Sista arbetsdagen på året, 30 december, blev tuff för jag mådde inget vidare. Var helt hes och kunde knappt väsa fram några ord. Jag gjorde mitt bästa men vid tvåtiden fick jag så lov att ge upp och åka hem. Syrran och hennes man är också sjuka. De blev sjuk nån dag före mig. Troligtvis är det samma virus för vi träffades ju på annandagen, då helt ovetande om viruset så klart.
Curry gjorde mig sällskap när jag vilade
Nyårsafton blev inte vidare munter för mig. Vi åt lunch hos svägerskan och svågern tillsammans med familjen M och vännen T som kommit upp på besök över nyår. Jag höll mig på min kant för jag ville inte smitta ner nån annan. Senare på kvällen åkte vi ner till dem igen för att äta middag. Då var inte familjen M med men T var där. Stora sonen skjutsade jag till en kompis innan vi åkt ner. Vi åt god oxfilé - självklart - och råstekt potatis. Gott i all sin enkelhet. Efter maten gick Lilleman till en kompis i området och jag gav upp och åkte hem och lade mig och sov. De andra fortsatte fira, gick över till grannarna också. Jag ringde Lars och undrade om de ville se fyrverkeriet för i så fall skulle jag ha kunnat skjutsa dem till hamnen. Jag mådde fortfarande skit men hade ju sovit några timmar. Men de ville inte så jag åkte ner själv. Parkerade vid Lidl och ställde mig utanför bilen. Fyrverkeriet var magiskt. Det var stundvis så vackert att jag fick tårar i ögonen. Jag vet att fyrverkeri inte är politiskt korrekt men jag älskar det ändå. Senare på natten blev det lite taxiverksamhet för jag hämtade både Lilleman och stora sonen. Det gör jag så gärna, sjuk eller inte sjuk.
(Inte min bild, se namn på fotografen)
Sen blev det bara värre och värre. Huvudvärk från helvetet, hosta, slem i svalget, ont öronen och halsen, hes, snorig alternativt täppt. Fy tusan! Jag har aldrig haft sån hemskt aggressiv förkylning förut. Två veckor and counting nu. På torsdag den 2 januari ringde jag vårdcentralen och fick en tid senare på dagen. Det spände som tusan i bihålorna, gjorde ont när jag tog på ansiktet och snoret var segt gröngult, jag hostade upp slem också *blä*. Jag fick ta snabbsänka och den var på över 60. Normalt sett har man mellan 3-10 så det var högt sa läkaren. Så fick man en bacillinfektion på virusinfektionen också, bra där. Lars kom hem på lunchen så jag kunde åka med ner på stan och hämta ut antibiotika.
På fredagen fyllde Lars år men det blev inte så mycket firande eftersom jag var klen. Men presenter fick han i alla fall, och blommor som svägerskan hjälpt mig köpa.
Jag har spenderat mest av tiden i sängen. Har inte orkat annat. På nätterna hostar jag mycket på grund av slemmet och kan inte sova. Värken i bihålorna har blivit bättre med medicinen men den tar tydligen inte bort slemmet. Men jag använder Nasonex och hoppas att det ska hjälpa på sikt.
Helgen kom och gick. Vi tog en promenad. Skönt med luft men jag var helt slut när vi kom hem.
Sen på onsdag 8 januari skjutsade vi Lilleman till skolan på kvällen. Jag ville följa med. Sitta i bilen kan ju inte vara så jobbigt? Men det var det faktiskt. Jag är sjukt klen och svag.
Det är inte mycket snö precis!
Mörkret började falla när vi kom hem. Genade genom skogen.
Sen på onsdag 8 januari skjutsade vi Lilleman till skolan på kvällen. Jag ville följa med. Sitta i bilen kan ju inte vara så jobbigt? Men det var det faktiskt. Jag är sjukt klen och svag.
Sen kom nästa helg. Lilleman var kvar på skolan eftersom han bara varit där två dagar. På lördagen hjälptes vi åt att plocka undan julsakerna, förutom granen. Tog hela dagen, men det var skönt att få det gjort. På söndag firade vi Lars. Hans föräldrar och syster med man samt herr och fru M kom. Trevligt att träffa folk. Snart har halva januari gått och jag har varit isolerad hemma. Bra början på 2020...not!
Spenderat två veckor i sängen. Man kan ju bli tokig för mindre.
Till råga på allt mår vår katt inte bra. Hon har magrat mycket och nu senaste veckan äter hon väldigt lite och bajsar knappt. Det som kommer ut är stenhårt. Jag har ringt veterinären och har fått en tid imorgon. Hon är gammal, på 19:e året så det kanske har naturliga orsaker, men man vet ju inte. Känns tufft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar