Vår älskade Curry finns inte mer

På fredag kom Lilleman hem och spenderade nån timme med henne. Chockad över hur förändrad hon blivit på en och en halv vecka. Sen åkte vi till veterinären där hon fick somna in. Jag har inte gråtit så mycket sen min pappa dog. Nu kan man ju inte jämföra de två situationerna precis, men sorgen efter ett älskat husdjur är även den djup. 19 år har hon funnits i våra liv. Det var ett fint och värdigt avslut. Vi beslöt att hon ska kremeras. Jag hade redan innan vi åkte iväg rensat undan hennes saker. Jag står inte ut med att se dem när hon inte finns längre.

En skugga av sitt forna jag

Efteråt var vi helt slut. Det var som om luften gått ur oss. Men samtidigt var det en lättnad eftersom hon mådde så dåligt. Vi åkte och köpte pizza för ingen orkade tänka på mat. Det var skönt att sitta tillsammans och äta och prata. Senare på kvällen tittade vi på film - Gudfadern I. När jag kom upp från biorummet i källaren tittade jag av ren vana efter Curry. Hon brukar alltid vara med oss när vi börjar titta, men sen går hon för hon gillar inte det höga ljudet. Så tomt...