borta och jag kände mig istället riktigt pigg och hade en vansinnig lust att städa. Lusten höll i sig tills jag om hem så då tog jag tag i det på direkten. Vid niotiden var jag jättetrött så jag gjorde mig iordning och gick och lade mig och läste. Nattens dåliga sömn gav sig väl till känna. Halvtio kom Lars och vi tittade på ett avsnitt av Vägens hjältar i sängen...eller Lars gjorde det för jag somnade och såg bara småbitar av programmet.

På fredag morgon vaknade jag pigg före klockradion satte igång. Skönt, det händer inte ofta. I dag kommer inte Lilleman hem. Han har meddelat att han stannar kvar över helgen. Han ska åka in till Kramfors och handla mat så han klarar sig nästa vecka. Blir tomt i helgen.