måndag 28 januari 2019

Tåg till mamma och mer snö

Jag hade det som sagt skittufft i fredags eftermiddag. Det gäller att vara stark i psyket när man åker i en sån här hemsk berg och dalbana som jag gör. Som tur är så vänder mitt humör uppåt i samma stund som värken lättar, så jag antar att jag trots allt är rätt stabil i psyket. Som en sån där docka som man petar på så vickar den omkull, men sen reser den sig snabbt upp igen. Fredag kväll blev väldigt lugn. Vi tittade på Armageddon och åt glass. Sen lade vi oss rätt tidigt eftersom Lars skulle upp tidigt.

Lars och en kompis åkte till Stockholm för att gå på MC-mässa tidigt på lördag morgon. Han var uppe redan halvsex. Jag hade svårt att somna om. Hade ställt klockan på åtta men låg nog på aga ända tills dess. Jag hade bestämt att passa på att åka och hälsa på mamma så stora sonen skjutsade ner mig till tågen vid tio. Resan gick bra. Det är så bekvämt att resa med tåg. Betydligt skönare än att köra bil den här tiden på året. Jag satt först i en vagn. Efter bara några minuter började en kille prata väääldigt högt i telefon. Den han pratade med pratade också väldigt högt. Rösterna överröstade musiken i lurarna. Personer från vissa länder pratar i allmänhet högt, skriker nästan (nej jag är inte rasist, det är bara ett krasst konstaterande baserat på erfarenhet). Jag klarar ju inte av såna störningsmoment nu för tiden (vilket framgår i massor av inlägg) så jag bytte vagn. Sen satt jag och lyssnade på the greatest showman i lurarna och tittade på det makalöst vackra vinterlandskapet utanför fönstret.  


När jag steg av tåget märkte jag att jag inte hade med mig mössan så jag fick hoppa på tåget igen och leta efter den. Som tur är så hittade jag den. Jag hade tappat den när jag bytte vagn. Mamma mötte mig i Ånge. Vi gick till Jiges och tittade på rean. Det fanns mycket fint, men frusen som jag är så köpte jag bara en svart tröja med polokrage.. Bra för kontoret. Vi köpte med oss Thaimat, handlade lite på Coop och gick sen hem till mamma. Det var runt 6-8 minusgrader och snöade lite lätt. Härlig promenad.


Jag och mina syskon runt 1991. Volanger,
färgglatt och permanent var på modet.

Mamma hade sparat en tidning från 2008 när Lars var med i en artikel
angående svenska mäns förkärlek till att snickra på somrarna. Kul!


Det var himla trevligt att umgås helt själv med mamma. Vi åt thaimaten - som fantastiskt nog fortfarande var varm - pratade, tittade på foton, åt en semla till kaffet och tittade på ett avsnitt av Fixerupper på tv. Sen var det plötsligt dags att gå till tåget.  Resan hem gick lika bra den. I Sundsvall möttes jag av betydligt mer snö. Det hade tydligen snöat hela dagen. Grabbarna hämtade mig på stationen och vi åkte till Hemmakväll där vi köpte lördagsgodis och ett helt gäng filmer eftersom det var halva priser endast idag. Vi åt sen middag framför tv:n - grillad kyckling och ris. Sen tittade vi på tv en stund innan grabbarna försvann till sitt. Jag blev sittande kvar i soffan och tittade på ett gäng dokumentärer av  Louis Theroux. Han är så himla bra! 


På söndag snöade det hela dagen. Jag och grabbarna tittade på The Day After Tomorrow. Passande film för vädret. Lars kom hem när den nästan var slut.


Sen var det dags för mitt vanliga helgnöje - städa. Gick fin-fint det. Läsa bok och ta de lugnt. Fika med familjen. Tvätta. Och så matlagning såklart, gryta med kyckling och äpple med tagliatelle till. Betalade räkningarna också. Jag blir alltid en smula grinig och orolig då. Tror det ligger kvar i hjärnan sen den tiden när vi hade det så kärvt att det bara gick ihop med ett nödrop. Trots att det var så länge sen. Fast det går över snabbt. Och så tonade jag håret. Jag trodde att jag köpte samma som förra gången men det visade sig vara ett annat märke. Såg det på instruktionen och flaskorna. Men färgen heter samma som den förra...så hur fel kan det bli? Hmmm...lite rött verkar det allt när jag sköljer ur färgen. Som ett blodbad i duschen. Jag får se imorgon när jag tvättar och blåser det.


EN bra helg som gick väldigt snabbt...fast när gör den inte det? Jag har inte alls haft vidare ont, mer än vanliga värken vill säja. Det har varit oändligt skönt med tanke på den väldigt jobbiga veckan som gått. Jag har börjat få mer och mer jobbångest. Det beror inte på jobbet i sig, utan på värken som i princip varje dag drabbar mig, mer eller mindre. Jag vill inte ha det så. Men vad ska jag göra? Gå ner i arbetstid är ju ett alternativ. Men det drabbar mig ju såklart ekonomiskt. Jag skulle klara mig nu, men man måste ju tänka på pensionen också. Svårt. Vi ska snart flytta om i landskapet och kanske det drar mindre på min nya plats...kanske...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar