Plötsligt kom vintern!

Vi har haft gröna gräsmattor mest hela vintern. Inte för att jag egentligen trodde på det, men hoppades ändå att det skulle förbli så. Hoppades att vi skulle få en tidig vår. Men icke! Igår fullkomligt vräkte det ner blötsnö. Och under natten har det fortsatt så. Kräksnöade tung, jäkligt tung, blötsnö. Av och till så gick snöandet över till regn. Blä!

 Igår morse

 Slaskigt utanför jobbet igår morse

Utanför sovrumsfönstret i morse

Igår var jag på sjukhuset och gjorde ett ultraljud på hjärtat. Det är en av undersökningarna jag ska göra inför de eventuella njurdonationen. (I lördags var jag också på sjukhuset. Då gjorde jag en datortomografi på njurarna.) Jag hade tidigare fått en kallelse till mammografi. Av en lycklig slump hade jag fått en tid strax efter ultraljudet. Ibland är universum på ens sida.

Jag har mått rätt bra vad gäller värk den senaste veckan, men i förrgår slog den till igen. Jag hade oväntat ont upp mot halsen/fram mot bröstet. Sådär så det pillar, sticker och brinner i huden. För första gången på länge värmde jag mitt "riskudde-lamm" när jag skulle gå och lägga mig. Natten till idag var inte heller vidare bra, men bättre än gårdagen.

Trött efter förkylning, tankar på Curry, svar från neurologen

Vacker himmel på måndag eftermiddag.

Fotot är knyckt från en arbetskompis.

Förkylningen är på återgång. Fast är fortfarande hostig. Ibland "slemmar" det till sig ordentligt i halsen och då hostar och spottar jag extra mycket. Men jag sover bättre. Jag är dock trött. I måndags kväll satte jag mig på sängen för att vila när jag kom hem. Jag somnade sittande och sov en lång stund.  I går somnade jag medans jag tittade på Farmen. Satt på golvet och lutade armarna mot bordet. Lade ner huvudet på armarna under reklamen och vips så somnade jag. Visst vore det bra att få trappa upp arbetstiden är man varit sjuk? Det tycker jag i alla fall. Visst kunde jag flexa men det känns så dumt när jag varit hemma så länge. Bättre att kunna vara deltidssjukskriven några dagar, men i dagens samhälle godtar nog inte Försäkringskassan det.

Jag tittar efter Curry hela tiden. På morgnarna går blicken automatiskt mot fåtöljen där hon brukade ligga. Stora sonen säger att det är så hemskt tomt och ensamt hemma på dagarna när han inte är i skolan. Hon låg ofta inne på hans rum.  Tänk att en så liten katt kan lämna ett sånt stort hålrum efter sig.

Fått brev få min neurolog doktor V.K. Där står det så här:

"MR-kontrollen som gjordes 2019-12-17 visar en tydlig förbättring jämfört med tidigare. Man ser att det nu inte finns någon trängsel i foramen magnum. I ryggmärgen ses att den tidigare vidgningen av centralkanalen nu har minskat ytterligare. Bildmässigt ser det således mycket bra ut." 

Vår älskade Curry finns inte mer

På fredag kom Lilleman hem och spenderade nån timme med henne. Chockad över hur förändrad hon blivit på en och en halv vecka. Sen åkte vi till veterinären där hon fick somna in. Jag har inte gråtit så mycket sen min pappa dog. Nu kan man ju inte jämföra de två situationerna precis, men sorgen efter ett älskat husdjur är även den djup. 19 år har hon funnits i våra liv. Det var ett fint och värdigt avslut. Vi beslöt att hon ska kremeras. Jag hade redan innan vi åkte iväg rensat undan hennes saker. Jag står inte ut med att se dem när hon inte finns längre.

En skugga av sitt forna jag

Efteråt var vi helt slut. Det var som om luften gått ur oss. Men samtidigt var det en lättnad eftersom hon mådde så dåligt. Vi åkte och köpte pizza för ingen orkade tänka på mat. Det var skönt att sitta tillsammans och äta och prata. Senare på kvällen tittade vi på film - Gudfadern I. När jag kom upp från biorummet i källaren tittade jag av ren vana efter Curry. Hon brukar alltid vara med oss när vi börjar titta, men sen går hon för hon gillar inte det höga ljudet. Så tomt...

Sista arbetsdagen på året, 30 december, blev tuff för jag mådde inget vidare. Var helt hes och kunde knappt väsa fram några ord. Jag gjorde mitt bästa men vid tvåtiden fick jag så lov att ge upp och åka hem. Syrran och hennes man är också sjuka. De blev sjuk nån dag före mig. Troligtvis är det samma virus för vi träffades ju på annandagen, då helt ovetande om viruset så klart. 

Curry gjorde mig sällskap när jag vilade

Nyårsafton blev inte vidare munter för mig. Vi åt lunch hos svägerskan och svågern tillsammans med familjen M och vännen T som kommit upp på besök över nyår. Jag höll mig på min kant för jag ville inte smitta ner nån annan. Senare på kvällen åkte vi ner till dem igen för att äta middag. Då var inte familjen M med men T var där. Stora sonen skjutsade jag till en kompis innan vi åkt ner. Vi åt god oxfilé - självklart - och råstekt potatis. Gott i all sin enkelhet. Efter maten gick Lilleman  till en kompis i området och jag gav upp och åkte hem och lade mig och sov. De andra fortsatte fira, gick över till grannarna också. Jag ringde Lars och undrade om de ville se fyrverkeriet för i så fall skulle jag ha kunnat skjutsa dem till hamnen. Jag mådde fortfarande skit men hade ju sovit några timmar. Men de ville inte så jag åkte ner själv. Parkerade vid Lidl och ställde mig utanför bilen. Fyrverkeriet var magiskt. Det var stundvis så vackert att jag fick tårar i ögonen. Jag vet att fyrverkeri inte är politiskt korrekt men jag älskar det ändå. Senare på natten blev det lite taxiverksamhet för jag hämtade både Lilleman och stora sonen. Det gör jag så gärna, sjuk eller inte sjuk. 

 

(Inte min bild, se namn på fotografen)

Sen blev det bara värre och värre. Huvudvärk från helvetet, hosta, slem i svalget, ont  öronen och halsen, hes, snorig alternativt täppt. Fy tusan! Jag har aldrig haft sån hemskt aggressiv förkylning förut. Två veckor and counting nu. På torsdag den 2 januari ringde jag vårdcentralen och fick en tid senare på dagen. Det spände som tusan i bihålorna, gjorde ont när jag tog på ansiktet och snoret var segt gröngult, jag hostade upp slem också *blä*. Jag fick ta snabbsänka och den var på över 60. Normalt sett har man mellan 3-10 så det var högt sa läkaren. Så fick man en bacillinfektion på virusinfektionen också, bra där. Lars kom hem på lunchen så jag kunde åka med ner på stan och hämta ut antibiotika. 

Provar en massa huskurer för

att få bort slemmet i halsen. 

 

På fredagen fyllde Lars år men det blev inte så mycket firande eftersom jag var klen. Men presenter fick han i alla fall, och blommor som svägerskan hjälpt mig köpa. 

Jag har spenderat mest av tiden i sängen. Har inte orkat annat. På nätterna hostar jag mycket på grund av slemmet och kan inte sova. Värken i bihålorna har blivit bättre med medicinen men den tar tydligen inte bort slemmet. Men jag använder Nasonex och hoppas att det ska hjälpa på sikt. 

Helgen kom och gick. Vi tog en promenad. Skönt med luft men jag var helt slut när vi kom hem.

 Det är inte mycket snö precis!

Mörkret började falla när vi kom hem. Genade genom skogen.

Sen på onsdag 8 januari skjutsade vi Lilleman till skolan på kvällen. Jag ville följa med. Sitta i bilen kan ju inte vara så jobbigt? Men det var det faktiskt. Jag är sjukt klen och svag. 

Sen kom nästa helg. Lilleman var kvar på skolan eftersom han bara varit där två dagar. På lördagen hjälptes vi åt att plocka undan julsakerna, förutom granen. Tog hela dagen, men det var skönt att få det gjort. På söndag firade vi Lars. Hans föräldrar och syster med man samt herr och fru M kom. Trevligt att träffa folk. Snart har halva januari gått och jag har varit isolerad hemma. Bra början på 2020...not!

Spenderat två veckor i sängen. Man kan ju bli tokig för mindre.

Till råga på allt mår vår katt inte bra. Hon har magrat mycket och nu senaste veckan äter hon väldigt lite och bajsar knappt. Det som kommer ut är stenhårt. Jag har ringt veterinären och har fått en tid imorgon. Hon är gammal, på 19:e året så det kanske har naturliga orsaker, men man vet ju inte. Känns tufft.