Kallt som tusan, samtal med nya chefen, the greatest showman

15 grader minus på morgonen. Kallaste den här vintern. Precis den dagen jag ska på vårdcentralen och ta cellprov. Typiskt! Som tur är började stora sonen sent idag så han kunde skjutsa mig både dit och sen till jobbet.

APT direkt när jag kom till jobbet och sen haffade min nya chef mig för ett "lära känna samtal". Det var ett väldigt bra samtal. Jag får positiva vibbar. Hoppas det stämmer.

Massage på eftermiddagen. 25 minuter räcker inte långt när man har så här ont, men bättre än ingenting. Och värken lättade faktiskt en aning. Både ryggvärken och Chiarivärken. Det är som om ryggproblemen triggar igång nerverna och jag får värre Chiarivärk (som jag kallar det). Jag fick boka in en tid hos K på måndag efter jobbet. Det är inte tider hon har ute eftersom hon jobbar ute på företag då och inte vet när hon kommer ifrån, men hon kan boka in om det kniper. Vilket det gör för mig. Jag har bokat in makalösa 75 minuter! Jag lär ju vara helt död efteråt.

Idag ska Lars laga mat så jag kan vila när jag kommer hem. Åh så skönt!.....


.....Stora sonen satte precis igång The Greatest Showman när vi kom hem. Han hade nog väntat eftersom han vet att jag älskar den. Vilken tur att Lars skulle fixa middag! Det var köttbullar i tomatsås planerat men det kände han sig inte helt bekväm med så han gjorde köttfärssås. Det är ett säkert kort, han är bra på det. Senare på kvällen bakade jag en sockerkaka med hackad choklad i. Den blev väldigt smarrig.


Vid kvart i tio var jag slut. Då gick jag och lade mig. Spelade lite wordfeud på mobilen medans jag väntade på Lars. Värken var bättre efter massagen. Det är väldigt skönt att få ett avbrott i "megavärken" och vara tillbaka i "lite mer än vanliga värken". Vi får se hur länge det håller.

Snö i mängder, mys med katten!

Morgonens utsikt från sovrumsfönstret

Nu räcker det! Det bara snöar och snöar och snöar. Mjuk fluffig snö i och för sig, men ändå, det räcker nu. Ska det bli lika mycket snö som förra året? Det har snöat hela natten. På morgonen var det några minusgrader och fortfarande lätt snöfall.

Jag vaknade med hemsk värk runt axel och skulderblad. Jag masserade med en tennisboll igår och det gillade tydligen inte musklerna. Men ont ska med ont fördrivas. Kanske det ändå blir bättre...

Dagen var tuff på grund av värken. Möten på förmiddagen och det var bra för då får man flytta fokus ett tag. När jag om hem lagade jag mat lite snabbt. En gratäng med ris, kassler och purjolök. Den blev väldigt god. Jag ska lägga in receptet på IngelaC Kök. Så snart jag orkar...  

Soffläge resten av kvällen. Orkade inte mycket mer än så. Katten myste med mig. Extra mysigt så.

Mer och mer snö, ny hårfärg

Det blir mer och mer snö. Snart syns inte staketet. Svårt

att fatta att vi hade gröna gräsmattor för nån vecka sen.

 Jag skulle bara "blanka" upp håret lite men hoppsan, det blev visst en smula rött!

Det har snöat en aning...

Dagen gick riktigt fort faktiskt. Mest sista timmen som var seg och jobbig. Ont såklart, men på lägre nivå. Jag har haft värmedynan på axeln och armen för att hindra draget. Kollade på massagetid hos K, men hon har inte tid förrän nästa vecka, och då på förmiddagen. Jag vill gärna ha på eftermiddagen eftersom jag blir rätt manglad. Men jag får se... Värken i sidan kom med förnyad kraft efter lunch *suck* så jag behöver verkligen massage. Ska få de 25 minuter som man kan boka här på jobbet på onsdag. Bättre än ingenting.

Tåg till mamma och mer snö

Jag hade det som sagt skittufft i fredags eftermiddag. Det gäller att vara stark i psyket när man åker i en sån här hemsk berg och dalbana som jag gör. Som tur är så vänder mitt humör uppåt i samma stund som värken lättar, så jag antar att jag trots allt är rätt stabil i psyket. Som en sån där docka som man petar på så vickar den omkull, men sen reser den sig snabbt upp igen. Fredag kväll blev väldigt lugn. Vi tittade på Armageddon och åt glass. Sen lade vi oss rätt tidigt eftersom Lars skulle upp tidigt.

Lars och en kompis åkte till Stockholm för att gå på MC-mässa tidigt på lördag morgon. Han var uppe redan halvsex. Jag hade svårt att somna om. Hade ställt klockan på åtta men låg nog på aga ända tills dess. Jag hade bestämt att passa på att åka och hälsa på mamma så stora sonen skjutsade ner mig till tågen vid tio. Resan gick bra. Det är så bekvämt att resa med tåg. Betydligt skönare än att köra bil den här tiden på året. Jag satt först i en vagn. Efter bara några minuter började en kille prata väääldigt högt i telefon. Den han pratade med pratade också väldigt högt. Rösterna överröstade musiken i lurarna. Personer från vissa länder pratar i allmänhet högt, skriker nästan (nej jag är inte rasist, det är bara ett krasst konstaterande baserat på erfarenhet). Jag klarar ju inte av såna störningsmoment nu för tiden (vilket framgår i massor av inlägg) så jag bytte vagn. Sen satt jag och lyssnade på the greatest showman i lurarna och tittade på det makalöst vackra vinterlandskapet utanför fönstret.  

När jag steg av tåget märkte jag att jag inte hade med mig mössan så jag fick hoppa på tåget igen och leta efter den. Som tur är så hittade jag den. Jag hade tappat den när jag bytte vagn. Mamma mötte mig i Ånge. Vi gick till Jiges och tittade på rean. Det fanns mycket fint, men frusen som jag är så köpte jag bara en svart tröja med polokrage.. Bra för kontoret. Vi köpte med oss Thaimat, handlade lite på Coop och gick sen hem till mamma. Det var runt 6-8 minusgrader och snöade lite lätt. Härlig promenad.

Jag och mina syskon runt 1991. Volanger,

färgglatt och permanent var på modet.

Mamma hade sparat en tidning från 2008 när Lars var med i en artikel

angående svenska mäns förkärlek till att snickra på somrarna. Kul!

Det var himla trevligt att umgås helt själv med mamma. Vi åt thaimaten - som fantastiskt nog fortfarande var varm - pratade, tittade på foton, åt en semla till kaffet och tittade på ett avsnitt av Fixerupper på tv. Sen var det plötsligt dags att gå till tåget.  Resan hem gick lika bra den. I Sundsvall möttes jag av betydligt mer snö. Det hade tydligen snöat hela dagen. Grabbarna hämtade mig på stationen och vi åkte till Hemmakväll där vi köpte lördagsgodis och ett helt gäng filmer eftersom det var halva priser endast idag. Vi åt sen middag framför tv:n - grillad kyckling och ris. Sen tittade vi på tv en stund innan grabbarna försvann till sitt. Jag blev sittande kvar i soffan och tittade på ett gäng dokumentärer av  Louis Theroux. Han är så himla bra! 

På söndag snöade det hela dagen. Jag och grabbarna tittade på The Day After Tomorrow. Passande film för vädret. Lars kom hem när den nästan var slut.

Sen var det dags för mitt vanliga helgnöje - städa. Gick fin-fint det. Läsa bok och ta de lugnt. Fika med familjen. Tvätta. Och så matlagning såklart, gryta med kyckling och äpple med tagliatelle till. Betalade räkningarna också. Jag blir alltid en smula grinig och orolig då. Tror det ligger kvar i hjärnan sen den tiden när vi hade det så kärvt att det bara gick ihop med ett nödrop. Trots att det var så länge sen. Fast det går över snabbt. Och så tonade jag håret. Jag trodde att jag köpte samma som förra gången men det visade sig vara ett annat märke. Såg det på instruktionen och flaskorna. Men färgen heter samma som den förra...så hur fel kan det bli? Hmmm...lite rött verkar det allt när jag sköljer ur färgen. Som ett blodbad i duschen. Jag får se imorgon när jag tvättar och blåser det.


EN bra helg som gick väldigt snabbt...fast när gör den inte det? Jag har inte alls haft vidare ont, mer än vanliga värken vill säja. Det har varit oändligt skönt med tanke på den väldigt jobbiga veckan som gått. Jag har börjat få mer och mer jobbångest. Det beror inte på jobbet i sig, utan på värken som i princip varje dag drabbar mig, mer eller mindre. Jag vill inte ha det så. Men vad ska jag göra? Gå ner i arbetstid är ju ett alternativ. Men det drabbar mig ju såklart ekonomiskt. Jag skulle klara mig nu, men man måste ju tänka på pensionen också. Svårt. Vi ska snart flytta om i landskapet och kanske det drar mindre på min nya plats...kanske...

Nä, vill inte mer...

Jag ville inte gå upp ur sängen på torsdag morgon. Verkligen inte. Sängen var extra skön och jag var trött. Ryggen kändes ok och värken var på lägsta låg. Jag ville bara kura ihop under täcket och somna om. Tanken på en spontan semesterdag flög genom hjärnan. Men nä, jag kämpade mot latmasken och släpade mig in i duschen. Sen kändes det bättre, men allvarligt talat så kände jag fortfarande för att stanna hemma. Oftast är det med lätta steg som jag går till jobbet, men nån dag ibland känner jag så här. Som att jag inte alls vill gå till jobbet. Det är ju tur att det inte känns så vidare ofta. Och att jag har pli på mig själv och ändå går till jobbet de dagarna.

Det hade snöat under natten. Nån centimeter såg det ut genom fönstret, men när jag om ut såg jag att det nog var närmare en decimeter så jag skottade undan det värsta så vi slapp trycka ner snön med bilen. Det var bara nån minusgrad ute. Betydligt behagligare än de gångna dagarna.

Jag vägde mig på morgonen. Gör det inte så ofta, kanske en-två gånger i månaden. Till min glädje såg jag att jag gått ner under 60 kilo för första gången sen medicinen gjorde att jag gick upp så mycket. 59,6 visade vågen. Jag bantar inte, absolut inte! Och har egentligen inte behovet att gå ner under 60. Det är nog en ganska bra vikt för mig. Det gör inget om jag går ner till kanske sådär 58, men inte mer. Jag vill absolut inte se ut som ett magert ök. Det är skillnad på att vara smal när man är ung och när man är....medelålders!

Förmiddagen gick väldigt långsamt. Värken var på ok nivå men kroppen kändes tung och trög, likaså gjorde tankeverksamheten. På eftermiddagen var jag på en föreläsning med Rolf Skoog. Han jobbar på Justitiedepartementet med bland annat aktiebolagsfrågor.  Så här skrevs om honom i inbjudan till föreläsning:

Rolf Skog, ekon. lic. och jur. kand., är expert i bolags- och börsrätt. Han är bl.a. direktör i Aktiemarknadsnämnden och adjungerad professor vid Göteborgs universitet. Han har tidigare varit sekreterare i bl.a. Aktiebolagskommittén och senare ansvarat för en rad utredningar inom sina specialområden. Han är också författare till flera böcker (bl.a. kommentaren till aktiebolagslagen) och ett stort antal artiklar i svenska och utländska tidskrifter.

Intressant va? Klart man vill gå på en sån föreläsning. Jag har faktiskt lyssnat på honom tidigare så jag visste redan att han var bra. Han pratade bland annat om nya fusions- och delningsregler som är på tapeten. Mitt område alltså. Kommer att bli spännande. Fast det dröjer ju några år innan det blir verklighet. Jag satt på näst sista stolsraden. Bakom mig satt en man. Han hasade ner sig i stolen och sköt ut benen så fötterna tog i min stol. Oavbrutet. Först försökte jag nonchalera det. Men han fortsatte och fortsatte. Då gav jag honom en blick som liksom sa "ursäkta mig men kan du sluta!"...och flyttade demonstrativt fram min stol en bit (typiskt svenskt passiv-aggressivt). Tror ni att han slutade? Nej. Jag fegade ur och sa inget. Men när det var paus så flyttade jag bak hela raden med stolar. Ha! Han satte sig i samma position igen. Han nådde inte längre min stol. När jag sneglade bakåt såg det ut som om han försökte sträcka sig längre fram. Men han kunde inte mer än nudda i min stol så han ändrade sittställning. Behövde han stöd för fötterna eller ville han bara vara störig? Vissa är helt enkelt bara märkliga antar jag.



Jag hann bara hem och äta en macka och ladda om innan jag åkte ner till logehuset för att vara med på ämbetsmannamöte. Jag var där strax före sex och då satt alla redo och började mötet innan jag knappt hunnit ta av mig jackan. Det förtar lite av det roliga att vara med i gemenskapen. Det är såklart inget personligt så jag sväljer och trycker undan stressen det väcker i mig. Alla är jättetrevliga men de är pensionärer - alla utom två - och har ju hunnit äta middag i godan ro och åkt ner i god tid, ivriga att börja mötet. För att få det att funka och slippa stressen måste jag nog ändra hur jag agerar. Gå direkt från jobbet till exempel. Det är troligtvis ett måste nästa ämbetsmannaperiod när jag får ett nytt ämbete som kräver mer närvaro av mig. Tufft att få det att gå ihop, men så länge det roliga överväger det jobbiga så är det värt det. Men just idag hade jag kunnat varit utan den inre stressen eftersom det varit en sån tung dag. Måste jobba på både den inre och yttre stressen....

Natten mot fredag var bra. Jag sov som en stock. Ja de vill säga, när jag väl somnat. Det var svårt att somna så på fredag morgon var jag inte utsövd. Ute var det bara nån minusgrad och snön hängde i luften. Chiarivärken var på ok och ryggvärken under kontroll.

Förmiddagen gick hyfsat, men jag hade en dov känsla av begynnande huvudvärk som turligt nog gick över. Sen efter lunch fick jag TOKONT i ryggen på det "vanliga" stället ovanför midjan på vänster sida. Så ont att kläderna brann och sved mot huden. Ondare än  jag brukar ha när jag har riktigt ont. Jag ville hoppa ur skinnet, jag ville gråta. Just då tyckte jag väldigt synd om mig själv. Flexade ut så snart telefonerna stängde för dagen. Bara hem och vila nu....

Ibland blir det som att ha ett eget krypin. De andra 

stod och jag satt. Praktiskt när man inte mår så bra. 

...buss hem. Ingen sittplats, massor med folk. Tur att det är en kort resa. När jag kom hem slängde jag mig i duschen direkt och duschade varmt länge. Sen kröp jag ner i sängen och vilade tills Lars kom hem. Somnade en stund. Lars lade sig och vilade han också. Jag somnade en stund till. Klockan halv sju kände jag mig redo att ta mig an middagen. Då hade livsandarna vaknat igen. Värken var åter på "normal" nivå. Jag tror inte att de runt omkring mig -  ja förutom min närmaste familj då - fattar riktigt hur jobbigt jag har det stundvis. Vardagen är svår att få ihop när man aldrig vet hur dagen blir. 

Även om jag vill ha vår så måste jag erkänna

 att snön gör det väldigt rofyllt och vackert ute.

Varför finns det så många tapeter? Kallt på jobbet = värk

I helgen var vi ute och tittade på tapeter till vardagsrummet. Tvåtusen tapeter, minst! Grejen är att vi bara vill ha något diskret. Så man kan ändra på färg och form vad gäller inredning utan att styras av tapeten. Men mitt bland allt bläddrande så började vi titta på fondväggar. Sen gick det käpprätt åt skogen. Vi gick vilse i skogen faktiskt, skogen av tapetrullar. Och vi som hade kunnat varit ute på trevlig matpromenad i Eat up Sundsvall istället...men då hade jag i och för sig behövt köpa biljetter i tid...vilket jag inte gjort. Så nä, back to tapeterna bara! Vi bestämde oss dock inte där och då utan åkte hem och pustade ut och drack glögg. Vi får åka tillbaka en annan dag.

Lars begav ut i längdskidspåret. Han köpte skidor i fjol. Jag har inga skidor. Har funderat på det ett tag och faktiskt bestämt mig att köpa jag också. Men jag är snål och väntar tills det blir rea. Fast nu när Lars gav sig ut i minus nio grader var jag rätt glad att jag inte hade några *hutter*. Och ännu gladare var jag när han sen berättade att det var tävlingar uppe på Ängen. Och nedförsbackar. Hur har jag kunnat glömma att det finns backar i längdskidspår? Jag som har fått sån kass balans efter operationen, hur i hela friden ska det gå? Men det skulle vara kul att prova det igen, under trevligare förutsättningar.

Vad gjorde jag medans Lars sportade? Jo jag städade och strök och lagade mat. Och läste och tittade på tv också. Jag hann massor. När det gäller tv har jag hittat några trevliga program, Property Brothers och House Hunters. Tips till er som gillar "göra om hus" program. I helgen har vi även hunnit titta på film. Det blev The Meg. Den var riktigt bra. Och så har vi börjat titta på en ny serie, Breaking Bad. Alltså ny för oss, inte ny-ny. Stora sonen har varit på oss om att börja titta på den. Jag har sett ett avsnitt här och där tidigare och precis som jag anande fastnade jag big time. Det är en dramaserie men innehåller en hel del svart humor. Det gillar jag. Jag har faktiskt sett allra sista delen tidigare, men det gör inget. Jag är en sån som kan läsa slutet i en bok först för att inte stressa så för att komma till slutet.  

Det är svinkallt ute. Verkligen. Fast det är ärligt talat att ta i för det har bara varit runt 12 grader minus. Men ändå.

Vi har kallt inne på jobbet också. Folk går omkring med koftor, halsdukar, ponchos och filtar. På måndag och tisdag var det rena helvetet på eftermiddagen. Då klarade inte min kropp av kylan längre. Trots filt och värmedyna. Ont, ont, ont! Fy tusan. Jag var nästan redo att kasta in handduken vad gäller jobbet. Men på onsdag tog jag på strumpbyxor under byxorna och en extra långärmad tröja så då var det faktiskt bättre. Grannfrun åkte med oss idag och hon berättade att hon har underställ på sig på jobbet (under kläderna såklart). Jag längtar tills jag får mitt underställ! Jag dricker varmt vatten hela dagarna och det känns väldigt bra även om det inte tar bort all frusenhet och smärta. Julklappen från grabbarna har verkligen kommit till användning (liten termos från Eva Solo)



"Äntligen" snö!

Så kom då snön. På onsdag kväll när jag var på logen började det snöa. Så här såg det ut när jag väntade på skjuts hem. Sen fortsatte det snöa under natten.

 Onsdag kväll och torsdag morgon från sovrumsfönstret.

Torsdag morgon. Det har kommit en decimeter, kanske nån centimeter till

Kallt och blåsigt, ont och frusen. Jag gillar inte vintern!

Igår, måndag, var en jobbig dag. Nån minusgrad och kalla vindar ute är inte ett dugg rolig start på veckan. Alla var lite trötta och slitna på jobbet. Det tar på att jobba en sexdagars vecka med bara en helgdag att återhämta sig på.

På förmiddagen hade jag ont och var frusen. På lunch hade vi bestämt att äta sushi. Jag följde inte med och handlade på grund av blåsten. Det var tur det för de som gick sa att det var riktigt iskalla vindar.  Åh vad gott det var med sushi! 

På eftermiddagen var jag Trötter på riktigt.  Alltså allvarligt, jag tror aldrig jag gäspat så mycket någon gång. Arbetskompisarna hade rätt roligt åt gäspningarna. Tror jag slukade upp allt syre i rummet.

Men jag höll ut hela dagen ändå. Kudos åt mig själv! Efter jobbet åkte vi direkt till Willys och veckohandlade eftersom vi inte gjorde det på söndag. Då var jag hyfsat pigg faktiskt. När vi kom hem lagade Lars mat, något snabbt och enkelt eftersom det var så sent på grund av shoppingen. Det blev bruna bönor och bacon. Kanske inte världens bästa måltid vad gäller näringsvärde, men gott. Under tiden diskade jag undan gårdagens disk (brukar aldrig lämna disk men söndagen var inte den bästa dagen så det bara blev så) och sen gjorde jag en äppelpaj. Mums! Sen tog energin slut och jag somnade i soffan innan vi tittade på Farmen. Är det nån dokusåpa jag skulle vilja vara med i så är det Farmen. Jag skulle verkligen älska att prova på det livet under några veckor. Hårt slit och dåligt med mat, men ändå. Tänk att få leva i dåtiden med allt vad det innebär.

Det fortsatte att blåsa hårt på kvällen. Så hårt att det kom in extra mycket kall luft genom frisklutsventilen. Heltäckningsmattan var alldeles kall att gå på. Skumt, kändes liksom som om jag var blöt om fötterna.

Utsikten från sovrummet. En aning snö efter vägkanten och en tunn

skorpa av snö/is på vägen. Annars är gräs och löv framme. Konstig vinter.  

Så här såg det ut på framsidan i fjol vid samma tid.

Idag tisdag är det också några minusgrader med det blåser inte lika hårt, knappt något alls faktiskt. Jag vaknade med "sisådär" känsla men det blev bättre efter en varm dusch och en tallrik havregrynsgröt i magen.

Mina arbetskamrater gick till Lidl på lunchen men jag stannade kvar på jobbet. Jag fryser inte idag och vill inte utsätta mig för kylan i onödan. Oavsett om det blåser eller ej. Jag ska gå till min nageltjej senare på dagen, det räcker.... och ja det räckte. Ok på vägen dit men kallt på vägen tillbaka. Jag fick dricka nästan en termos varmt vatten och ha på värmekragen en timme innan jag fått tillbaka värmen i kroppen.


Chiarivärken är på låg idag. Så skönt. Men ont i ryggen nå "jävulusiskt" av och till. Det pendlar liksom. Nu på eftermiddagen är det betydligt bättre än det var på förmiddagen.